Under de senaste 18 månaderna har Kristdemokraterna genom sin partiledare Göran Hägglund lanserat inte mindre än tre catchy (ung. klatschiga?) formuleringar kring partiet och dess politik. I Almedalen sommaren 2009 fick Göran Hägglund stort genomslag för sitt tal där han använde begreppet Verklighetens folk, ett uttryck som ursprungligen användes av det högerpopulistiska partiet Ny demokrati i början av 1990-talet. I Almedalen sommaren 2010 lade Hägglund betoningen på att han och Kristdemokraterna ville vara en Politikens gränspolis, som skulle bevaka politikens gräns mot det civila samhället och slå vakt om privatlivets helgd. I Svenska Dagbladet i fredags (28/1) slår Göran Hägglund ett slag för den s k Relationslinjen: Vi är personer, gemenskapsvarelser, som behöver varandra och som har plikter mot varandra. (...) Den politiska rörelse som inte förstått det, kommer också bidra till att riva samhället olika delar isär. (...) Målet är inte en budget i balans eller 40-timmarsvecka för alla. Målet är samhällsgemenskap.
Tankarna kring "verklighetens folk", "politikens gränspolis" och "relationslinjen" är förstås inte ömsesidigt uteslutande. I grunden syftar begreppen till att peka ut en samhällsriktning där politiken och det offentliga pressats tillbaka, till förmån för individuell frihet och civila gemenskaper (främst kärnfamiljen, med dess "livspussel" och "köksbord").
Det är ingen hemlighet att Kristdemokraterna har stora problem. Partiet balanserar sedan länge på fyraprocentsspärren, och det finns få tecken på att partiet plötsligt skulle börja växa i opinionen. Internt utmanas nu Göran Hägglund av sina kritiker. Mats Odell lanseras som ny partiledare och hans kommentarer till lanseringen är ett entydigt JA, (i alla fall om man jämför med motsvarande kommentarer från utpekade partiledarkandidater i ett något större parti...).
Kristdemokraterna är ett parti som just nu präglas av ideologisk vilsenhet. Privatiseringsiver, populistiska slagord och krav på sänkt bensinskatt lever i ett samboförhållande med socialkonservativa grundvärderingar och ett värnande av gemenskapsvärden. Väljarna blir förvirrade och partiet måste bestämma färdriktning. Jag tycker Hägglunds artikel i Svenska Dagbladet i fredags är en klar positionerng i socialkonservativ riktning och jag tror det är en klok strategi. Som ett socialkonservativt parti kan Kristdemokraterna mejsla ut en egen profil och attrahera mittenväljare som inte ser ett nytt skatteavdrag om året som den enda vägen till det goda samhället.
Är Göran Hägglund rätt person att leda partiet i en sådan färdriktning? Eller är Mats Odell bättre lämpad? Det är en svår fråga. Mats Odell demeriterade sig våren 2010 då han i hånfulla ordalag stack till Mona Sahlin med Toblerone-affären. Mats Odell fick stark kritik från sina Allianskamrater för detta och gjorde aldrig om det.
Någon röstmagnet tror jag inte Mats Odell kan bli. Men kanske blir han tillräckligt stark för att framstå som kristdemokraternas interne Fredrik Reinfeldt (tipstack till Vänstra Stranden). I så fall innebär det åtminstone lite andrum för en kristdemokrati i kris.
Visar inlägg med etikett Toblerone. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Toblerone. Visa alla inlägg
2011-01-29
2010-04-29
Mats Odell och hans olyckliga längtan efter Toblerone. Slutord.
Debatten om kommun- och finansmarknadsminister Mats Odells (KD) användande av uttrycket "Tobleronepolitik" om de rödgrönas förslag om att tillföra tolv miljarder kronor till skola, vård och omsorg går mot sitt slut. Jag vill med denna post kommentera och syntetisera några av konfliktfrågorna i debatten.
1. I debatten har det hävdats att det endast varit företrädare för de rödgröna partierna eller socialdemokratiska experter som kritiserat Odells argumentation. Men det är inte sant. Under rubriken Lågvattenmärke (ej på nätet) skriver t ex Dagens Nyheters ledarsida (28/4) att Mats Odell gör sig löjlig och att liknelsen visar att Odell inte förmår kritisera politiken i sak. Bättre argument och retorik hade man väntat av en regeringsföreträdare. I webb-tv-programmet "Korseld" markerar FP-ledaren Jan Björklund att han aldrig skulle ha uttryckt sig så. Statsvetarprofessorn Henrik Oscarsson skriver att Mats Odells uttalande saknade enligt min mening den elegans, kvickhet och det nyhetsvärde man kan förvänta sig av ett motståndarkritiskt angrepp från en erfaren och ansvarstagande politiker. Uttalandet kunde i själva verket ha varit frambrölat av vilken döbloggare som helst. Det hedrar landets liberala ledarsidor att de faktiskt i stor utsträckning vägrat att acceptera Odells försök att vulgarisera debatten.
2. Det har också hävdats att Odell endast lite skämtsamt anspelade på Mona Sahlins tidigare slarvighet. Men det är inte heller sant. Odell definierade Tobleronepolitik som att Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket. Innebörden är otvetydig - man går och handlar och låter någon annan betala. Ett sådant agerande är oärligt och ohederligt. Men Mats Odell vet att Mona Sahlin aldrig gjorde något sådant. Mona Sahlin hade tydligt markerat med ordet "privat" vilka inköp som var hennes privata och vilka som inte var det. Felet hon gjorde bestod i att hon använde fel kort. Slarv - ja. Ohederlighet - nej. Ändå väljer Mats Odell att antyda att hon varit ohederlig En sådan antydan är ovärdigt en erfaren och rutinerad minister, dessutom representant för ett parti som gör anspråk på att företräda etik och moral i politiken.
3. Det är ett sundhetstecken för svensk politisk debatt att kritiken mot Odell varit så hård och kommit från så många olika håll. Det är mänskligt att de borgerliga partiernas kampanjgeneraler funderar över hur de skulle kunna använda Toblerone-affären i valrörelsen. Men de negativa reaktionerna, eller spinnet som man säger, blir sannolikt en varningsklocka. Toblerone-argumentet riskerar att av väljarna uppfattas som ett billigt påhopp, som kan slå tillbaka på den som använder det. I en undersökning av Demoskop som presenteras i Expressen (ej på nätet) svarade nästan hälften (47 procent) av de tillfrågade att de blivit mer negativt inställda till alliansen efter Mats Odells utspel. Endast tio procent sade sig ha fått en bättre bild av alliansen.
Valrörelsen är i gång. De rödgrönas överläge är stabilt, och överläget hade i den senaste mätningen från Sentio Research vuxit ytterligare. Det är naturligt att sittande regering blir nervös och tenderar att tänja gränserna. Men det vore befriande om återhållsamhetens kraft ändå kunde få gå segrande i striden mot vulgaritet och smutskastning. Jag är också naiv nog att tro att stil och värdighet vinner i längden.
1. I debatten har det hävdats att det endast varit företrädare för de rödgröna partierna eller socialdemokratiska experter som kritiserat Odells argumentation. Men det är inte sant. Under rubriken Lågvattenmärke (ej på nätet) skriver t ex Dagens Nyheters ledarsida (28/4) att Mats Odell gör sig löjlig och att liknelsen visar att Odell inte förmår kritisera politiken i sak. Bättre argument och retorik hade man väntat av en regeringsföreträdare. I webb-tv-programmet "Korseld" markerar FP-ledaren Jan Björklund att han aldrig skulle ha uttryckt sig så. Statsvetarprofessorn Henrik Oscarsson skriver att Mats Odells uttalande saknade enligt min mening den elegans, kvickhet och det nyhetsvärde man kan förvänta sig av ett motståndarkritiskt angrepp från en erfaren och ansvarstagande politiker. Uttalandet kunde i själva verket ha varit frambrölat av vilken döbloggare som helst. Det hedrar landets liberala ledarsidor att de faktiskt i stor utsträckning vägrat att acceptera Odells försök att vulgarisera debatten.
2. Det har också hävdats att Odell endast lite skämtsamt anspelade på Mona Sahlins tidigare slarvighet. Men det är inte heller sant. Odell definierade Tobleronepolitik som att Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket. Innebörden är otvetydig - man går och handlar och låter någon annan betala. Ett sådant agerande är oärligt och ohederligt. Men Mats Odell vet att Mona Sahlin aldrig gjorde något sådant. Mona Sahlin hade tydligt markerat med ordet "privat" vilka inköp som var hennes privata och vilka som inte var det. Felet hon gjorde bestod i att hon använde fel kort. Slarv - ja. Ohederlighet - nej. Ändå väljer Mats Odell att antyda att hon varit ohederlig En sådan antydan är ovärdigt en erfaren och rutinerad minister, dessutom representant för ett parti som gör anspråk på att företräda etik och moral i politiken.
3. Det är ett sundhetstecken för svensk politisk debatt att kritiken mot Odell varit så hård och kommit från så många olika håll. Det är mänskligt att de borgerliga partiernas kampanjgeneraler funderar över hur de skulle kunna använda Toblerone-affären i valrörelsen. Men de negativa reaktionerna, eller spinnet som man säger, blir sannolikt en varningsklocka. Toblerone-argumentet riskerar att av väljarna uppfattas som ett billigt påhopp, som kan slå tillbaka på den som använder det. I en undersökning av Demoskop som presenteras i Expressen (ej på nätet) svarade nästan hälften (47 procent) av de tillfrågade att de blivit mer negativt inställda till alliansen efter Mats Odells utspel. Endast tio procent sade sig ha fått en bättre bild av alliansen.
Valrörelsen är i gång. De rödgrönas överläge är stabilt, och överläget hade i den senaste mätningen från Sentio Research vuxit ytterligare. Det är naturligt att sittande regering blir nervös och tenderar att tänja gränserna. Men det vore befriande om återhållsamhetens kraft ändå kunde få gå segrande i striden mot vulgaritet och smutskastning. Jag är också naiv nog att tro att stil och värdighet vinner i längden.
2010-04-27
Mats Odells Toblerone-uttalande ovärdigt för svensk debatt
Detta är ett absolut bottennapp. Det är bland det lägsta jag har hört. Jag tycker att han borde skämmas. Så kommenterar medierådgivaren Paul Ronge kommun- och finansmarknadsminister Mats Odells (KD) formuleringar om de rödgröna partiernas förslag om att tillföra tolv miljarder kronor till skola, vård och omsorg. -Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket, sade Mats Odell.
Med sin vulgära formulering antyder Mats Odell att Toblerone-affären 1995 sedan skulle ha handlat om förskingring. Så var det ju som bekant inte. Det som inträffade var att Mona Sahlin använt sitt regeringskortet privat, bland annat för att köpa Toblerone, men också noterat på notorna att det rört som om privata inköp. Åklagarens förundersökning om brott lades ner.
Det är trist att en etablerad och rutinerad politiker som Mats väljer att sänka debattnivån på det här sättet. Om det inte bara rör sig om en illa vald formulering (det kan hända oss alla - och då klaras saken enkelt ut genom att Mats Odell ber om ursäkt) så har jag svårt att se annat än att det är början på en målmedveten strategi att nyttja Mona Sahlins svaga ställning i opinionen och gräva upp så mycket som möjligt om Toblerone-affären. Då finns också risken att ribban sänks och att andra politiker svarar med samma mynt. Thomas Östros reaktion att jämföra Odells uttalanden med den kristna högern (!) var väl heller inte av bästa märke.
Jag kommenterar Odell-affären till TT bl a här.
Med sin vulgära formulering antyder Mats Odell att Toblerone-affären 1995 sedan skulle ha handlat om förskingring. Så var det ju som bekant inte. Det som inträffade var att Mona Sahlin använt sitt regeringskortet privat, bland annat för att köpa Toblerone, men också noterat på notorna att det rört som om privata inköp. Åklagarens förundersökning om brott lades ner.
Det är trist att en etablerad och rutinerad politiker som Mats väljer att sänka debattnivån på det här sättet. Om det inte bara rör sig om en illa vald formulering (det kan hända oss alla - och då klaras saken enkelt ut genom att Mats Odell ber om ursäkt) så har jag svårt att se annat än att det är början på en målmedveten strategi att nyttja Mona Sahlins svaga ställning i opinionen och gräva upp så mycket som möjligt om Toblerone-affären. Då finns också risken att ribban sänks och att andra politiker svarar med samma mynt. Thomas Östros reaktion att jämföra Odells uttalanden med den kristna högern (!) var väl heller inte av bästa märke.
Jag kommenterar Odell-affären till TT bl a här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)