2009-07-09

Regeringens kultursyn och planerna på att stänga Centre Culturel Suédois

Ända sedan Fredrik Reinfeldt valde att ge kronprinsessan Victoria en platt-tv i 30-årspresent har jag varit en smula bekymrad över alliansregeringens känsla för bildning och kultur. Mina onda aningar bekräftas när regeringen nu av besparingsskäl på fullt allvar överväger att stänga det klassiska svenska kulturhuset Centre Culturel Suédois i Paris. Planerna följer på tidigare planerade stängningar av de svenska generalkonsulaten i New York och i Los Angeles.
Centre Culturel Suédois har ungefär 100 000 besökare per år och är en unik inkörsport för svensk kulturell kreativitet till Frankrike, oavsett om vi talar om litteratur, konst, mode, film, design, foto eller arkitektur. Centrat har en stark ställning i Paris kulturliv och på helgerna närmast vallfärdar fransmänen till byggnaden för att ta del av utställningar och beskåda arkitekturen. Jag har själv haft förmånen att vid några tillfällen få utnyttja institutets gästbostäder (och kan naturligtvis därför uppfattas som part i målet) och imponerats av den breda och omfattande verksamhet som ständigt pågår i huset - och tjusats av alla de fransmän i alla åldrar som kommer dit för att gå kurser i svenska språket.
I Dagens Nyheter skriver i dag Frankrikes förre ambassadör i Sverige, Patrick Imhaus, om nedläggningsplanerna. Imhaus betonar den misstrogenhet som griper en när man hör att institutet kunde stängas som vore det en ordinär Konsumbutik. Därav vreden. Är kloka människor beredda att med ett penndrag stryka fyrtio års gigantiska kollektiva arbete? Är inte ett sådant beslut som hämtat från Kafka eller snarast från kung Ubu? Den franska tidningen Le Figaro kallar nedläggningsplanerna för Un crime d'Ètat - ett statsbrott. Och naturligtvis finns det en Facebookgrupp - med över 5000 medlemmar - som protesterar mot nedläggningsplanerna.
I min enfald hoppades jag faktiskt vid de borgerliga allianspartiernas valseger 2006 att den nya regeringen åtminstone skulle värna kulturen och Sveriges internationella närvaro i dessa sammanhang. Men icke. Platt-tv åt alla - eller åtminstone åt kronprinsessan - tycks i stället vara parollen för dagen. Göran Hägglunds kulturella korståg mot teaterregissörer och s k performance-vrål tillåts tydligen visa vägen för alliansregeringens kulturpolitik.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Suédois, stavas det.

Ulf Bjereld sa...

Jag som ändå dubbelkollade... Ändrar nu!

Anonym sa...

Sluta skoja Ulf. De där pengarna gör såklart bättre nytta på annat håll. Och vem kan påstå att fransmän är intresserade av annat än sin egen kultur. Det enda svenska de tar till sig är Stieg Larsson-deckare och ACNE-jeans. Problemet med de svenska institutionerna är att de sitter fast i det grepp som utgörs av stelnade 40-talister, de bestämmer, trots att de saknar känsla för vilken svensk kultur som kan vara intressant för fransmän och amerikanare. Våra 40-talister med lyxiga bostäder, privatskolor m m på skattebetalarnas bekostnad vet inte heller hur de ska kommunicera utställningar och liknande. Det går alltså inte att byta ut dem mot unga kunniga, utan det enda som återstår är nedläggning. Fasta jobb är fint, men detta är den fula baksidan. Inkompetens.

NJ Roland Johansson sa...

Förstår att Anonym vill vara anonym. Ett inlägg så pass späckat med fördomar måste vara svårt att stå för. En dementerar signaturen alldeles själv. Har Anonym någonsin kollat biorepertoaren i Paris eller franska musiktopplistor?

Bara för det så ska jag vädra litet fördomar om svensk borgerlighet.

Har en känsla av att förslaget om att lägga ner har rent ideologisk grund. Nyliberalismen är ju mycket stark inom svensk politisk höger numera, ja t o m Centern har anammat den. (För centerns del är väl också CCS ett typiskt elitkulturprojekt.)

Någon kalkyl om investering och utfall tror jag inte har gjorts. Utifrån den ideologiska föreställningen att det som är bra klarar sig utan stöd eller bidrag drar nyliberalerna sin enkla slutsats, ren deduktion (reduktionism m a o).

Att regeringen för att bli vald också tvingats göra ideologisk avbön i centrala frågor som svensk arbetsrätt gör det bara så mycket viktigare för självrespekten att vara renlärig på perifera politikområden: då får kulturen en roll!

Till sist kan man nog gissa att den utbredda motviljan mot allt franskt spelar en viss roll. “Sveriges enda kulturhus utomlands i det landet. Nej det ska vi sätta stopp för!”