Mats Odell och hans olyckliga längtan efter Toblerone. Slutord.

Debatten om kommun- och finansmarknadsminister Mats Odells (KD) användande av uttrycket "Tobleronepolitik" om de rödgrönas förslag om att tillföra tolv miljarder kronor till skola, vård och omsorg går mot sitt slut. Jag vill med denna post kommentera och syntetisera några av konfliktfrågorna i debatten.

1. I debatten har det hävdats att det endast varit företrädare för de rödgröna partierna eller socialdemokratiska experter som kritiserat Odells argumentation. Men det är inte sant. Under rubriken Lågvattenmärke (ej på nätet) skriver t ex Dagens Nyheters ledarsida (28/4) att Mats Odell gör sig löjlig och att liknelsen visar att Odell inte förmår kritisera politiken i sak. Bättre argument och retorik hade man väntat av en regeringsföreträdare. I webb-tv-programmet "Korseld" markerar FP-ledaren Jan Björklund att han aldrig skulle ha uttryckt sig så. Statsvetarprofessorn Henrik Oscarsson skriver att Mats Odells uttalande saknade enligt min mening den elegans, kvickhet och det nyhetsvärde man kan förvänta sig av ett motståndarkritiskt angrepp från en erfaren och ansvarstagande politiker. Uttalandet kunde i själva verket ha varit frambrölat av vilken döbloggare som helst. Det hedrar landets liberala ledarsidor att de faktiskt i stor utsträckning vägrat att acceptera Odells försök att vulgarisera debatten.

2. Det har också hävdats att Odell endast lite skämtsamt anspelade på Mona Sahlins tidigare slarvighet. Men det är inte heller sant. Odell definierade Tobleronepolitik som att Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket. Innebörden är otvetydig - man går och handlar och låter någon annan betala. Ett sådant agerande är oärligt och ohederligt. Men Mats Odell vet att Mona Sahlin aldrig gjorde något sådant. Mona Sahlin hade tydligt markerat med ordet "privat" vilka inköp som var hennes privata och vilka som inte var det. Felet hon gjorde bestod i att hon använde fel kort. Slarv - ja. Ohederlighet - nej. Ändå väljer Mats Odell att antyda att hon varit ohederlig En sådan antydan är ovärdigt en erfaren och rutinerad minister, dessutom representant för ett parti som gör anspråk på att företräda etik och moral i politiken.

3. Det är ett sundhetstecken för svensk politisk debatt att kritiken mot Odell varit så hård och kommit från så många olika håll. Det är mänskligt att de borgerliga partiernas kampanjgeneraler funderar över hur de skulle kunna använda Toblerone-affären i valrörelsen. Men de negativa reaktionerna, eller spinnet som man säger, blir sannolikt en varningsklocka. Toblerone-argumentet riskerar att av väljarna uppfattas som ett billigt påhopp, som kan slå tillbaka på den som använder det. I en undersökning av Demoskop som presenteras i Expressen (ej på nätet) svarade nästan hälften (47 procent) av de tillfrågade att de blivit mer negativt inställda till alliansen efter Mats Odells utspel. Endast tio procent sade sig ha fått en bättre bild av alliansen.

Valrörelsen är i gång. De rödgrönas överläge är stabilt, och överläget hade i den senaste mätningen från Sentio Research vuxit ytterligare. Det är naturligt att sittande regering blir nervös och tenderar att tänja gränserna. Men det vore befriande om återhållsamhetens kraft ändå kunde få gå segrande i striden mot vulgaritet och smutskastning. Jag är också naiv nog att tro att stil och värdighet vinner i längden.