Krig innebär alltid ett helvete. Jag är ändå inte pacifist. Det finns situationer då krigets helvete kanske trots allt är ett lite mindre helvete än alternativet. Men ett helvete är det likafullt.
Jag har därför utomordentligt svårt när krig romantiseras, som t ex när Per Ahlmark inför det kommande kriget i Irak skrev att "hundratusentals människor" i Bagdad skulle strömma ut "på gatorna i glädje" för att välkomna de amerikanska soldaterna (DN 10/10 2002). Eller när Göran Persson i en radiointervju bagatelliserade samma krig genom att i Ekots lördagsintervju (21/12 2002) i naiva ordalag uttalade sig om huruvida kriget skulle ha en positiv inverkan på den ekonomiska konjunkturen.
Jag har därför också svårt för begreppen "humanitär intervention" respektive "rättfärdiga krig". För mig är inga interventioner humanitära och inga krig rättfärdiga. Orden förleder, genom att dölja krigets vidrigheter och därigenom sänka tröskeln till militär våldsanvändning. Samtidigt är språkbruket förståeligt. Hur skulle det vara möjligt att skapa legitimitet för "inhumana interventioner" eller "orättfärdiga krig"? Men ett någorlunda neutralt språkbruk är i varje fall ett rimligt krav.
Min favoritfilosof Slavoj Zizek skriver i dag insiktsfullt i Aftonbladet om vad han kallar den "militaristiska humanismen", där krig som förs under etiketten "humanitär intervention" blir nära nog omöjliga att argumentera emot: det sätt på vilket militära interventioner framställs som humanitär hjälp, omedelbart rättfärdigade med hänvisning till avpolitiserade universella mänskliga rättigheter, så att var och en som motsätter sig interventionerna inta bara tar fiendens parti i en väpnad konflikt utan fastmer gör ett kriminellt val som exkluderar honom från de civiliserade nationernas internationella gemenskap.
I dag tycks det vara liberalerna som under fältrop om fler "humanitära interventioner" oftast tonar ned krigets grymheter. Själv känner jag här större frändskap med den tyske generalen Moltke, som efter Tysklands seger i det tysk-franska kriget 1870-71 yttrade: Varje krig, även det segerrika, är en nationell olycka.
9 kommentarer:
Redan Proudhon förstod detta när han konstaterade att "den som säger 'mänsklighet' vill bedra". Det kanske inte nödvändigtvis sant i alla lägen, men man bör vara uppmärksam på den egna positionens problem. Det exempel som Zizek nämner med båtflyktingarna på Medelhavet är belysande. Hans slutkläm "Det är kanske dags att låta Italien (och Polen och … ) bedömas utifrån samma kriterier som Turkiet" slår huvudet på spiken.
Balken i det egna ögat och sådär va?
Är Slavoj Zizek din favoritfilosof?
Jag är chockad!!!!
/ATEIST
Det är även ett sätt att romantisera krig och våld när man beskriver terrorister som frihetskämpar eller för fram tanken att det är enda utvägen i en konflikt. Man kan nog säga att våldsromantiken har fotfäste inom både inom extremhögern och extremvänstern. Skrot och korn.
ATEIST: det är faktiskt intressant att notera Ulfs smak för Zizek, men varför är det så chockerande? Jag är en smula förvånad själv, men det är ju kul att Zizek läses av framträdande svenska intellektuella.
a-k roth: Nu är det väl så att det faktiskt är en politisk frågeställning om huruvida en våldsverkare är terrorist eller frihetskämpe (eller varför inte båda på en gång?). Jag har t.ex. inga problem med att betrakta vissa judiska extrema grupper som bekämpade det brittiska kolonialväldet i Palestina som både terrorister och frihetskämpar - terroristiska metoder är mer regel än undantag i asymmetriska krig. Poängen med kritiken av talet om humanitära interventioner och rättfärdiga krig är att de syftar till att avpolitisera konflikter och göra dem till moraliska snarare än politiska händelser. Man kan inte förhandla när man befinner sig i ett korståg (eftersom man inte förhandlar med djävulen) - en sanning som är en svidande kritik även mot en organisation som Hamas f.ö.
Javisst, spleeno, blir krig och våld politiskt. Tyckte bara att det var läge att påpeka att romantiseringen finns i båda lägren, att man ska avromantisera terrorkrig också. Krig är ett helvete.
Zizeks exempel med båtflyktingarna i Medelhavet var mycket träffande. Den balken var stor som ett hus.
Jo, jag gillar Zizek. Det beror förstås delvis på en värdegemenskap i många frågor. Han lyfter också alltid fram skiljelinjer och blir därför politiskt relevant. Filosofins svar på Åsa Linderborg? Åsa är en annan av mina favoriter.
Man blir inspirerad att hitta mer om Zizek. Och finner...
http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3337805,00.html
...en del intressant. Från artikeln som är Zizek-kritisk:
"...Identifying Zionism with anti-Semitism and Nazism is not unique to Zizek. The comparison was raised in Stalinist trials in Eastern Europe in the 1940s and 1950s, and in the 1968 events in Poland.
What is surprising is the new verbal-philosophical veneer of this baseless thesis, brought to ZIzek's loyal readers coated in complex wording with double and tripe meaning and covered with the poison of artificial words formed by surprising combinations..."
Tydligen hade Zizek ägnat ett stort stycke av en bok till att filosofera om antisemitism och anti-antisemitism osv. Somliga svenska ensidiga demoniserare klagar bittert över samma svåra och tyngande problem(obs ironi). Och så får lojala läsare en berömd filosof som kan ge bekräftelse. Bäst att inte svälja allt från Zizak?
Annat jag googlade fram var en intervju i Ha'Aretz som var mycket intressant. Zizek verkar kunna förena popkultur och filosofi på ett medryckande sätt. Sajten Internet intifada skrev ett brev som uppmanade Zizek att bojkotta Israel men det hade tydligen ingen effekt. Men att krig alltid är hemskt är han nog inte den förste att fatta.
"Min favoritfilosof Slavoj Zizek"
Det är förstås Ulfs bakgrund i Kpml(r) som gör honom svag för stalinisten Zizek. Ganska talande och generande, faktiskt.
Till Spleeno: Proudhon var en antisemit.
Andreas, detta verkar vara obestridligt. Proudhon skrev om att fördriva judarna från Frankrike och tom utrota dem. Man önskar dagens opinionsabildare och wannabe-filosofer vore lite mer diskriminerande vad gäller att hylla somligt.
Skicka en kommentar