2011-02-22

Carl Bildts värnande av stabiliteten i Libyen

Längst ned i bloggposten finns en uppdatering efter Carl Bildts framträdande och försvar i SVT Aktuellt i kväll tisdag.

Utrikesminister Carl Bildt har fått hård kritik för påstådd ovilja att stödja demokratiupproren i Nordafrika. Kritiken kulminerade när Carl Bildt angående revolten i Libyen betonade värdet av stabilitet i stället för att stödja upproret mot Khadaffis diktatur: Det handlar inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att försöka få stabilitet och rimlig utveckling.

Det som upprört alla liberaler och vänstersinnade människor är inte i första hand att Carl Bildt avstått från att kräva Khadaffis avgång. Snarare är det Bildts betoning av "stabilitet" som ett överordnat värde, i en situation där en tidigare stabil diktatur börjat vackla inför det folkliga trycket.

Termen "stabilitet" är bedräglig eftersom stabilitet intuitivt uppfattas som något positivt, särskilt i förhållande till sitt motsatsord instabilitet. Vem vill leva under ett "instabilt" styre? Men i fallet Libyen blir betoningen av stabiliteten en legitimering av status quo och av förtryckarregimens fortlevnad.

Bildts tystnad tycks också mera vara konsekvensen av EU:s splittring i frågan än av en medveten strategi att genom sitt stöd inte chikanera demokratirörelsen. Det är svårt att se betoningen av "stabilitet" i Libyen frikopplat från landets enorma oljetillgångar och risken för ökade flyktingströmmar till Europa. På samma sätt är det svårt att tro att Göran Persson hade prisat stabiliteten i diktaturens Kina om inte Kina varit en ekonomisk stormakt.

Carl Bildts trovärdighet i frågan om Libyen urholkas av att han själv var en av de aktiva förespråkarna för USA:s folkrättsstridiga invasion av Irak. Då var det inte värdet av "stabilitet" som lyftes fram - Saddam Husseins diktatur var i många avseenden just stabil. Nu kom i stället anarki, med blodbad och terror i invasionens spår.


Carl Bildt är en politiker med mycket teflon i sin kostym. Det är möjligt att han reder ut den här stormen också. Men hans trovärdighet i demokratifrågor har urholkats för lång tid framåt.


Uppdatering kl 21.40: I SVT Aktuellt i kväll försvarade Carl Bildt sitt användande av ordet "stabilitet" med att stabilitet var en nödvändig förutsättning för demokrati och att diktaturer aldrig var stabila. Lite nyspråk är det allt när demokratirevolten påstås stå för stabilitet och Khadaffis 42-åriga styre för instabilitet.

Jag förstår fortfarande inte varför Carl Bildt helt enkelt kan säga att han stöder demokratirörelsen i Libyen. Han hade ju inga besvär med att uttala sitt stöd åt demokratirörelsen i Baltikum.

13 kommentarer:

CCK sa...

Det absolut värsta är fortfarande hans legitimering av Lundin Oils oljeutvinning i södra Sudan. Han ville gynna ekonomiska framsteg. Vardå? Med en oljeutvinning som bara gynnade regimen i Karthoum (och Lundin Oil förstås). Han kan inte ha världens högsta trovärdighet när södra Sudan nu blivit kanske blir en egen stat. Teflonministern var det!

Andreas sa...

Vid oroligheter (t.ex. Egypten, Libyen, Irak, osv) så får man intressanta historie-lektioner om man läser media (trevliga historiska reportage med fakta). Yngre generationer (70, 80-talister t.ex) får veta bakgrunden till hur diverse diktatorer fått makten en gång i tiden, något som äldre generationer ofta vet (om de är bildade).

Om Khadaffi har jag t.ex. i dagarna fått lära mig att han ville förena socialism med islam, och att han inspirerad av Maos kina tog fram sin egen lilla röda och sin egen version av socialism. Detta skedde under det glada 60-talet.

En fundering jag fick då var: Undrar om 68-rörelsen i Sverige var på Khadaffis sida? Gav man sitt stöd till Khadaffis kvasi-socialististiska diktatur? Den som vet får gärna svara!

Anonym sa...

Nej!
Sixten Andréasson

Niclas Kuoppa sa...

Jag läser Eva Hanssons helt nya avhandling "Growth without democracy" där hon inleder med en diskussion om den Huntingtonska synen på demokratisering som elitstyrd och konfliktfri, där folkets roll var begränsat till att utgöra sammanhanget och för eventuella allianser. Det är ju inte svårt att ana att när det handlar om allierade regimer (Libyen är ju EU:s gränsvakt) att det är den synen som gärna föredras för den demokratiska omvärlden.

Andreas sa...

Visst gör Bildt real-politiska överväganden som handlar om fler aspekter än bara demokrati, som den skickliga politiker och diplomat han är ... men han har i alla fall, till skillnad från altför stora delar av vänstern, inklusive stora delar av sosseriet, en demokratisk kompass som fungerar ...

Tankeexperiment: en mycket ondskefull diktatur sätter en moderatlogga på sin flagga. Skulle Bildt eller Reinfeldt då reservationslöst hylla denna förtryckarregim? Knappast, så lättlurad är han inte ...

Tankeexperiment: en mycket ondskefull diktatur färgar sin flagga röd av folkets blod och kallar sig socialistisk. Skulle då valfri vänstersnubbe då hylla denna förtryckarregim? Känns inte ens som ett tankeexperiment, utan snarare som vänsterns tragiska 1900-tals-historia ...

Kerstin sa...

Vad gör Carl Bildt i Egypten förresten? Jagar minkar?

Henrik Ravin sa...

Tycker liknelsen med baltikum är bra, den sätter fingret på kärnan. Där öppnades nya marknader. I nordafrika finns inget att vinna i ekonomiskt hänseende, bara en massa risker. Vill man vara snäll mot Bildt kan man ju säga att hans erfarenheter av de kollapsade staterna på balkan färgat hans syn på värdet av stabilitet. Å andra sidan känns det märkligt att ha politiker som är räddare för utvecklingen än gemene man.

A-K Roth sa...

Andreas en källa till. Även Nima Dervish väger in om Gardell och Khadaffi:

http://nordicdervish.wordpress.com/2011/02/21/gardell-om-khadaffi/

Flera intressanta citat från Gardell om Khadaffi 1992 i länken. Bland annat hånade han nästan dem som tidigt beskrev Khadaffi som "galen hund". De hade rätt! Gardell hade fel 1992 och hans omdöme är inte bättre nu. Han är inte ensam i att skriva gott om despoter: Guillou och Irak, Det nya Arabien, och romantiserande av terrorgrupper, Andreas Malm och vurmen för Hezbollah, Gardell och Khadaffi.

Anonym sa...

Fram för Lena Sommestad som ny partiledare för socialdemokraterna!
Hon kommer bl.a att kunna sätta Carl Bildt på plats.
E

Niclas Kuoppa sa...

När jag ändå nämnde Eva Hansson så kan jag nämna Jan Teorell vars "Determinants of democratization. Explaining regime change in the world, 1972 - 2006" säger att främjandet av ekonomisk tillväxt i förtryckta länder (eller, han skriver eg "authoritarian regimes") inte verkar vara en strategi att rekommendera, eftersom demokratisering stimuleras av "short-term economic crisis" (se Nordafrika!), inte av tillväxt, och för att långsiktig utveckling inte påverkar utsikterna för demokratisering. Däremot främjar utveckling redan genomförbara demokratiska reformer. Eva Hansson menar i "Growth without democracy" att tillväxtpolitiken i Vietnam skapat klyftor som regimen inte hanterar och det har lett till att demokratiaktivismen spirat, även om stödet för regimen, och dess förmåga att förtrycka opposition, ännu är starkare. Tillväxten har också skapat sprickor i själva partistaten som den har svårt att hantera.

Niclas Kuoppa sa...

Rättelse. Så här ska det stå om Jan Teorell: "Däremot främjar utveckling redan genomförda demokratiska reformer."

Inte "genomförbara"

men det förstod ni förvisso.

Andreas sa...

Intressant, naynserat och initierat inlägg om Gardells hyllningar av Gaddafi under 90-talet:

http://warlenius.wordpress.com/2011/02/21/gardell-khadaffi-och-hogern/

Jag håller med skribenten om mekanismerna som får vänstersnubbar att hylla snubbar som Pol Pot, Gadaffi, Mao ...

Samtidigt får man inte glömma att högern ofta stödjer diktaturer av mer pragmatiska skäl.

slutsats:
- vänstern stödjer diktatur pga ideologi, önsketäkande, naivt romantiserande (med Myrdal som det mest kända och mest urspårade exemplet då han reste i asiatiska byar samtidigt som regimerna bedrev mass-murder i industriell skala som får Hitler att blekna ...)

- högern stödjer diktaturer för ekonomisk vinning, stabilitet, osv.

Anonym sa...

" I nordafrika finns inget att vinna i ekonomiskt hänseende" var nog i naivaste laget. Hallå!! OLJA...