Stukad eller segerviss Sahlin?

Under Almedalsveckan bloggar jag regelbundet på Almedalsbloggen. Följande bloggpost har jag också publicerat där.

När Mona Sahlin talade i Almedalen förra året ledde den rödgröna oppositionen i opinionsmätningarna över den borgerliga alliansregeringen med över 17 procentenheter. I dag - ett år senare - är försprånget nästan utplånat. Hur har det senaste årets ras i opinionen påverkat Socialdemokratins möjligheter att återvinna regeringsmakten?

Opinionssvängningarna under det senaste året har varit unika i modern svensk politisk historia. Visserligen är det sedan länge ett etablerat faktum att de svenska väljarna blivit allt mer rörliga (byter oftare parti mellan valen, röstar på olika partier i lokala, regionala och nationella val samt bestämmer sig allt senare under valrörelsen för vilket parti de skall rösta på). Men den rödgröna koalitionens opinionstapp - eller den borgerliga alliansregeringens återhämtning, om man så vill - är ändå remarkabel.

Orsakerna till opinionsraset är sannolikt två. Finanskrisen gav den borgerliga alliansregeringen möjlighet att visa politiskt ledarskap (oavsett innehållet i den förda politiken). Med en otroligt dålig känsla för tajming lanserades samtidigt det rödgröna samarbetet, under former som uttryckte osäkerhet om såväl innehållet i politiken som kring samarbetsformerna. Novus nyligen publicerade opinionsstudie visar också att det just är i synen på ledarskap som Moderaterna vunnit mest och Socialdemokraterna förlorat mest under det gångna året.

Men kring första maj 2009 hejdades det rödgröna opinionsraset. I de nu aktuella mätningarna leder de rödgröna igen, även om försprånget är litet och inte alltid signifikant.
Undet det kommande året kommer den akuta känslan av finanskris att lägga sig, och i stället får vi leva i krisens svåra efterverkningar med framför allt en galopperande arbetslöshet. En sådan utveckling lär gynna den politiska oppositionen, oavsett politisk färg.

Så efter att ha manglats och odugligförklarats i många sammanhang är det en samlad och optimistisk Mona Sahlin som kommer att möta Almedalspubliken i kväll. Hon kommer att sjunga politikens lov, och försöka åskådliggöra en skiljelinje där de rödgröna tror på politikens möjligheter, medan den borgerliga alliansregeringen närmast ser politik som ett fult ord. Utifrån det spinnet pekar hon ut regeringen som handlingsovillig inför finanskrisens efterverkningar, i kontrast till den rödgröna koalitionens vilja att använda politiken för att skapa nya jobb.

Varken Jan Björklund eller Maud Olofsson berörde i sina anföranden tidigare i veckan med ett enda ord de integritetsfrågor som bidrog till att göra Piratpartiet till största parti bland ungdomsväljarna. Kommer Mona Sahlin att bryta den trenden av tystnad. Jag tror det. Sedan blir det också en del internationellt, främst Iran och Mellanöstern.

Det regnar i Almedalen i dag. Men prognoserna säger att det klarnar upp framåt kvällen. Vi får väl se om den prognosen gäller även för de rödgröna.