Ett missriktat utspel - Socialdemokraternas och Moderaternas uppgörelse om Sverigedemokraterna i Stockholmspolitiken

I dag meddelade Ekot att Socialdemokraterna och Moderaterna vill bilda en blocköverskridande majoritet i Stockholms kommunfullmäktige om Sverigedemokraterna efter höstens val skulle få en vågmästarställning. Poängen är att inte ge Sverigedemokraterna något inflytande, säger Sten Nordin, moderat finansborgarråd i Stockholm. Det finns flera frågor som vi och Moderaterna inriktningsvis är överens om - delar av näringspolitiken och huvudparten av infrastrukturpolitiken och en del andra områden, säger Carin Jämtin, oppositionsborgarråd för Socialdemokraterna.

Utspelet förvånar, för att uttrycka det milt. Sverigedemokraterna fick i det senaste valet 2006 endast 1.63 procent av rösterna i kommunvalet i Stockholm. Sannolikheten för att partiet skulle få en vågmästarställnng i Stockholms kommunfullmäktige efter valet 2010 är utomordentligt liten. Ändå väljer Sten Nordin och Carin Jämtin att genom hypotetiska resonemang ge Sverigedemokraterna en gratisbiljett rakt in i Stockholmspolitikens strålkastarljus. I min tidigare post Fyra enkla regler för att motverka Sverigedemokraterna argumenterar jag för att blocköverskridande samarbete i form av t ex samlingsregering är ett av de säkraste sätten att stärka stödet för ett högerpopulistiskt, främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna. Det är en ståndpunkt som har starkt stöd bland de forskare som studerat högerpopulistiska partier över tid.

Jag är i denna fråga enig med Fredrik Reinfeldt som menar att en blocköverskridande koalitionsregering skulle gynna Sverigedemokraterna, och att det därför vore bättre att låta det politiska block som är störst efter valet får regera. Reinfeldt har också varit irriterad på alla spekulationer i frågan, eftersom han menar att dessa spekulationer gynnar Sverigedemokraterna. Tanken att låta det politiska block som är störst efter valet regera förutsätter att oppositionen lägger ned sina röster i avgörande omröstningar i riksdagen. Fördelarna med ett sådant arrangemang är att den vänster-högerdimension som så starkt strukturerar det politiska livet i Sverige också blir vägledande för den förda politiken efter valet 2010.

Vad är det då som föranlett Sten Nordin (M) och Carin Jämtin (S) att rusa åstad i denna fråga? Det kan ju knappast vara för att de ligger sömnlösa om nätterna av oro över hur Stockholm skall kunna styras utifrån det högst osannolika scenariot att Sverigedemokraterna efter valet 2010 skulle sitta som vågmästare i Stockholms kommunfullmäktige. I stället tror jag det är ett missriktat nit att inför valet visa väljarna sin starka avsky för Sverigedemokraternas främlingsfientlighet och människosyn. Syftet är kanske gott. Men konsekvenserna blir att Sverigedemokraternas valkampanj i Stockholm plötsligt blir medialt intressant på ett helt annat sätt än tidigare, samt att Sverigedemokraterna får vatten på sin kvarn om hur de misshandlas av ett politiskt etablissemang som håller varandra om ryggen och bara värnar sina egna maktpositoner.

Min uppfattning om uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Moderaterna i denna fråga kan sammanfattas i sex ord: Riv upp, gör om, gör rätt!

Uppdaterat kl 22.20 I TV 4-Nyheterna i kväll markerade såväl Mona Sahlin som Per Schlingmann avstånd från sina partikamraters agerande i Stockholm. Alltid något.

Se även Expressen.