Hot och våld i arbetslivet är ett av handelns största arbetsmiljöproblem. Jag minns när jag som ung i början av 1980-talet jobbade i en servicebutik i Göteborg. Pia Närköp hette den. Butiken låg på Kalendervägen i Kortedala och drevs av Pressbyrån.
Ofta arbetade man ensam i butiken. Ett gäng smågangsters (ja, man sa så på den tiden) brukade periodvis härja där på
kvällarna. De stal, hotade och trakasserade kunder. En av dem bar kniv. Jag glömmer aldrig den
känslan av utsatthet, osäkerhet och ensamhet som dessa kvällar innebar.
En gång när vi var två som jobbade i butiken sparkade en i gänget min kvinnliga kollega i ryggen. Det var utan någon särskild anledning, mest för att provocera. Klockan var 21.30 på kvällen och jag tryckte på överfallslarmet - en diskret placerad knapp under kassaapparaten. Det hände absolut ingenting. Strax därefter lämnade gänget butiken och min kollega och jag kunde - lätt omskakade - andas ut och stänga butiken. Dagen därpå jobbade jag förmiddagspass. Nästan exakt tolv timmar efter att jag tryckt på överfallslarmet - strax efter klockan 09.30 - rusade två beväpnade poliser in i den på kunder tomma butiken. Det visade sig att överfallslarmet utlösts med tolv timmars eftersläpning...
Ja, det var tider det. För att undvika missförstånd vill jag påpeka att dessa smågangsters inte var något "invandrargäng" - det var unga män som var födda och uppvuxna i Sverige och som hade klassiska "son-efternamn". (Ja, vi visste vad de hette och var de bodde. De var "lokala förmågor", som man också sa på den tiden.)
Vi polisanmälde aldrig dessa trakasserier, så de registrerades aldrig i någon brottsstatistik. Tidsandan var annorlunda då, och toleransen mot trakasserier mycket högre än vad den är i dag.
Visst borde vi ha polisanmält. Stöd Handelsanställdas förbund i deras kamp mot våldet och för säkra arbetsplatser. Ingen anställd någonstans ska behöva känna rädsla eller osäkerhet på sitt arbete.
Visar inlägg med etikett Våld. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Våld. Visa alla inlägg
2016-11-24
Kent Ekeroth - är SD-ledningens tålamod slut nu?
SD-riksdagsledamoten och tillika Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson Kent Ekeroth har polisanmälts, misstänkt för misshandel. Anmälaren påstår att Kent Ekeroth givit honom ett knytnävsslag i ansiktet, i en krogkö kl 02.30 vid Stureplan natten mellan onsdag och torsdag.
Ord står mot ord. Kent Ekeroth hävdar att han gav anmälaren i örfil i självförsvar, efter att själv oprovocerat ha fått motta ett slag och har lämnat in en motanmälan. Anmälaren och andra personer som var på plats påstår att Kent Ekeroth ljuger om detta. Vi får väl se om vittnesuppgifter och filmer från övervakningskameror kan bringa klarhet i saken.
Bakgrunden till den påstådda misshandeln är att Kent Ekeroth nekats tillträde till nattklubben Solidaritet vid Stureplan. Nattklubbens driftschef Peter Ohlsson säger att Kent Ekeroth nekades tillträde nattklubben eftersom han var märkbart berusad, och för att personalen inte ansåg sig kunna garantera hans säkerhet. På väg ut ur kön fick Kent Ekeroth en gliring om järnrör av anmälaren, och det är om vad som hände sedan som berättelserna skiljer sig.
Om Kent Ekeroths berättelse stämmer är det förstås mycket allvarligt. Varje enskild människa - oavsett dennes åsikter - har en ovillkorlig rätt att fritt röra sig i det offentliga rummet.
Om det i stället visar sig att Kent Ekeroths berättelse inte stämmer blir saken allvarlig för Sverigedemokraterna. Kent Ekeroth har länge uppfattats som en belastning för partiet, i det att han vid flera tillfällen hamnat i bråk på krogen. Mest uppmärsammat är förstås "järnrörsskandalen", då Kent Ekeroth 2010 tillsammans med ett par partikamrater beväpnade sig med järnrör och kom i bråk med komikern Soran Ismail.
Någonstans borde SD-ledningens tålamod ta slut. Det är inte bra att partiets rättspolitiske talesperson springer runt på Stureplan på nätterna och i berusat tillstånd slår folk på käften (under förutsättning att dessa påståenden stämmer, förstås). Det har länge ryktats om att SD-ledningen velat avpollettera Kent Ekeroth, men drar sig för detta då Ekeroth under alla sina år i partiet samlat på sig en stor mängd material som - om det offentliggjordes - skulle kunna skada Sverigedemokraterna och dess ledning. Men ingen vet om detta stämmer.
Nej, Sverigedemokraterna är inget vanligt parti. Kent Ekeroths ageranden skadar partiet. Kanske inte så mycket i förhållande till väljarkåren och partiets kärnsympatisörer. Men partiets strävan efter "normalisering" (det vill säga att kunna bli en samarbetspartner i riksdagen och att isoleringen av partiet bryts) försvåras. Tröskeln höjs för Moderaterna och Kristdemokraterna att regera med aktivt SD-stöd. Sverigedemokraternas samarbetsinviter blir lättare att avfärda så länge som Kent Ekeroth dyker upp i olika skandaler förknippade med sprit och våld ur Stockholms nattklubbsliv.
I skrivande stund uppmanar Jimmie Åkesson Kent Ekeroth att ta time out från sitt uppdrag i riksdagens justitieutskott så länge som undersökningen pågår. Vi får se om denna uppmaning är ett tecken på att Jimmie Åkessons tålamod med Kent Ekeroth nu är slut, eller om uppmaningen är ett försök att skydda Kent Ekeroth och partiet så länge som utredningen pågår.
Ord står mot ord. Kent Ekeroth hävdar att han gav anmälaren i örfil i självförsvar, efter att själv oprovocerat ha fått motta ett slag och har lämnat in en motanmälan. Anmälaren och andra personer som var på plats påstår att Kent Ekeroth ljuger om detta. Vi får väl se om vittnesuppgifter och filmer från övervakningskameror kan bringa klarhet i saken.
Bakgrunden till den påstådda misshandeln är att Kent Ekeroth nekats tillträde till nattklubben Solidaritet vid Stureplan. Nattklubbens driftschef Peter Ohlsson säger att Kent Ekeroth nekades tillträde nattklubben eftersom han var märkbart berusad, och för att personalen inte ansåg sig kunna garantera hans säkerhet. På väg ut ur kön fick Kent Ekeroth en gliring om järnrör av anmälaren, och det är om vad som hände sedan som berättelserna skiljer sig.
Om Kent Ekeroths berättelse stämmer är det förstås mycket allvarligt. Varje enskild människa - oavsett dennes åsikter - har en ovillkorlig rätt att fritt röra sig i det offentliga rummet.
Om det i stället visar sig att Kent Ekeroths berättelse inte stämmer blir saken allvarlig för Sverigedemokraterna. Kent Ekeroth har länge uppfattats som en belastning för partiet, i det att han vid flera tillfällen hamnat i bråk på krogen. Mest uppmärsammat är förstås "järnrörsskandalen", då Kent Ekeroth 2010 tillsammans med ett par partikamrater beväpnade sig med järnrör och kom i bråk med komikern Soran Ismail.
Någonstans borde SD-ledningens tålamod ta slut. Det är inte bra att partiets rättspolitiske talesperson springer runt på Stureplan på nätterna och i berusat tillstånd slår folk på käften (under förutsättning att dessa påståenden stämmer, förstås). Det har länge ryktats om att SD-ledningen velat avpollettera Kent Ekeroth, men drar sig för detta då Ekeroth under alla sina år i partiet samlat på sig en stor mängd material som - om det offentliggjordes - skulle kunna skada Sverigedemokraterna och dess ledning. Men ingen vet om detta stämmer.
Nej, Sverigedemokraterna är inget vanligt parti. Kent Ekeroths ageranden skadar partiet. Kanske inte så mycket i förhållande till väljarkåren och partiets kärnsympatisörer. Men partiets strävan efter "normalisering" (det vill säga att kunna bli en samarbetspartner i riksdagen och att isoleringen av partiet bryts) försvåras. Tröskeln höjs för Moderaterna och Kristdemokraterna att regera med aktivt SD-stöd. Sverigedemokraternas samarbetsinviter blir lättare att avfärda så länge som Kent Ekeroth dyker upp i olika skandaler förknippade med sprit och våld ur Stockholms nattklubbsliv.
I skrivande stund uppmanar Jimmie Åkesson Kent Ekeroth att ta time out från sitt uppdrag i riksdagens justitieutskott så länge som undersökningen pågår. Vi får se om denna uppmaning är ett tecken på att Jimmie Åkessons tålamod med Kent Ekeroth nu är slut, eller om uppmaningen är ett försök att skydda Kent Ekeroth och partiet så länge som utredningen pågår.
2015-08-16
Stefan Löfvens sommartal - uppstart inför en spännande politisk höst!
Stefan Löfvens sommartal i dag dominerades av två teman - trygghet och jobb. Givet sommarens uppmärksammade och vidriga våldsdåd var det inte oväntat att frågan om våldet skulle få en framträdande plats i talet. I det sammanhanget berörde Löfven också en ökad polarisering i samhället, samt attackerna på tiggare och flyktingförläggningar.
Jag tycker det är bra att Stefan Löfven tar människors oro på allvar och fördömer och vill ta strid mot våldet. Samtidigt betonade Löfven att Nationella trygghetsundersökningen visar att tryggheten i samhället ökat och att brott mot enskild person har minskat under den senaste tioårsperioden. Många hade nog valt att nöja sig med den första delen, det vill säga att ta avstånd från våldet. Men båda delarna behövs för att vi på ett effektivt sätt skall kunna bekämpa brotten och dess orsaker.
Gladdes åt att Stefan Löfven använde sig av ordet "hen" åtminstone två gånger i talet. Noterar dock att ordet "hen" saknas i den skriftiga versionen av talet - där är det åtminstone vid ett tillfälle ersatt av "den". Hur nu denna avvikelse mellan det skriftliga manuset och det talade ordet skall tolkas. Det talade ordet gäller, står det dock på manuskriptet. :)
Från och med i höst regerer de rödgröna på egen budget och kan därför själva ta fullt ansvar för politiken. Stefan Löfven ställs nu inför utmaningen att i budgeten markera att den rödgröna regeringens politik verkligen skiljer sig från allianspartiernas politik och samtidigt inte låta skillnaderna bli så djupa att blocköverskridande uppgörelser i enskilda politiska sakfrågor omöjliggörs.
De borgerliga partierna kommer under den fortsatta mandatperioden inte att lägga några fler gemensamma budgetar - i stället kommer de att profilera sin egen politik genom att lägga egna budgetar. Därigenom kommer skillnaderna mellan de borgerliga partierna att synliggöras mer än vad som varit fallet under de år Alliansen styrde Sverige.
Det blir en spännande politisk höst. Jag kommenterar det politiska läget för bl a SvD, TT och Aftonbladet.
Jag tycker det är bra att Stefan Löfven tar människors oro på allvar och fördömer och vill ta strid mot våldet. Samtidigt betonade Löfven att Nationella trygghetsundersökningen visar att tryggheten i samhället ökat och att brott mot enskild person har minskat under den senaste tioårsperioden. Många hade nog valt att nöja sig med den första delen, det vill säga att ta avstånd från våldet. Men båda delarna behövs för att vi på ett effektivt sätt skall kunna bekämpa brotten och dess orsaker.
Gladdes åt att Stefan Löfven använde sig av ordet "hen" åtminstone två gånger i talet. Noterar dock att ordet "hen" saknas i den skriftiga versionen av talet - där är det åtminstone vid ett tillfälle ersatt av "den". Hur nu denna avvikelse mellan det skriftliga manuset och det talade ordet skall tolkas. Det talade ordet gäller, står det dock på manuskriptet. :)
Från och med i höst regerer de rödgröna på egen budget och kan därför själva ta fullt ansvar för politiken. Stefan Löfven ställs nu inför utmaningen att i budgeten markera att den rödgröna regeringens politik verkligen skiljer sig från allianspartiernas politik och samtidigt inte låta skillnaderna bli så djupa att blocköverskridande uppgörelser i enskilda politiska sakfrågor omöjliggörs.
De borgerliga partierna kommer under den fortsatta mandatperioden inte att lägga några fler gemensamma budgetar - i stället kommer de att profilera sin egen politik genom att lägga egna budgetar. Därigenom kommer skillnaderna mellan de borgerliga partierna att synliggöras mer än vad som varit fallet under de år Alliansen styrde Sverige.
Det blir en spännande politisk höst. Jag kommenterar det politiska läget för bl a SvD, TT och Aftonbladet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)