2007-10-10

Hör religion och politik ihop?

Idrott och politik hör inte ihop hävdade inte minst den borgerliga pressen i Sverige fram till slutet av 1960-talet. I dag är frågan inte om idrott och politik hänger ihop, utan hur idrott och politik hänger ihop eller bör hänga ihop.

Är det på samma sätt med religion och politik - hänger de ihop och i så fall hur? Och hur skall vi förstå ateisternas intensiva mobilisering i Sverige just nu? I morgon torsdag diskuterar jag bl a dessa frågor i Göteborgs Domkyrka kl 18.30, med Douglas Brommesson utifrån vår gemensamma bok Politik och kristen tro (Santérus, 2007). Arrangör är Teologiskt Forum.

11 kommentarer:

Kerstin sa...

Nu har jag förstås inte sett något av den där ateistmobiliseringen, men säger du att det pågår en sådan så får jag väl tro dig. Då föreslår jag att följande kan vara åtminstone bidragande orsaker:

1: Att man sett vad den kristna högern åstadkommit i USA och
2: att man ser vad kds står för.

Jag måste ju säga att jag förfasade mig för något år sedan, då man intervjuade kristna lärarstuderande, i ett TV-program, som skulle bli biologilärare och som ansåg att man borde undervisa om intelligent design även i Sverige, för den trodde de på.

Johannes sa...

Broderskaparnas vänskapliga kontakter med extrema islamister visar med all önskvärd tydlighet att religion och politik hör ihop vare sig det gäller att ragga muslimska röster eller att motarbeta den judiska religionen.

G. Tikotzinsky sa...

Religion och politik har alltid hängt ihop. Under många århundraden VAR religion politik, åtminstone om man ser på katolska kyrkan och kalifatets historia. Om man ser på orsakerna till krigen under hela världshistorien fram till och inklusive 2007 så står väl religion i toppen på Pareto-distributionen.

Mats sa...

Det intressanta är att den muslimsk-kristna Broderskapsrörelsen, i vilken Ulf Bjereld är en högljudd medlem, omfamnat islam, som är en religion - mer än någon annan - där religionen ÄR politiken och politiken är religionen.

Johannes sa...

Min gissning är att SÄPO börjat övervaka Broderskaparna som en hjälporganisation till islamistiska terroristorganisationer i Sverige. Min gissning, som sagt.

Ulf Bjereld sa...

Till Kerstin,

Jag har svårt för all fundamentalism, oavsett om den tar sig religiösa, politiska, ateistiska eller andra uttrycksformer.

Jag tror inte att den ateistiska mobiliseringen i Sverige i dag har sin grund i kd:s agerande eller den kristna högern i USA. Jag tror i stället att den är en reaktion på att religionen uppfattas ha en mer central plats i samhällsdebatten och i samhället överhuvudtaget i dag än tidigare.

Jag har inget emot att ateisterna mobiliserar. Då blir det en debatt som jag tycker berikar och har förutsättningar att skapa förståelse.

Kerstin sa...

Ulf:
Jag undrar om man alls kan diskutera förnuftigt över religions/ateism-gränsen. Man talar inte samma språk. Religionens språk är ett helt annat än förnuftets.

Jag förstår inte dem som är troende, inte på något sätt. Ju mer jag försöker, ju mer omöjligt blir det för mig att begripa religiösa människors föreställningsvärld och ju mer jag diskuterat saken med troende, desto mindre tror jag själv. Kanske berikande det också, dock :-).

Sedan undrar jag vad du menar med fundamentalistisk ateism. Jag är icke troende och kommer troligen aldrig att bli troende. För det mesta talar jag inte om saken, och undviker normalt att gå i diskussion med troende om mina åsikter. De får tro som de vill, och jag tror som jag tror.
Är jag då fundamentalistisk, enligt din uppfattning? Och varför skulle detta vara fel?

Ulf Bjereld sa...

Kerstin: Jag tycker inte det är så svårt att diskutera religion med människor, oavsett om de är troende, tvivlare eller övertygade ateister. Alltid lär mans ig något om det mänskliga och diskussioner bidrar till ömsesidig förståelse och kanske till och med respekt. Mycket beror det ju förstås på hur och under vilka omständigheter man diskuterar.

Jag har aldrig uppfattat dig som fundamentalist. En fundamentalist är för mig en person som tror sig ha skådat ljuset, oavsett om det handlar om religion eller politik. En fundamentlist blir därför ofta rigid, onyanserad, och oemottaglig för argument.

Fundamentalister har också en förkärlek för att låta ändamålen helga medlen. Man har ju rätt, och antingen Gud eller historien eller vetenskapen på sin sida.

Kerstin sa...

Ulf:
En gång i tiden tyckte jag också det var intressant att diskutera religion.
Först gick jag i småskolan med en mycket religiös lärarinna som lärde oss så mycket kristendom att jag inte behövde läsa en enda läxa i ämnet förrän jag kom in på realskolan. Sedan studerade jag Bibeln tillsammans med ett par Jehovavittnen varje torsdag under ett år, för att få reda på vad de tyckte (alla skäller ju så på Jehova vittnen och jag blev nyfiken) och därefter studerade jag mormonernas lära på samma sätt under flera månader (de gav dock upp då, eftersom de fick klart för sig att de fortfarande inte kunde räkna mig som en fjäder i missionshatten, Jehovavittnena var mycket mer toleranta och uthålliga). I början av 70-talet tog jag mig före att läsa Bibeln, från pärm till pärm, och det var förvisso intressant, fast på ett helt annat sätt än du kanske skulle tycka.

Med åren har jag dock kommit att tycka att sådana diskussioner är allt mindre intressanta och att det finns andra diskussioner som är mycket både viktigare och mer givande. Så, som sagt, därför undviker jag idag att diskutera religion med folk (i synnerhet som jag ofta kan mer om vad som står i Bibeln än vad de flesta av dem som kallar sig kristna gör :-)).

Men, det finns en kristen devis som jag respekterar och skulle önska att alla, inte minst de kristna, tog till sig: Allt vad I viljen att människorna skola göra eder etc. (fast det skrivs säker modernare i den nya Bibelöversättningen). Försöker följa denna uppmaning

Sedan vänder jag lite elakt på devisen, på ett lagom sofistiskt sätt, och är elak mot människor som är elaka mot andra, med utgångspunkten att är de elaka, då beror det förstås på att de vill bli lika illa behandlade själva.

A-K Roth sa...

Eller den något äldre versionen: Det som är förhatligt för dig, gör inte mot andra.

Kerstin: "...med utgångspunkten att är de elaka, då beror det förstås på att de vill bli lika illa behandlade själva..."

Och på sa vis slutar det aldrig. För det en person tycker är elakt kan ha föregåtts av dennes egna elakheter mot andra nationer, folk eller personer. Medvetet eller aningslöst. :)

Kerstin sa...

A-K Roth:
Så bra att du har insett den saken.

Antar att det betyder att du inte vidare kommer att försvara Israels attacker på palestinierna och den etniska rensning man sysslar med visavi dessa.

Slutar Israel med dessa vidrigheter och ger palestinierna tillbaka de landområden Israel stulit från dessa, åtminstone det man stulit sedan 1967, ökar chanserna till fred ganska rejält gissar jag.

Motvallsbloggen
(Denna länk med anledning av att bloggen plötsligt inte accepterar min URL)