2009-04-04

Den svenska Nato-opinionen

I dag presenterar jag på DN Debatt den senaste SOM-undersökningen om svenska folkets inställning till Nato-medlemskap. Andelen Nato-motståndare har minskat något, men fortfaranden är det betydligt fler som är emot att Sverige går med i Nato. Av de tillfrågade anser 41 procent att det är ett dåligt förslag att Sverige söker medlemskap i Nato, medan 24 procent anser att det är ett bra förslag.

Frågan om svenskt Nato-medlemskap är i högsta grad kontroversiell i svensk politik och debatt. Sveriges militära alliansfrihet ligger fast, samtidigt som samarbetet med Nato utvecklas.

Bland de politiska partierna förespråkar Moderaterna och Folkpartiet att Sverige söker medlemskap i Nato nu, medan Kristdemokraterna är tveksamma och Centern vill behålla alliansfriheten. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger entydigt nej till svenskt Nato-medlemskap. Den borgerliga allians­regeringen har garanterat att man inte kommer att driva frågan om Nato-medlemskap under mandatperioden samt att ett svenskt Nato-medlemskap inte är möjligt utan att Socialdemokraterna först sluter upp bakom den linjen.
Nato-motståndarna har under många år haft ett stabilt övertag i den svenska opinionen. Men 2008 års SOM-undersökning – som genomförs vid Göteborgs universitet och som inom kort redovisas i boken ”Svensk höst” (red Sören Holmberg och Lennart Weibull) visar att det svenska Nato-motståndet har minskat något.

Andelen som anser att det är ett bra förslag att Sverige söker medlemskap i Nato har 2008 ökat till 24 procent, mot 19 procent 2007. Andelen som anser att det är ett dåligt förslag att Sverige söker medlemskap i Nato uppgår 2008 till 41 procent, mot 44 procent 2007. Andelen som anser att det är ett varken bra eller dåligt förslag har minskat till 35 procent, mot 37 procent 2007. Visserligen är det fortfarande klart fler som är emot än som är för ett svenskt Nato-medlemskap (41 respektive 24 procent). Men skillnaden mellan anhängare och motståndare är bland de mindre sedan mätningarna påbörjades 1994. Bara 1997 var skillnaden mindre.

Kvinnor är mer negativt inställda än män till ett svenskt Nato-medlemskap. Åsiktsskillnaderna mellan olika åldersgrupper varierar över tid. I 2008 års mätning är det den äldsta åldersgruppen som är minst negativ till Nato-medlemskap. Bland partisympatisörerna är Nato-motståndet störst bland vänsterpartister och miljöpartister, följt av socialdemokrater och centerpartister. Folkpartisterna är kluvna, medan det nu finns en övervikt för Nato-anhängare bland kristdemokrater och moderater. Nato-opinionen på väljarnivå följer således ganska väl vänster-högerdimensionen. Stödet för Nato-medlemskap inom Moderaterna minskade fem år i rad (2003–2007), men nu har trenden vänt. Det största stödet för svenskt Nato-medlemskap återfinns bland Sverigedemokrater.

Hur skall vi då förklara det ökade stödet för svenskt Nato-medlemskap? En möjlighet är att kriget i Kaukasus mellan Ryssland och Georgien – som pågick strax innan SOM-undersökningen gick i fält – förstärkte bilden av Ryssland som ett militärt hot och därigenom även minskade motståndet till medlemskap i Nato. I så fall borde Nato-anhängarna vara fler i den grupp som känner oro inför situationen i Ryssland än i den grupp som inte känner en sådan oro.
I 2008 års undersökning ställdes frågan ”Om du ser till läget i dag, vad upplever du själv som mest oroande inför framtiden?”. På svarsalternativet ”Situationen i Ryssland” svarade 14 procent ”mycket oroande”, 41 procent ”ganska oroande”, 39 procent ”inte särskilt oroande” samt 6 procent ”inte alls oroande”.
Det finns ett visst samband mellan graden av oro över situationen i Ryssland och åsikt i frågan om svenskt medlemskap i Nato. Bland dem som uppfattar situationen i Ryssland som ”mycket oroande” är det 31 procent som vill att Sverige skall gå med i Nato, medan motsvarande andel bland dem som inte är oroade över situationen i Ryssland uppgår till 23 procent. Sambandet beror inte på att rödgröna sympatisörer skulle vara mindre oroade än borgerliga sympatisörer över situationen i Ryssland. Socialdemokrater och moderater är till exempel i det avseendet ungefär lika oroliga.
Kan då det ökade stödet för svenskt Nato-medlemskap förklaras med ett sjunkande förtroende för det svenska försvaret? I Sverige hade den parlamentariskt sammansatta försvarsberedningen i december 2007 tonat ned hotet från Ryssland och i stället lyft fram klimathotet. Försvarsberedningens hotbild underkändes av överbefälhavaren Håkan Syrén som våren 2008 markerade att osäkerheten ökade som en följd av de spända relationerna mellan Europa och Ryssland. Den försvarspolitiska debatten i Sverige inramades av den moderate försvarsministern Mikael Odenbergs dramatiska avgång hösten 2007 (som en protest mot planerade nedskärningar av försvarsutgifterna) och öppna motsättningar mellan överbefälhavare Håkan Syrén och nuvarande försvarsministern Sten Tolgfors om det svenska försvarets framtida inriktning.
Svenska folkets förtroende för försvaret har minskat kraftigt. År 2007 var det 25 procent som uppgav sig ha ett stort förtroende för försvaret. År 2008 hade den andelen minskat till 16 procent. Andelen som uppgav sig ha ett litet förtroende för det svenska försvaret uppgick 2007 till 27 procent, medan motsvarande andel 2008 ökade till 38 procent.

Resultaten visar att det finns ett samband mellan förtroende för det svenska försvaret och åsikt i frågan om svenskt Nato-medlemskap. Men sambandet går i motsatt riktning mot vad vi hade förväntat.
Stödet för ett svenskt Nato-medlemskap är störst bland dem som har ett mycket stort förtroende för det svenska försvaret. Bland dem anser 43 procent att Sverige bör söka medlemskap i Nato, medan motsvarande andelar bland dem som har ett ganska eller mycket litet förtroende för försvaret endast uppgår till 26 respektive 29 procent.
Bland personer som har ett mycket stort förtroende för försvaret anser 28 procent att Sverige inte bör söka medlemskap i Nato, medan motsvarande andelar bland dem som har ett ganska eller mycket litet förtroende för försvaret uppgår till 43 respektive 51 procent.
En positiv inställning till det svenska försvaret korrelerar således med en positiv inställning till att Sverige skall gå med i Nato. Resultaten antyder därför att det är sannolikare att det är en förstärkt hotbild från Ryssland än en bristande tilltro till det svenska försvaret som ligger bakom det minskade Nato-motståndet i svensk opinion.
Den rödgröna koalitionen har aviserat att den vill driva stödet för Sveriges militära alliansfrihet och nej till Nato som viktiga utrikes- och säkerhetspolitiska frågor inför 2010 års val. Den borgerliga alliansregeringen är splittrad i frågan. Kan vi kanske förvänta oss en omsvängning från Centern i Nato-frågan motsvarande partiets omsvängning i kärnkraftsfrågan?
Nato-motståndarna har fortfarande ett klart försteg i svensk opinion. Men vad som skulle hända om partierna på allvar började driva frågan om svenskt Nato-medlemskap efter blockpolitiska skiljelinjer är i högsta grad en öppen fråga.

12 kommentarer:

Anonym sa...

siffrorna talar väl sitt tydliga språk vad svenska folket tycker,media verkar inte kunna tolka siffrorna.
såvad det tjaffsas om undrar man.

Viktor sa...

"Sveriges militära alliansfrihet ligger fast, samtidigt som samarbetet med Nato utvecklas." Ligger det inte en motsättning i det påståendet?

BR sa...

Var snäll och redovisa konfidensintervallen runt de skattade proportionerna av anhängare resp. motståndare till NATO samt bortfallet i undersökningen, Ulf!
SOM-undersökningarna brukar ha ett bortfall av 50-55 % vilket i princip gör dem helt värdelösa.

/BR

Anonym sa...

Är det inte snarare så att stödet/motståndet har varit förvånansvärt stabilt under den studerade tidsperioden 1994-2008, med mer eller mindre slumpmässiga variationer?

Ulf Bjereld sa...

BR kommer med felaktiga uppgifter. SOM-undersökningarna brukar utifrån sitt urval på hela 6 000 perosner ha ett bortfall på under 40 procent vilket gör dem till de mest tillförlitliga i hela det svenska opinonsundersökningslandskapet.

Viktor: Gränsen går vid säkerhetsgarantier. Som medlem av Nato inbegrips vi av alliansens ömsesidiga säkerhetsgarantier, vilket minimerar vår handlingsfrihet i en krigssituation. Det fredstida samarbetet med Nato påverkar inte - åtminstone i formell mening - vår handlingsfrihet i händelse av krig.

BR sa...

OK, Ulf. Jag ger mig vad gäller det vanliga bortfallet i SOM-underökningar. Det brukar således vara närmare 40 än 50 % vilket fortfarande är så stort att undersökningarna i princip är värdelösa om man inte försöker att hantera bortfallet statistiskt.

Men var snäll och berätta hur stort bortfallet var i den aktuella SOM-undersökningen och vad det kan tänkas innebära för validiten.
/BR

Kerstin sa...

Jag tror inte att något parti vill driva NATO-medlemsfrågan utan att de är i stort sett överens om att smyga på oss medlemsskapet utan diskussioner.

Vad stort sker i politiken numer, sker oftast i tysthet.

Anonym sa...

Är det inte något av en villfarelse att frågan om svenskt medlemskap i Nato avgörs bara i Sverige? Det är ju inte helt givet att Nato verkligen vill ha med Sverige som medlem. Med endast en symbolisk försvarsmakt och ett enormt territorium är det svårt att se hur Sveriges medlemskap skulle stärka Nato rent militärt. Dessutom har Sverige vapensystem som bara delvis passar ihop med Natos. Eftersom Nato bygger på kollektiv säkerhet så blir det ett svårt politiskt beslut inom Nato om man vill försvaga den existerande militärgemenskapen för att ta med Sverige.

GT

Non-g sa...

Jag tycker Stoltenbergs förslag om nordiskt försvarsamarbete är framtiden. Då ingår bindande solidaritet och ömsesidiga garantier. Visst är det som Bjereld säger-mindre handlingsfrihet-men vad är en handlingsfrihet att INTE hjälpa våra grannländer värd egentligen? Norges eller Finlands demokrati och oberoende är lika viktigt som Sveriges, och deras säkerhet är vår säkerhet. Sedan skulle ett sådant samarbete i sig minska risken för att någon ger sig på de nordiska länderna.

Jag tror nog Finland och Sverige landar i NATO till slut, förhoppningsvis inte på samma sätt som vi snubblade in i EU.

Tror också Bjereld har rätt i att saker kan hända i opinionen om några partier verkligen börjar driva frågan, men tyvärr är det bara Folkpartiet som vågar tala om det här.

Ny tid sa...

Sverigedemokraterna tycker inte att Sverige ska gå med i NATO. Med hänsyn till att USA är den enda kvarvarande supermakten så kan NATO av idag inte utgöra annat än den amerikanska utrikespolitikens förlängda arm. NATO agerar inom det som idag ofta kallas det ‘internationella samfundet’, vilket tenderar att bli en världsregering. Det säger sig självt att ett nationalistiskt parti motsätter sig en sådan utveckling, och vi vill då hellre balansera det amerikanska inflytandet än förstärka det. Vi anser att Sverige ska försöka lösa sina försvars- och säkerhetspolitiska problem dels genom ett samarbete inom Norden och det baltiska området, och dels genom ett mellanstatligt samarbete inom ramen för de europeiska gemenskaperna.

Ur Sverigedemokraternas partiprogram

Ulf Bjereld sa...

Ny tid: Du har alldeles rätt när det gäller Sverigedemokraternas partiprogram. Men Sverigedemokraternas partisympatisörer är mer positivt inställda till ett svenskt Nato-medlemskap än vad några andra partiers sympatisörer är.

Ny tid sa...

Vad har du för källhänvisning till ditt påstående?
Mvh