Håkan Juholts lägenhetsaffär och påföljande mediestorm drev inte oväntat ned Socialdemokraternas opinionssiffror, enligt Sifo. Men sammantaget för perioden är det jämnt mellan blocken, 46.7 för de rödgröna mot 46.6 för Alliansen. De rödgröna hade en övervikt innan Juholt-afären drog igång.
Toivo Sjörén, chef för Sifo:s opinionsmätningar menar att det är alldeles för tidigt att räkna ut Socialdemokraterna under ledning av Håkan Juholt: Det behöver inte vara kört för Håkan Juholt. Förtroendet är rubbat och det kommer ligga med som en försvårande omständighet, men väljarna värdesätter faktiskt mest det politiska innehållet. Det som hänt är exceptionellt, men det är inte säkert att det är långsiktigt avgörande.
Toivo Sjörén har alldeles rätt i att det som inträffade är exceptionellt, men att det är väldigt osäkert vilka de långsiktiga konsekvenserna blir. Statsvetarna Mikael Persson och Anders Sundell har t ex studerat opinionseffekterna för 16 politiska skandaler i Sverige i modern tid, baserat just på Sifo:s väljarbarometrar. Deras två huvudsakliga slutsatser är följande: 1.) Det finns en negativ effekt av skandaler på partiers stöd i opinionen. 2.) Dessa effekter är kortvariga. (Aftonbladet uppmärksammar saken i dag - ännu ej på nätet.)
Men Mona Sahlin då, kanske någon invänder. Visar inte hennes öde att åtminstone en del politiska skandaler kletar fast och gör det omöjligt att komma tillbaka med full kraft? Nja, skulle jag vilja säga. Det är sant att Mona Sahlin fick leva med den s k Toblerone-affären under hela sin kvarvarande tid som aktiv politiker. Men det som i dag är nästan bortglömt är att Mona Sahlin så sent som hösten 2008 - efter ett och ett halvt år som partiledare - hade högre popularitetssiffror än någon annan svensk partiledare, inklusive Fredrik Reinfeldt.
Det som ledde fram till Mona Sahlins opinionsras kort därpå var inte någon ny Toblerone-affär. I stället initierades det rödgröna samarbetet på ett sätt som antydde att Mona Sahlin inte hade kontroll över sitt parti. Finanskrisen slog till och väljarna uppskattade den borgerliga regeringens krishantering.
Bekymret för Juholt är kanske inte i första hand att väljarna om knappt tre år kommer att överge Socialdemokraterna som en reaktion på lägenhetsaffären. Svenska väljare tenderar till syvende og sidst att låta ideologi och sakfrågor styra partivalet. Men risken är i stället att Juholts första halvår som partiledare skapat oro i partiet och att denna oro kan gå ut över det politiska arbetet och mobiliseringen av väljare. Här har Håkan Juholt ändå hyggligt med tid att återskapa sitt interna förtroende.
Så nej, Håkan Juholt är inte rökt. Men vägen tillbaka är lång och svår. Möjligen kan han finna stöd och hopp om framtiden i den forskning jag refererat ovan.
12 kommentarer:
Min far - en tämligen känd industriman sa till mig en gång i min ungdom under en promendad uti skogen..."Kom ihåg...Du kan aldrig veta vad en man går för innan han hanterat två stora kriser".
Håkan Juholt har - utan att med sifferexakthet - vandrat igenom vår tids mest osannolika "mediadrev" Från alla håll sprids "fakta, halvsanningar och direkta lögner" i en salig blandning. Till och med vanligtvis sansade SVT drabbas av någon slags "hjärnsläpp" och hävdar med hänvisning till "säker källa" - Juholts timmar är räknade.
Under denna vecka deltar Juholt i Allmänpolitisk debatt i Riksdagen - där han gör en ypperlig insats...mitt i allt Kaos.
Min far talade om "Två kriser" - frågan är om Juholts vecka faktiskt motsvarar just detta antal med råge.
Vi har också lärt oss att oehört många Svenskar synes mig helt oförvitliga - utan minsta lilla fläck på sitt vita samvete. Jag tillhör inte den skaran - har nog både kört aningen fort och i hastigheten kryssat någon ruta fel - varken Juholt eller jag är maskiner - vi är människor - jag förlåter och har överseende med de små felsteg Juholt gjort. Framgent bör han skaffa hjälp med "praktiska detaljer" för att vi ska få lite mer politik istället - det behövs i landet där vi snart inte längre kan stava till "framtidsvision"/ Ulf Carlson, Jur kand, Civilekonom
Oavsett hjälp av en kompetent stab och politiska nestorer så kommer en intellektuellt lättviktig partiledare och tillika statsministerkandidat, trots retorisk förmåga att leverera plakatpolitik, aldrig att vinna ett val.
Jag vidhåller ändå att för Mona Sahlin så kom tobleronehistorian att på något sätt definiera hela hennes politiska karriär. Hon må ha haft höga siffror -08 men så snart det närmade sig val så dök det gamla slarvet ändå upp i olika former. Det är dock fullt möjligt att detta för somliga bara var det sätt de uttryckte en allmän antipati mot Mona på.
Trots att alla titlar och akademiska uppsatser så har du uppenbarligen inte snappat den Svenska folksjälen. Svenskar röstar i huvudsak på dom som är mest regeringsdugliga. Därför kunde sossarna regera så länge då de borgerliga var under stora delar av 70, 80 och 90 talet oense om mycket.
Nu är läget tvärtom och det kommer inte att ändras förrän sossarna gjort en total makeover vilket krisen nu inte verkar vara tillräckligt djup. Ni är en djupt odemokratiskt parti och ni måste refomera er inifrån och ut innan ni för nästa chans.
Det tycks nu klart att Håkan Juholt inte fifflat. Antagligen så har han inte ens slarvat, det är snarare riksdagsförvaltningen som slarvat. Han har emellertid sökt ett bidrag för en utgift som han är fullt kapabel att betala utan bidrag. Det sticker i vanliga människors ögon, synnerligen när Håkan Juholt själv hävdat att en förutsättning för gemensam välfärd är att individer tar ansvar för att inte överutnyttja.
Moderater kommer undan med att göra avdrag eller ta emot bidrag för sådant de lika gott kan finansiera helt på egen hand. Ingen förväntar sig annat av borgare. Socialdemokrater har andra moraliska krav på sig, och med all rätt. Socialdemokrater gör ju helt andra anspråk.på att företräda vanliga människor och den solidariska principen.
Som enskilt händelse är det här inte en stor grej. Men det är en incident i en lång rad av incidenter. Det blir en del av ett allvarligare mönster.
Nu tror jag att Håkan Juholt politiskt är något bättre än vad socialdemokratiska partiledare brukar vara, så jag hoppas att han återfår förtroendet. Jag är övertygad om att det finns ett sätt som gör att Socialdemokratin kan återhämta mycket av det förtroende som gått förlorat under en lång tid.
Vänsterpartiet har föreslagit att sänka politikerlönerna till 42 800 kronor och förändra pensionsvillkoren så att de stämmer bättre överens med villkoren på arbetsmarknaden i övrigt. Fridolin är inne på samma linje och jag tror att hans parti kan backa honom där, om de inte redan gör det (?). Socialdemokraterna borde också kräva att politikerlönerna ska sänkas till högst 42 800 kronor (gärna till en ännu lägre nivå). Detta skulle innebära ett reellt närmande till folket och vanliga människors ekonomiska levnadsvillkor. Det skulle också sätta press på de andra partierna, inte minst Sverigedemokraterna som spelar mycket på politikerföraktet och försöker framställa sig själva som annorlunda. De skulle antagligen inte kunna rösta emot ett sådant förslag utan att förlora all sin trovärdighet, vilket innebär att det skulle finnas parlamentarisk majoritet för förslaget.
Så jag hoppas att du Ulf och andra partimedlemmar som läser det här lyfter den här frågan och kräver sänkta löner för folkvalda i riksdagen (och gärna på annat håll också). Socialdemokratiska riksdagsledamöter har förstås en del att förlora, men partiet - och demokratin (!) - har allt att vinna.
Sara S, kanske kan man se frågan så här också:
Juholt liksom socialdemokratin i stort förespråkar ett bidragssamhälle där alla är lika. De anser INTE att vi lever i ett klassamhälle.
Slutsats: det är var och ens rätt att plocka ut så mycket pengar i bidrag som möjligt.
Premiss: staten har obegränsat med resurser.
premiss: vi lever i ett individualistiskt konsumtionssamhälle. Produktion är en icke-fråga.
Nu måste man ju göra skillnad på skandaler som fick konsekvenser för de inblandade och de fall där de inte fått det. Mona Sahlin t.ex. fick ju betala ett mycket högt politiskt pris för sitt, i jämförelse, ringa slarv medans Håkan Juholt sitter kvar i orubbat bo. Mona Sahlin kunde ju med ganska stor trovärdighet försvaras med att det hon gjorde var mycket allvarligt, men nu hade hon ju faktiskt sonat sitt ”brott” och förtjänade en andra chans. Att försvara Håkan Juholt som person är ju däremot mycket svårare och de som försöker gör snarast ont värre …
”Sara S” förslag är intressant! Det skulle ju vara ett sätt för socialdemokratin att i viss mån minska den skada som Håkan Juholts agerande åsamkat partiet, i stället för att som Ulf Bjereld hoppas på att problemet försvinner av sig själv. Men att de i toppen självmant skulle avstå några privilegier är antagligen att hoppas på för mycket …
Ulf, jag är inte helt uppdaterad på forskningen om detta, men om jag minns rätt så säger den väl även att den kortvariga nedgången tenderar att vara ganska lite, typ någon procentenhet?
I detta fall är den ju däremot vad jag förstår unikt stor (storleksordning drygt 8 procentenheter), varför det kan vara vanskligt att generalisera alltför mycket.
Dessutom är ju de statistiska metoder som används betydligt bättre lämpade för att identifiera kortsiktiga än långsiktiga effekter.
För övrigt tycker jag att förslaget att sänka riksdagslönerna till max 42 800 kr per månad är den sortens populism som S minst av allt behöver just nu.
En hel del skulle givetvis attraheras av förslaget, men jag tror att det är hel fel väg att gå och att man i förlängningen bara skulle framstå som just populister. Däremot är ju antalet riksdagsledamöter alldeles för stort, som påpekats av många inkl Thomas Bodström, och det borde man istället föra fram. Jag tror att ungefär hälften mot idag borde räcka, d v s ca 175 ledamöter.
Det största hoppet inför nästa val är att Ohly lär bytas ut mot Sjöstedt, vilket innebär att en hel del väljare i mitten inte längre kan skrämmas med kommunistspöket, eller med att ett parti helt utan ansvarstagande kommer att diktera villkoren i det röd-gröna alternativet. Jag tror faktiskt denna effekt kan vara ganska stor, både för regeringsalternativet och S. Dock är jag rädd för att en seriös statsministerkandidat också lär behövas.
Olof Johansson-Stenman
Politiska journalister må ha sina partisympatier men när valrörelsen sätter igång är nog de flesta av dem medvetna om att ledaren för det största partiet i ett av blocken faktiskt skall representera Sverige internationellt på ett kompetent sätt.
Vi får se vilken betydelse detta får i valrörelsen 2014.
Att minnet ar kort finns det manga exempel pa. Bara for en kort tid sedan gick drevet efter kungen och det ropades pa hans avgang , fast vem bryr sig idag.
Tror drevet mest ar till for att en del journalister ska fa en chans att visa upp sig och sin duktighet.
Att skandaler snabbt blaser over , utan nagra egentliga foljdverkningar pa langre sikt, visar att media inte har den makt som de sjalva tror sig ha.
Tack för kommentarer!
Nils Dacke: Du har fel. Valundersökningarna visar att regeringsduglighet är en faktor av många som väljarna väger in när de bestämmer sig för vilket parti de skall rösta på. Sakfrågor och ideologisk övertygelse väger tyngre.
Sara S: Helt enig med dig om att politikerlönerna är för höga. Sedan kan vi alltid diskutera nivåer.
Olof: Korrekt att statistiska metoder använda på det här sättet är bättre på att mäta kortsiktiga än långsiktiga effekter. Men notera att raset på åtta procent identifierades genom att mätperioden bröts ned i mindre delar. Motsvarande nedbrytning har inte - vad jag kan förstå - gjorts på tidigare skandaler. Så det är svårt att jämföra dessa åtta procent med något annat.
Och lite forskning i vår svenska politik kan visa att om folk glömmer bort så finns det gott om smutskastande propagandister som påminner dem inför nästa val.
Skicka en kommentar