På måndag inleds rättegången mot Anders Eklund, den man som erkänt morden på Engla Höglund och Pernilla Hellgren. De handlingar Eklund erkänt är ofattbart vidriga och i åtalet syns egentligen inga förmildrande omständigheter.
Brottets avskyvärda omständigheter ställer stora krav på medias förmåga att på ett varsamt och professionellt sätt hantera nyhetsbevakningen. Dessvärre har delar av media i väsentliga delar misslyckats med denna uppgift. Misslyckandet är ingen engångshändelse, utan en del av en samhällelig trend där kriminalvården alltmer inriktas på straff i stället för rehabilitering och där kriminaljournalistiken alltmer fokuserar brottsoffret och demoniserar brottslingen.
I Engla-fallet har SVT Aktuellt visat autentiska videoinslag ur polisens förhör med Anders Eklund. Jag kan inte minnas att Sveriges Television tidigare visat sådana videoinslag, och jag kan inte på något sätt se hur de fyller en funktion i nyhetsrapporteringen. Det enda som inslagen bidrar med är att kittla tittarens nyfikenhet: Lyssna, så här låter mördarens röst! Så här rör han sig! Så här ser han ut när han erkänner! Var finns värdigheten i allt detta?
I Göteborgs-Posten redovisas polisens vittnesförhör, där en av Anders Eklunds nära anhöriga kommenteras i djupt kränkande ordalag. Personen i fråga är avliden, och har ingen som helst möjlighet att försvara sig mot anklagelserna.
Englas mamma tillfrågas av Aftonbladet om vilket straff som vore lämpligt och får även möjlighet att ge andra synpunkter: Det är för jävligt att vi ska betala kost, logi och fångvaktare åt honom. Han är inte värd det. OK - och vad är alternativet? Nackskott och sedan sända räkningen för kulan till Anders Eklunds anhöriga, som i Kina?
Det finns faktiskt inget allmänintresse i att låta en av sorg förtärd kvinna inför offentligheten, dag efter dag, uttrycka sina självklart hatiska känslor inför mördaren och brottet. Var finns omsorgen om Englas mamma själv i detta mediala skådespel?
Det fyller heller ingen journalistisk funktion att tillfråga de anhöriga om vad som är ett rimligt straff för ett så ohyggligt brott som barnamord. Ett rimligt straff? Den frågan är förbehållen juridiken, och i Sverige har vi lagar som innebär att livstids fängelse bedöms vara ett "rimligt straff" för denna typ av gärningar. De anhöriga uppmanas ju inte att uttala sig om det juridiskt rimliga straffet, utan om det moraliskt rimliga. Och då blir frågan bara platt retorisk. Vad är ett "moraliskt rimligt" straff för barnamord? Livstids fängelse? Dödsstraff? Kanske lite tortyr varje dag livet ut? Är saken ur världen sedan, så att vi kan sova gott på nätterna igen?
Svenska medier borde faktiskt ta ett steg tillbaka och ställa sig frågan om vad som hänt med kriminaljournalistiken de senaste 20 åren, och vem som tjänar på denna utveckling. Inte är det de som slåss för humanitet och alla människors lika värde i alla fall.
Tillägg 23 juli: Jag vill varmt rekommendera Hanne Kjöllers välformulerade och välargumenterade artikel "Rättsalen är inget rum för krisbearbetning" i Dagens Nyheter i dag.
8 kommentarer:
Ulf Bjereld har på denna blogg framfört åsikten att ett rimligt max-straff oavsett brottets karaktär är 10 års fängelse. Då preciserade Bjereld inte om han menade juridisk eller moralisk straffsats, så jag har tolkat hans bloggpost så här: "Sveriges Riksdag borde fastslå ett juridiskt max-straff på tio år."
Står Bjereld fast vid den åsikten även när det gäller mordet på en 10-årig flicka, som fallet Engla?
GT
Från Englas mamma
Vist håller jag med om mycket du skriver, att jag gjort intervjuer med media beror endast på att jag velat belysa viktig ämnen som jag är besviken på tex hur media behandlar oss att hemliga uppgifter läcker ut ur utredningen innan dom lämnats ut.Hur viktigt jag tycker att det är att inte media ska skriva ingående detaljer om mordet på min Engla pga av hur helt omänskligt det är för oss anhöriga. att läsa. Jag vill även ge kritik till hela sättet utredningar går till i Sverige där brottsoffren inte har någon talan.Men som ni märkt så är det helt omöjligt att kunna ge en intervju utan att bli styrd från journalisten man vill vara lite snäll och svara på en fråga om hur man mår och sen handlar 80 % av det som hamnar i tidningen om det. Men jag tror att minna åsikter om brott och straff också kan vara relevanta att belysa , nä jag är inte för ett nackskott men vist tycker jag att det är lite väl lyxigt i fängelserna för sådan som har gjort så grova brott som eklund. Men däremot så tycker jag att vi ska ta bättre ansvar för att dom kriminella som ska ut i samhället igen verkligen får riktig vård och hjälp och övervakas under lång tid så att medborgarna kan känna sig säkra.
Nu Ulf har du rört om i grytan och fått hem diskussionen i alla bemärkelser. :-)
Jag håller givetvis med dig i det skrivna till 100 procent. Jag har oxo upptäckte att tidningarna ofta har små videosnuttar som de lagt ut på nätet, men jag tillhör dem som rullar förbi nyheterna om Eklund oftast. Jag tycker att hela saken känns vämjelig. Sedan var det någon som kommenterade här som hävdar att du framfört att maxstraffet ska vara tio år?
Jag vet inte om det var avsett att provocera, en slags binär brandfackla?
Oavsett om det blir psykiatrisk vård eller livstid så kommer han inte komma ut på minst 20 år, och det är knappast någon som har invändningar mot det.
Sedan kan jag inte undgå att kommentera ”mamma”; Det är en underlig förändring som inträtt smygande, nu kommer brottsoffer till tals i realtid och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Betänk dock en sak! Sådant du skriver på din blogg eller i kommentarer på andra bloggar ”fastnar” på nätet. Allt indexeras av sökmotorer och ångrar du i morgon att du skrev något idag så går det inte att radera.
Man kan aldrig utesluta att något som är skrivet i affekt en dag kommer att vändas mot skribenten själv. Och är du den du uppger dig vara så kan vi nog alla tycka att du/ni haft en mer en rejäl dos av livets djävligheter ändå...
Till Jinge: Nej, jag har aldrig föreslagit några maxstraff på tio år. Sedan är jag inte någon anhängare av stränga straff i sig, men det är en helt annan sak.
Til "mamma": Jag har full förståelse för din vrede över att det läcker ur polisutredningarna, och att du i positiv anda vill svara på medias frågor. Men jag är också orolig för att mediers nyhetslogik och kommersiella intressen kan kollidera med dina behov av integritet och möjlighet till återhämtning efter det ohyggliga du varit med om.
I brittisk TV förekommer det dagligen och stundligen att brottsoffer eller anhöriga får yttra sig om huruvida en viss dom är tillräcklig eller inte. Det är en utveckling som är skrämmande. De drabbades vrede är fullt förståelig, men den kan inte upphöjas till rättesnöre, och sättet som den rapporteras, oftast utan försök att belysa alla överväganden som ledde till en viss straffpåföljd, är en spekulation utan tanke på konsekvenserna.
Sedan när det gäller oansvarig TV-journalistik så glömmer jag aldrig hur en TV-fotograf på Rapport eller Aktuellt zoomade rakt in i ansiktet på en flicka som överlevt i samband med Mattias Flinks dödsskjutningar. Hon låg där skadad på sjukhuset, och efter att ha svarat på en eller ett par frågor började hon att gråta. Kameran zoomade in i närbild, som sedan gick ut i sändning. Både fotografen och den som ansvarade för vad som slutligen sändes borde ställts till svars, men jag minns inte att det blev någon diskussion om det.
AW i Skottland
"Det är möjligt att straffskalorna bör ses över, eftersom skillnaden mellan ett livstidsstraff (i praktiken minst 18 år) och en tioårig fängelsedom kan vara oproportionerligt stor i förhållande till att det många gånger är ganska små skillnader mellan de brott som föranlett straffen.
...
Tendensen i dag går mot att livstidsdömda får tillbringa allt längre tid i fängelserna. Det är ett av skälen till att diskrepansen i förhållande till de tidsbegränsade straffen ökar. Livstidsstraffet bör avskaffas."
(Bjereld, 4 oktober 2007)
Jag har tolkat det som att Bjereld inte bara vill avskaffa livstidsstraffet, utan ersätta det med 10 år som maximalstraff. Bjereld har aldrig dementerat den tolkningen, trots åtskilliga förfrågningar i bloggens kommentarer. Om Bjereld hade ett annat maximalstraff i tankarna, så välkomnar läsarna att han förtydligar sig.
GT
De citat GT själv återger visar att hans påstående att jag "framfört åsikten att ett rimligt max-straff oavsett brottets karaktär är 10 års fängelse" inte var sant. Tack för det.
Jag vill också puffa för mitt just tillskrivna tillägg till bloggposten, där jag puffar för Hanne Kjöllers artikel i dagens DN.
Absolut inte. Låt oss granska vad Bjereld skrivit:
1. "Tendensen i dag går mot att livstidsdömda får tillbringa allt längre tid i fängelserna ... Livstidsstraffet bör avskaffas."
Bjereld vill klart och tydligt införa tidsbestämda straff, med syftet att KORTA ner strafftiden.
Frågan är då vilket maximalstraff Bjereld förordar - 10 år, 15 år, 20 år, eller något annat.
2. "...eftersom skillnaden mellan ett livstidsstraff ... och en tioårig fängelsedom kan vara oproportionerligt stor i förhållande till att det många gånger är ganska små skillnader mellan de brott som föranlett straffen."
Om skillnaderna i brottet är små, då kan det knappast vara rimligt att dagens livstidskandidater i morgondagens Bjereldska utopia får
en längre straffsats än 10 år.
Jag håller med om att Bjereld inte skrivit ut sin åsikt om 10 års maxstraff lika tydligt som jag gjort gällande. Men Bjereld har likväl använt sig av logiska formuleringar som klart och tydligt pekar på en sådan åsikt.
Skicka en kommentar