Jag noterar att min förra post om rugby är den enda post på flera månader som inte fått någon enda kommentar... Frånvaron av kommentarer skulle kunna uppfattas som att de flesta av bloggens läsare anser att min faiblesse för denna sport mer är en personlig nyck än något av allmänt intresse.
Låt mig därför med glädje återge några rader ur Björn Erik Rosins krönika (ännu ej på nätet) i dagens Svenska Dagbladet. Rugby-VM pågår ju som bekant just nu och franska intellektuella engagerar sig med liv och lust i analyser av sporten. En intellektuell rugbyfantast utgår från den gamla sanningen att rugby är ett spel för busar utövat av gentlemen, till skillnad från fotboll där det motsatta förhållandet råder.
Jean Lacouture, författare till de tre volymer som anses vara standardverket om de Gaulle, jämför rugbysporten med kapten Cooks upptäcktsfärder, Lindberghs sätt att hantera spakarna på Spirit of St Louis eller Carusos sångarkonst.
Rugbysporten har också politiska aspekter, oklart dock om den förknippas med vänster eller höger. I Frankrike är sporten störst i industristäderna. Det franska lagets förbundskapten Bernard Laporte sägs ha en ministerpost reserverad när VM är över. Men: Rugby är socialistiskt, insisterar Argentinas lagkapten Agustin Pichot, som gärna påminner om att en viss Ernesto Guevara, senare känd som Che, en gång bar tröja nummer 9 i landets mest berömda klubb Casi de San Isidro.
I VM spelas nu kvartsfinalerna. Franska TV 5 sänder just Sydafrika - Fidji. Sydafrika leder med 13-3 i slutet av första halvlek.
3 kommentarer:
Det här är ju mycket intressant, sporten som en spegel av samhället. Visserligen är Rugby Union (den sorts rugby som spelas i pågående VM) numera professionell, men det är inte så många år sedan det var en amatörsport även på elitnivå, och det kan vara en orsak till att de gamla "gentlemannaidealen" lever kvar.
Om vi nu ska göra den politisk-sociala kopplingen, så är det ju medelklassideal vi talar om. Självbehärskning, disciplin, sportmanship, amatörism. Själva regelverket är så invecklat att även britter jag känner, som ser mycket på rugby, inte alltid kan förklara vissa domslut. Det dräller av straffsparkar, ibland matchavgörande, för förseelser som för den oinvigde ser helt triviala ut. Dessutom kan spelarna inte byta positioner på samma sätt som som i fotboll.
Dessa regler, plus den fysiska hårdheten, gör att rugby är ganska svårt att spela. Det lär ta ganska lång tid att lära sig hur man uppträda i olika situationer, t ex en klunga, och den oerfarne kan om det vill sig illa råka ut för otäcka skador. Men de som spelar har varit med länge, och allvarliga skador är ovanliga.
Det är alltså en sport för de invigda, vilket understryks av alla riter och ritualer som den omges av. Det började som en form av disciplinering och bonding på fina skolor och universitet, och i någon mån finns de dragen kvar.
Vilket väl är en orsak till att rugbyn, trots att det i sina bästa stunder är ett fascinerande spel, inte fått samma spridning jorden runt som fotbollen. Den är tyngd av traditioner, som gör den starkt kopplad till vissa kulturer.
Hälsningar AW i Skottland
Stort tack till AW för klargörande inlägg!
Jag vill komplettera resonemangen kring det rituella med konstaterandet att jag aldrig i något sammanhang sett landlagsspelare sjunga med i nationalsången med en sådan kraft och med tårar bokstavligt talat rinnande utmed kinderna som inför avspark i matchen mellan Sydafrika och Fidji.
Hi Ulf,
If you are interested in watching a local rugby match in Gothenburg, you are more than welcome to come to Spartacus Rugby Club in Partille. Our web-site is www.spartacusrugby.com. April will be a busy month for Spartacus. We have a friendly match organised for each weekend. Teams are coming from Ireland and Spain to play us. Our league campaign starts in May.
Once again, you are very welcome to come down and watch a game over a pint or two!
Skicka en kommentar