Det var en gång en samuraj som mötte en munk på vägen. Samurajen frågade munken hur han trodde att tillvaron gestaltade sig i himlen och i helvetet. Munken svarade inte på frågan, utan började i stället håna och förolämpa samurajen. Då grep samurajen sitt svärd, höjde det i luften och skulle just till att hugga huvudet av munken, då denne yttrade: Nu ser du en glimt av helvetet. Samurajen kom av sig mitt i rörelsen, sänkte sitt svärd varpå munken yttrade: Nu ser du en glimt av himlen.
Denna historia berättade Claes Malmberg i sin över 2 ½ timma långa show i Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus igår måndag. Claes Malmberg uppvisar ett stort konstnärskap och hans grova humor (jag hörde fler svordomar denna kväll än på en hel månad annars…) bygger på ett genuint allvar. Det är därför han berör, på ett helt annat sätt än flertalet stå upp-komiker eller i och för sig skojiga deltagare i t ex TV 4-serien Parlamentet (där han då och då medverkar). Claes Malmberg är inte skojig, även om man skrattar kopiöst.
1996 gav Claes Malmberg ut CD:n Rastlös exrebell, där han sjöng Dylan på svenska (översättningar av bl a Lasse Larholm – som var med och kompade igår, Gunnar Danielsson och Ola Magnell). Den blev totalsågad i pressen – jag och min kära hustru tycker det är den överlägset bästa utgivningen av Dylan på svenska som gjorts.
Denna historia berättade Claes Malmberg i sin över 2 ½ timma långa show i Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus igår måndag. Claes Malmberg uppvisar ett stort konstnärskap och hans grova humor (jag hörde fler svordomar denna kväll än på en hel månad annars…) bygger på ett genuint allvar. Det är därför han berör, på ett helt annat sätt än flertalet stå upp-komiker eller i och för sig skojiga deltagare i t ex TV 4-serien Parlamentet (där han då och då medverkar). Claes Malmberg är inte skojig, även om man skrattar kopiöst.
1996 gav Claes Malmberg ut CD:n Rastlös exrebell, där han sjöng Dylan på svenska (översättningar av bl a Lasse Larholm – som var med och kompade igår, Gunnar Danielsson och Ola Magnell). Den blev totalsågad i pressen – jag och min kära hustru tycker det är den överlägset bästa utgivningen av Dylan på svenska som gjorts.
Synd bara att han skall vara Gaisare...
3 kommentarer:
En klok gammal zenanekdot. Jag har varit (är?) lite skeptiskt inställd till Claes Malmberg, vet inte varför, trots att jag har starka sympatier för buddhismen och tycker att han verkar ha blivit allt vettigare.
Jag tror man måste komma in "rätt" när det gäller Claes Malmberg. Hans gamla figur Ronny Jönsson har jag egentligen börjat uppskatta först i efterhand. Till skillnad från Lars Brandeby som aldrig kommer ifrån Kurt Olsson har Malmberg en befriande distans till sin gamla rollfigur. När det gäller Brandeby är man aldrig riktigt säker på när han är Brandeby eller när han är Kurt Olsson.
Man borde översätta denna också; ingenting har ändrats sedan 1983:
Neighborhood Bully
by Bob Dylan
Well, the neighborhood bully, he’s just one man,
His enemies say he’s on their land.
They got him outnumbered about a million to one,
He got no place to escape to, no place to run.
He’s the neighborhood bully.
The neighborhood bully just lives to survive,
He’s criticized and condemned for being alive.
He’s not supposed to fight back, he’s supposed to have thick skin,
He’s supposed to lay down and die when his door is kicked in.
He’s the neighborhood bully.
The neighborhood bully been driven out of every land,
He’s wandered the earth an exiled man.
Seen his family scattered, his people hounded and torn,
He’s always on trial for just being born.
He’s the neighborhood bully.
Well, he knocked out a lynch mob, he was criticized,
Old women condemned him, said he should apologize.
Then he destroyed a bomb factory, nobody was glad.
The bombs were meant for him.
He was supposed to feel bad.
He’s the neighborhood bully.
Well, the chances are against it and the odds are slim
That he’ll live by the rules that the world makes for him,
‘Cause there’s a noose at his neck and a gun at his back
And a license to kill him is given out to every maniac.
He’s the neighborhood bully.
He got no allies to really speak of.
What he gets he must pay for, he don’t get it out of love.
He buys obsolete weapons and he won’t be denied
But no one sends flesh and blood to fight by his side.
He’s the neighborhood bully.
Well, he’s surrounded by pacifists who all want peace,
They pray for it nightly that the bloodshed must cease.
Now, they wouldn’t hurt a fly.
To hurt one they would weep.
They lay and they wait for this bully to fall asleep.
He’s the neighborhood bully.
Every empire that’s enslaved him is gone,
Egypt and Rome, even the great Babylon.
He’s made a garden of paradise in the desert sand,
In bed with nobody, under no one’s command.
He’s the neighborhood bully.
Now his holiest books have been trampled upon,
No contract he signed was worth what it was written on.
He took the crumbs of the world and he turned it into wealth,
Took sickness and disease and he turned it into health.
He’s the neighborhood bully.
What’s anybody indebted to him for?
Nothin’, they say.
He just likes to cause war.
Pride and prejudice and superstition indeed,
They wait for this bully like a dog waits to feed.
He’s the neighborhood bully.
What has he done to wear so many scars?
Does he change the course of rivers?
Does he pollute the moon and stars?
Neighborhood bully, standing on the hill,
Running out the clock, time standing still,
Neighborhood bully.
From the album “Infidels”, Copyright 1983 Special Rider Music
Skicka en kommentar