Uppgörelsen mellan Hamas och Fatah om att bilda en palestinsk samlingsregering är en stor framgång. För det första var uppgörelsen nödvändig för att få bukt med det inom-palestinska våldet, främst i Gaza. För det andra var uppgörelsen nödvändig för att kunna lätta på den internationella blockaden mot den palestinska regeringen och därigenom lindra den sociala nöden bland det palestinska folket.
För första gången säger nu Hamas att organisationen tänker respektera de avtal som den palestinska myndigheten ingått med andra stater, därmed också de som ingåtts med Israel. Att ”respektera” avtalen är visserligen ett svagare uttryck än att ansluta sig (”commit”) till dem, men ändå en klar eftergift från Hamas sida. Hamas manöverutrymme är begränsat. Om Hamas gör för stora och snabba eftergifter riskerar organisationen att splittras i mindre grupper, varav de mest militanta sannolikt skulle återuppta terroraktionerna mot Israel.
Visserligen kommer USA och Israel inte att ändra sin grundinställning. Därtill är Hamas eftergifter för små. Men EU-staterna kommer inbördes att ha olika uppfattningar om hur man nu bär agera i förhållande till den nya palestinska regeringen. Sannolikt kommer EU att landa i en kompromiss med innebörden att uppgörelsen är ett steg framåt, men inte ett tillräckligt stort steg. Parallellt öppnas nu möjligheter för EU att ändå samarbeta med den palestinska regeringen genom de ministrar som inte representerar Hamas.
Jag kommenterar i kväll torsdag uppgörelsen i det nya nyhetsprogrammet Summerat i P 1, strax efter kl 22.00.
9 kommentarer:
Vi får se om uppgörelsen blir en permanent stor framgång eller inte. Ingenting har någonsin garanterat att det palestinska samhället har fått ta del av stordelen av stöd från olika håll. Vi vet att alldeles för stor del har gått till vapen, terror, korruption. Vem säger att folket får det bättre om blockaden hävs och ingenting har ändrats?
Lindra nöden borde vara av yttersta vikt, inte att lita till terrororganisationer. Det borde senaste tiden intra-palestinska våld ha visat allt tydligare. Man måste hitta ett sätt att få hjälpen där den behövs utan att riskera att den sållas via terrorgrupper.
Respektera avtal vs ansluta sig till avtal blir mycket riktigt en till fråga om "semantics".
En annan man påminns om är den om att Hamas "erkänner Israels existens". Hamas erkänner att Israel existerar (nu) men erkänner därmed inte att Israel ska existera eller något liknande. Små ord är betydelsefulla. Den bestämda artikeln "the" är t.ex. instrumental i att förstå innebörden i viktiga passager i resolution 242 som ofta misstolkas ganska så selektivt.
"...Om Hamas gör för stora och snabba eftergifter riskerar organisationen att splittras i mindre grupper, varav de mest militanta sannolikt skulle återuppta terroraktionerna mot Israel..."
Detta är nog väl generöst tänkt. Hamas - med sitt agenda - skulle enligt din syn ha velat göra större eftergifter, men de stoppade för att inte riskera fler attacker mot Israel??? Låter inte realistiskt.
Och "återuppta terroraktionerna"? Har inte raketattackerna fån Gaza fortsatt? Bara för en vecka sen smugglades en självmordsterrorist från Gaza till Eilat där han sprängde ihjäl två israeliska unga bagarentreprenörer och en amerikansk anställd.
Situationen för palestinier är sannerligen vansinnig och tragisk. Och det märkligaste av allt är utomstående som ger någon trovärdighet till grupper som Hamas. Kristna som misshandlas av de militantaste islamisterna i Betlehem vädjar nu till påven, kyrkor världen runt och till Abbas men ingenting görs.
Lite OT, men vad har t.ex. Broderskapsrörelsen gjort för att underlätta för kristna araber som nu tvingas lämna i stora antal för att de attackeras? Jag vill helst inte tro att man är för upptagen med att skuldsätta en sida för att reagera i deras kamp mot förtryck.
Ta gärna och läs vad Hamas säger innan du uttalar dig. Ditt önsketänkande är tragiskt:
Reuters: Hamas säger att den nya palestinska regeringen inte kommer att erkänna Israels existensrätt.
Hamas är ingen enhetlig organisation. En del grupperingar vill gå längre i processen mot ett erkännande av Israel - en del tycker att Hamsledningen redan gått för långt. Det pågår en politisk kamp inom Hamas kring organisationens framtida linje.
Ett problem är "vilket Israel" Hamas skall erkänna. Israel har ju inte definierat sina slutliga gränser och har t ex annekterat östra Jerusalem. Det rimliga kravet på Hamas bör vara att erkänna Israel inom 1967 års gärnser - men dessa gränser erkänner inte Isral självt.
Notera också att Saudiarabien - som ständigt hålls under armarna av USA - inte heller erkänt Israel. Där passar det USA att samarbeta i stället för att isolera.
För det första: Israel var i en fredsprocess med palestinierna, inte med saudierna. Den processen upphörde när Arafat startade en våldsam intifada istället för att kompromissa det minsta. Och fredsprocessen har inte kunnat återstartas eftersom det palestinska samhället har fortsatt med terrorism, trots att Färdplanens första krav är att det skulle upphöra.
För det andra: talet om att Hamas inte skulle veta vilket Israel man ska erkänna är en avledningsmanöver som börjar bli utsliten. Israel erkänner exempelvis den palestinska myndigheten, utan att för den skull i förväg veta vilka gränser som ska gälla. Hamas har dessutom upprepade gånger sagt att man inte tänker godta mer än en tillfällig vapenvila (hudna) innan "befrielsen av hela Palestina" skall återupptas. Det spelar med andra ord ingen roll vilka gränser Israel ska ha. Hamas erkänner inte Israels rätt att existera någonstans i området.
I brist på fastställda gränser hade Hamas exempelvis kunnat erkänna Israels rätt att existera inom säkra och erkända gränser som ska framförhandlas. Och det råkar vara exakt det som världssamfundet kommit överens om. För detta fullständiga erkännande krävs med andra ord inga i förväg utstakade gränser.
Du har dessutom omkullvält tågordningen. Israel har rätt till gränser som är säkra. Om Hamas inte erkänner Israel, och inte för alltid avsäger sig användningen av terrorism, så är inte Israels gränser säkra med någon rimlighet. Därför kan det i sådant läge inte bli aktuellt med någon palstinsk Hamas-stat. Hamas oresonlighet är med andra ord grundorsaken till att fredsprocessen står still (Israel får inte fred med en motpart som inte erkänner Israels rätt att existera och avsäger sig terror).
"Hamas är ingen enhetlig organisation. En del grupperingar vill gå längre i processen mot ett erkännande av Israel - en del tycker att Hamsledningen redan gått för långt."
Jag vet inte vilka grupperingar du har kontakt med, men den som citeras i Reuters-telegrammet är den palestinska premiärministerns politiske rådgivare.
Det här telegrammet, i likhet med AFP:s och AP:s motsvarande telegram har publicerats i hela världen. Om det hade varit felaktigt, eller inte representerat Hamas-ledningens åsikt, så hade det dementerats för länge sedan, inte minst eftersom det är en avgörande fråga som hela världen noga bevakade.
Det är lltså inte rimligt att drömma om andra "grupperingar" inom Hamas, så länge som de som bestämmer inom Hamas har en radikalt motsatt åsikt (inte minst ledarskapet i Syrien).
Ha ha "Anonymous", du verkar lite smått korkad. Läs gärna om vad Bjereld skrivit :)
Den här bloggen är ju fullständigt meningslös. Ulf Bjereld har ju inte mål i mun, och är inte tillräckligt insatt för att kunna försvara sina bisarra och naiva ställningstaganden.
Ulf Bjereld: Det skulle vara intressant att få din reaktion till Dick Haas' rapportering och analys om Fatah-Hamas-mötet:
http://www.dickhaas.com/swe/index.html
Att få bukt med inom-palestinskt våld är naturligtvis en framgång mest. För att vara en "stor" framgång borde det väl ha kommit fram någonting som vittnar om att man vill stoppa terrorn mot Israels civilbefolkning?
Enligt Haas' artikel blir det i praktiken så att styret kommer mer från Hamas och meshal i Damaskus. Det blir aldrig slut på eländet:
"...Islamiska Hamas har full kontroll över det nya styret och dominerar det med fler ministerposter än Fatah, och Ismail Haniyeh, Hamas lokala ledare i Gazaremsan, behåller sin post som premiärminister, men han kontrolleras i sin tur själv av Hamas verkliga ledare, Khaled Meshal, som är rörelsens politbyråchef i Damaskus i Syrien.
Vad som skett är att Fatah-PLO tvingats närma sig den islamiska rörelsen och inte tvärtom att Hamas mjuknat och adopterat den traditionella synen, som Fatah haft sedan 1993, då man officiellt gick med på att erkänna Israels existensrätt, utan att man för den skull någonsin upphörde med terrorn mot Israels civilbefolkning.
Läget gör politiska framsteg närmast omöjliga..."
Din reaktion?
Rättning:
Att få bukt med inom-palestinskt våld är naturligtvis en framgång mest... "för att få bukt med inom-palestinskt våld" skulle det ha varit; det sista kom bort av misstag.
Skicka en kommentar