Under Almedalsveckan bloggar jag regelbundet på Almedalsbloggen. Följande post är publicerad också där, inför Göran Hägglunds tal i Almedalen i kväll.
Är Kristdemokraterna dömt till ett evigt pendlande kring fyraprocentsspärren? Göran Hägglund har ingen lätt uppgift i att leda ett parti som präglas av kluvenhet och brist på profilfrågor. Flyktingpolitiken är ett område där KD skulle kunna ta plats och göra avtryck.
Inför 2010 års riksdagsval kommer debatten som vanligt att bl a kretsa kring huruvida KD klarar fyraprocentsspärren. Mycket talar för att partiet återigen lyckas med den uppgiften. Kärnväljarna och de borgerliga taktikröstarna är tillräckligt många. Men på sikt är den osäkra situationen naturligtvis djupt otillfredsställande för partiet.
Ett problem för KD är att många av partiets kärnväljare har ett starkt engagemang i moralfrågor som t ex en mer restriktiv abortlagstiftning eller ett motstånd mot samkönade äktenskap. Men att profilera sig i dessa frågor skulle innebära en ytterligare marginalisering i den svenska väljarkåren.
Partiet har dessutom svårt med förnyelsearbetet. Unga Ella Bohlin placerades högst på partiets EU-lista. Men KD-väljarna föredrog att skicka Alf Svensson till Bryssel. (Det enda positiva för partiet jag kan se i det är att Göran Hägglund nu har Alf Svensson på armlängds avstånd.)
Partiets tidigare försök att profilera sig har ibland ändat i förskräckelse. Det är bara ett par år sedan KD med stor kraft drev frågan om sänkt bensinskatt, en prioritering som var häpnadsväckande i sin brist på politisk tajming och bristande ideologisk trovärdighet.
Jag har tidigare argumenterat för att KD skulle våga ta steget och profilera sig i bistånds- och flyktingfrågor. I dessa frågor har partiet en ideologisk trovärdighet, och här finns möjlighet att locka till sig socialliberalt sinnade väljare från övriga borgerliga partier.
En sådan linje skulle ha ett internt stöd i själva sakfrågan. I den kommande SOM-publikationen “Svensk höst” (redaktörer: Sören Holmberg och Lennart Weibull) visar statsvetaren Marie Demker att Kristdemokraternas sympatisörer är mer positivt inställda till en generös svensk flyktingmottagning än vad övriga borgerliga partisympatisörer är. Och framför allt: det är en myt att främlingsfientligheten i Sverige ökar. Tvärtom har flyktingmotståndet minskat signifikant över tid och enligt Eurobarometern är svenskarna det mest invandrarpositiva folket i hela Europa. Sverigedemokraterna arbetar i motvind.
Vågar Kristdemokraterna och Göran Hägglund flytta fram positionerna i denna fråga? Eller är rädslan för fyraprocentsspärren för stor?
4 kommentarer:
Att KD har något som helst att vinna på att överge sin värdekonservativa linje och bli bara ett annat kulturradikalt parti bland övriga har jag svårt att se. KD har snarast mer att vinna på att profilera sig som ett genuint ”höger”-alternativ i moral/värderingsfrågor, det är i dessa frågor de har ett existensberättigande och en annorlunda politik.
Att SD skulle arbete i motvind har jag svårt att se i SOM-institutets undersökningar när så stor andel som 45% av befolkningen vill ha en restriktivare flyktingpolitik, en betydligt större andel än de som INTE vill ha det, och när också en överväldigande majoritet av befolkningen inte vill ha någon kulturradikal ”mångkultur” utan de som kommer hit skall anpassa sig. Snarast finns här ett enormt demokratisk underskott att kapitalisera på!
Jag kanske har frågat dig om det här förut, men med risk för att vara tjatig gör jag det igen: är verkligen bistånds- och flyktingpolitiken en valvinnarfråga? Du som har tillgång till väljarundersökningar av alla dess slag - på vilken plats kommer biståndspolitiken och flyktingpolitiken när folk rankar de frågor som är av störst betydelse när de lägger sin röst? Jag tror inte att någon kommer in på topp tio men jag kanske har fel. Jag tror dessutom att bland personer som vill ha en generösa flyktingpolitik är frågan mindre viktig än bland de som vill ha en mer restriktiv. Har jag rätt?
Varför bör inte också S rikta in sig på flykting- och bistånds politiken i nästa valrörelse, om nu dessa frågor är riktiga röstmagneter?
S borde väl ha ännu högre trovärdighet än KD när det gäller bistånd- och flyktingpolitiken med tanke på att de är de som i stort har utformat den politik på området som har förts de senaste åren. Eller...?
/ATEIST
Själv tror jag att KD gör mer rätt i att följa den linje som Hägglund utstakade i sitt tal! Vad säger di om det? Vore intressant att höra!
Jag har ju nu som ni ser skrivit en ytterligare bloggpost om Kristdemokraterna, och hänvisar därför i huvudsak till den.
Självklart är det inte så att bistånds- och flyktingfrågor kommer särksilt högt när svenska folket berättar vilka frågor de tycker varit viktigast när de bestämt sig för vilket parti de skal rösta på. Men jag ser flykting- och biståndsfrågorna som en möjlighet för Kristdemokraterna att ändra sin image på ett sådant sätt att de skulle kunna locka socialliberala väljare som inte vill rösta på de rödgröna.
Skicka en kommentar