I dag meddelade ägaren till den riksbekanta salladsbaren Wild n’ Fresh i Göteborg – Sofia Appelgren – att hon säljer rörelsen. Sofia Appelgren vägrade in i det sista att teckna kollektivavtal, men fackets blockad mot salladsbaren blev en alltför stark press att stå emot.
Striden om salladsbaren har fått symbolisk betydelse. Parterna har bl a tävlat om att framstå som David och inte som Goliat. Sofia Appelgren har framställt sig som en vanlig, liten människa som tvingats slåss mot en maktfullkomlig fackföreningsapparat. Facket har framställt sig som värnare av just den vanliga, lilla människan som i egenskap av anställd behöver kollektivavtalen som värn mot maktfullkomliga arbetsgivare.
Jag har fäst vid mig två uttalanden som Sofia Appelgren i dag gör till TT, och vilka jag tycker är typiska för många liberalers syn på facklig verksamhet. För det första säger Appelgren att: Facket är bra där det behövs men inte när det finns schysta villkor. Facket reduceras därigenom till en sorts polis som bara ingriper efter det att övergrepp har begåtts. I min värld skall facket i stället finnas på plats genom kollektivavtal för att redan från början garantera att arbetsplatsen har ”schysta villkor”.
Appelgren menar vidare: Jag tycker att hela den här situationen i grund och botten handlar om sunt förnuft. I min värld handlar fackliga strider inte om ”sunt förnuft”. Relationen mellan arbetsgivare och anställda på en arbetsplats präglas i allmänhet av ojämlika maktförhållanden. Talet om ett ”sunt förnuft” bidrar till att osynliggöra dessa maktförhållanden och är ett uttryck för den liberala drömmen om att intressemotsättningar mellan arbetsgivare och anställda kan hanteras som om det egentligen rörde sig om en praktisk fråga.
Sofia Appelgren har säkert följt sitt hjärtas väg i denna fråga. Inget ont i det. För facket och för kollektivavtalen innebär hennes beslut att sälja en principiell seger.
21 kommentarer:
"I min värld skall facket i stället finnas på plats genom kollektivavtal för att redan från början garantera att arbetsplatsen har ”schysta villkor”."
Varför det? Varför måste man tvingas betala pengar till facket även om man har schyssta villkor ändå? Varför kan inte facket sätta företag i blockad *när dom anställda vill det*?
En pyrrhusseger, skulle jag vilja säga.
"För facket och för kollektivavtalen innebär hennes beslut att sälja en principiell seger."
Det vore intressant att höra om även hennes anställda ser det som en seger. Du vet, de där som facken sägs kämpa för...
Vem avgör vad som är schyssta villkor? Kan inte var och en få avgöra det själv? Varför denna ofrihetsönskan?
Fackförbundet i fråga har inga medlemmar på den aktuella arbetsplatsen. Frånvaron av medlemmar gör deras arbetsmetoder osmakliga.
Lennart: En anledning till att facket finns är att arbetsgivarens uppfattning om vad som är "schyssta villkor" inte nödvändigtvis står i överensstämmelse med de anställdas intressen.
Vad du menar med att man "tvingas betala pengar till facket även om man har schyssta villkor" är jag lite osäker på.
Gustav: Som med borgarnas valseger då.
Du har fullständigt rätt Ulf, "sunt förnuft" är något som verkligen inte ingår i fackens vokabulär.
Nils har dessutom rätt i att borgarnas seger är en pyrrhusseger. Om de fortsätter försossigas lika mycket i kommande valrörelser så lär det inte ta många val innan hela det svenska politiska spektrat ligger på KPML(r):s nivå.
OK, jag lämnar det sunda förnuftet för ett ögonblick och funderar istället på; empatin.
Borde man kanske inte stanna upp en smula och fundera kring om det verkligen är rätt att behandla (eller krossa om man så vill) en liten ensamföretagare så här bara för att upprätthålla någon slags svepande fackliga principer, som tydligen är mycket bredare än att bara kämpa för bättre villkor för sina medlemmar.
Känns det rätt att behandla människor så här bara för "principernas" skull? I så fall.. borde man inte börja ifrågasätta om just dessa principer är så himla lyckade?
Facket är i detta sammanhang en helt privat organisation i den civila sfären, precis som vilken annan som helst. Tex ett företag.
Facket har ett (helt legitimt) intresse att få människor att ansluta sig till dem, betala för detta medlemsskap och/eller deras tjänster mm.
En sådan tjänst de tillhandahåller är kollektivavtal vilken förenklar för både arbetstagare och -givare att reglera anställningar. För detta tar facket en rundlig slant av de inblandade, dvs % på den avtalade lönen.
Än så länge en fullt legitim affärsidé precis som så många andra: Att erbjuda något folk vill ha och ta betalt för den tjänsten.
Sedan har givetvis varje privat/civil organisation ett egenintresse av att bli störst på 'marknaden', att slippa konkurrens, att få så många som möjligt att känna att de inte kan vara utan deras produkter eller service. Dvs man ogillar konkurrens och att det finns andra sätt för folk att hantera sina behov. Alltså precis som det är på vilken fungerande marknad som helst.
Det osmakliga i denna fråga är att just en av alla otaliga privata föreningar anser sig ha rätt att tilltivinga sig kunder, tom att tvinga alla människor som man anser sig kunna ha som kunder, att faktiskt bli detta. Och man anser sig ha rätt ta till väldigt långtgående metoder och påtryckningar för att tilltvinga sig 'motsträviga kunder'. Man anser tom att man har rätt att gå in och upphäva helt normala avtal som ingåtts mellan andra parter i helt andra sammanhang.
Så sker det på ett enda område i Sverige, nämligen inom det som den privata föreningen LO identifierar som sitt hägn.
I samtliga andra fall är sådant beteende brottsligt, förbjudet och förhindrat av otaliga lagar.
Tänk er själva om en frisör, en ICA handlare, snickarem eller en taxichaufför skulle få för sig att 'tillvarata' sina (potentiella) 'kunders' intressen på samma sätt och med liknande metoder.
Det vore helt otänkbart!
Facket har i denna (och samtliga liknande fall) har ett stort intresse av att tvinga folk att bli betalande 'kunder', samt att ingen av dessa ens skall får för sig att tänka tanken att där finns andra alternativ. Och det är det helt primära intresset!
På alla övriga civila områden är brottsbenämningen för dessa metoder (mest koncist beskriven i engelskan):
Extorsion!
Men i Sverige har 'vi', pga av mångårigt (s)-styre, valt att undanta dylik brottslighet ur lagstiftningen på ett specifikt område, händelsevis ett där den gynnade privata organsiationen ger stora monetära bidrag till (den forna) regeringen och även organisatorisk draghjälp i valkampanjen.
Den som inte har det perspektivet klart för sig går lätt vilse i alla ordkrig som vi fått se och läsa i denna fråga.
Alltså:
'Extorsion' (eng. för utpressning att tilltvinga sig fördelar el. betalning) är lagligt i Sverige på ett specifikt område.
(dock troligen i strid med EU-domstolens fördrag om de mänskliga rättigheterna)
Och huruvida detta undantag är bra eller dåligt för ett samhälle borde iaf ingen insiktsfull människa behöva tveka om (oavsett var ens sympatier ligger)
Det är härligt klargörande att bjereld så utan omsvep bekänner att i den fackliga världen är det inte sunt förnuft som styr. Å andra sidan hade han inte behövt skriva det så öppet och oförblommerat, fackets agerande är i det avseendet självmarkerande.
Ulf - du har helt rätt, men jag väntar fortfarande påa tt ngåon sosse eller fack-företrädare ska säga det rakt ut: fackets uppgift är inte endast att värna den enskilda arbetsplatsen utan ÄVEN att värna ANDRA arbetsplatser. Alla borgerliga kommentatorer är närsynta nog att tro att det handlar om en enskild arbetsplats när det delvis också handlar om att göra något för ALLA DE ARBETSGIVARE SOM TECKNAR KOLLEKTIVAVTAL. Jämlika villkor för dem också, tack. Det är bra att facket tar striden mot oseriösa arbetsgivare som urholkar arbetarnas rättigheter, till nackdel för seriösa arbetsgivare so faktiskt HAR bra relationer med sina arbetare.
Kul att avgrundsvänstern alltid anser att människor som inte låter sig kuvas av deras hot är "oseriösa", och att de är fullständigt oförmögna att förstå att man kan ha det skitbra utan kollektivavtal.
Jonas N, ett alldeles utmärkt inlägg. Utan att ännu ha undersökt saken vågar jag nästan ta "råttgift" på att de pensionsavtal som facken så vackert skryter om, tecknas i försäkringsbolag där LO har ekonomiska intressen såväl som styrelserepresentation.
Som den självutnämnda maktapparat man är, utgår man sannolikt enbart från egennyttan. Medlemmarna skiter man nog egentligen i.
JB
Mycket troligt och heller inte speciellt anmärkningsvärt. Det är enbart metoderna att 'ragga kunder' som egentligen är osmakliga.
Sen tror jag faktiskt där finns ett genuint engagemang för medlemmarnas väbefinnande. Det är ofta lite missriktat eftersom medlemmarnas största utgiftspost, större än samtliga andra tillsammans, nästan undantagslöst är skatterna. Men detta är något som kännetecknar alla större organisationer: Såsmåningom blir ens intressesfär så stor att där med nödvändighet dyker upp reala intressekonflikter inom den egna verksamheten och dess målsättningar.
När man kommit dithän brukar verksamheten fungera sämre, man tappar kanske kunder och ens 'tjänster' ter sig mindre attraktiva eller rentav oskäligt dyra.
Då, och speciellt då, blir det ännu mer angeläget att man med olika metoder kan säkerställa att kunderna ändå stannar hos en själv och att de inte har (eller inser att där finns) andra alternativ.
Det är det vi får se nu. LO har fyra år på sig att lära sig att man måste leverera äkta värden för avgiften om man vill ha kvar dem som frivilligt betalande kunder.
Det stör mig inte ett dugg om det tar tre år till innan detta danar för dem som rattar den skutan ... eller (s)ysterfartyget för den delen.
:-)
Striden om kollektivavtalen handlar inte om "sunt förnuft". Striden är i stället ett uttryck för viktiga värdeskillnader i synen på hur relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare skall regleras på svensk arbetsmarknad.
Fackets seger var förstås bara halv. Bättre hade varit om ett kollektivavtal hade slutits. Instämmer också i ståndpunkterna att frånvaron av kollektivavtal missgynnar alla seriösa arbetsgivare.
/Ulf Bjereld
”För facket och för kollektivavtalen innebär hennes beslut att sälja en principiell seger”, skriver Ulf Bjereld. Fullständigt obegriplig cynism från en kristen man som har Human Rights Watch som sin tredje länk. Förklaringen måste vara att frågan om kollektivavtalen för svenska socialister har utvecklats till nån slags religion som står över alla andra värden.
Får man rekommendera en problematisering, se http://geossettval.blogg.se/081206112836_facket_gr_fel_och_jag_skyller_p_.html
http://geossettval.blogg.se/
081206112836_facket_gr_fel_och_jag_skyller_p_.html
Hela länken fick inte plats förut.
Småföretagare ska förstås kategoriskt låta bli att anställa i fortsättningen. Anställningsstrejk rekommenderas.
Om den här historien visat något med all önskvärd tydlighet så är det att företag per definition nämligen måste ha en viss storlek.
Så små företag som Wild'n Fresh kan ändå inte anställa. Småföretag har troligen inte råd att uppfylla gällande krav. Det är alltså uteslutande mångmiljonföretag som gäller i fortsättningen. Chansningarna på småföretagsnivå måste upphöra nu.
Vi har också lärt oss att kollektivavtal och fackanslutning faktiskt ÄR obligatoriskt för samtliga anställda i Sverige, oavsett arbetsgivare.
Det råder helt klart tvång i den frågan. Något "avtal" är det inte fråga om. När det råder tvång, då ska tvånget vara reglerat i lag.
Småföretagarna måste kunna basera sina beslut på lagen. Det får inte vara så att det står en sak i lagen, men att något annat gäller i realiteten.
Sveriges riksdag har nu alltså att snabbt ta ett beslut som slår fast tydligt och klart att kollektivavtal och fackmedlemskap är obligatoriskt vid alla anställningar.
Görs inte detta (omedelbart) kan nog Sverige vänta sig ett kraftigt ökat utflöde av småföretagare från landet framöver.
Efter att ha sovit på det jag läst i dessa kommentarer undrar jag helt tyst:
Nej, hur seriöst var Sofia Apelgrens företagande? Något som hon ju också var ganska öppen om, om jag läst rätt på alla bloggar? (vågade hon kanske inte heller vika för sina "supporters" som stödätit hos henne? kan jag inte låta bli att undra...).
Där BÅDE arbetsgivare OCH arbetstagare hade för avsikt att försörja sig långsiktigt på det hela och inte bara ser det som en tillfällig och kanske kul grej?
Vill också påpeka att facket inte är stora stygga vargen (eller??), utan helt vanliga arbetskamrater som du har omkring dig i verkliga livet. Människor som du, av kött och blod. Och de flesta är sådana? Dvs. inte heltidsarbetande med fackfrågor?
Jag undrar hur många kommentatorer här (och på alla andra bloggar) som kanske kommer att anse sig måsta gå ur facket för att höjningen blir så stor? Och NÄR de kommer att inse att facket är viktigt och de står där med en minimal lön (och obefintligt trygghetsnät)? Jag tillhör ett fackförbund där höjningen "bara" blivit 161 kr. Så för mig kunde väl hela denna diskussion kvitta!?
Jag har också haft funderingar på att starta eget inom min bransch. Och om jag försöker sätta mig in i hur det vore att anställa folk, så tycker jag nog att det skulle vara bra att ha regler och avtal (även för MIN skull som presumtiv arbetsgivare!!).
Gör extraknäck inom detta jobb och man framhåller vikten av att ha avtal klara INNAN man påbörjat ett jobb. "Sunt förnuft" funkar inte riktigt... Och troligen ÄNNU mindre goda vänner emellan.
Jag tror att du har rätt Ulf, att "Relationen mellan arbetsgivare och anställda på en arbetsplats präglas i allmänhet av ojämlika maktförhållanden. Talet om ett ”sunt förnuft” bidrar till att osynliggöra dessa maktförhållanden och är ett uttryck för den liberala drömmen om att intressemotsättningar mellan arbetsgivare och anställda kan hanteras som om det egentligen rörde sig om en praktisk fråga."
Efter 30 år i yrkeslivet tror jag att det är en illusion att man kan förlita sig på sunt förnuft... Tyvärr.
PS. Lasse skriver på sin blogg på sidan: http://fotolasse.se/index.php/samhalle/kollektivavtal-bra-for-din-pension.htm#respond
att "kollektivavtal är bra för din pension" också. Men så långt tänker man troligen inte när man är i 20-30-årsåldern!?
Han skriver "Det är dock ett aber. Tjänstepension är inte något man får automatiskt. Det är ingen statlig pension. Den betalas in av din arbetsgivare.
Eva Adolphson är ekonom på Alecta och hon menar det är många fördelar med tjänstepension jämfört med privat pensionssparande.
Avgifterna är exempelvis lägre och normalt betalar arbetsgivaren in större belopp än vad som är normalfallet vid privat pensionssparande.
DN avslutar sin artikel med det viktigaste, nämligen att se till att man jobbar hos en arbetsgivare som tecknar kollektivavtal. Tjänstepensionsinbetalningar ingår nämligen i kollektivavtalen.
Har företaget inget kollektivavtal måste man själv förhandla med sin arbetsgivare om att få tjänstepensionsinbetalningar. Hur många tror en 27-åring som vill ha jobb är kapabel att själv sköta en sån förhandling med en arbetsgivare?"
Jo, så kan man också se det...
Och att jobba svart har samma nackdelar... Vilket jag har försökt påtala, men för döva öronen. Dvs. de som jobbar svart förlorar på det i slutänden, ju mer de jobbar svart desto mer förlorar de!
Skicka en kommentar