Dubbelchock på Ullevi

Den allsvenska nypremiären på Ullevi mellan IFK Göteborg och Trelleborg blev en chock i dubbel bemärkelse. Efter fyra veckor med fotbolls-EM hade jag förträngt hur allsvensk fotboll gestaltar sig när den är som sämst. Kvällens match var så bottenlöst dålig att polisen borde agerat och avbrutit tillställningen: bedrägeri eller möjligen förargelseväckande beteende vore rimliga åtalspunkter för detta brott mot sportens bärande idéer om kreativitet, beslutsamhet och kunnande.

Å andra sidan förbleknar matchens uselhet mot vad publiken tvingades genomlida i den s k pausunderhållningen. Under hela sommaren och hösten kommer den fåtaliga och redan hårt prövade IFK-publiken att förföljas av en tävling som borde få sponsorerna att med omedelbar verkan bryta alla avtal med IFK för att slippa skämmas. Tävlingen går ut på att en enskild okänd person på tid skall genomföra följande tre moment: 1.) Sparka in sju fotbollar i ett tomt fotbollsmål, 2.) Äta upp en stor hamburgare, samt 3.) springa bort till en bil och tuta. Varje enskilt moment visas för hela publiken på storbilds-tv, ackompanjerat av en bombastisk speaker som rabblar sponsornamn.

Hur roligt eller hur spännande tror ni, kära läsare, det är att i flera minuter (ja, det tog så lång tid) se en person äta hamburgare i storbilds-tv?

Jag går i exil.