Tre skäl till varför övriga partier inte borde närma sig SD

Flera opinionsmätningar, men inte alla, visar att Sverigedemokraterna växer i opinionen. I några av dessa mätningar är avståndet mellan Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna så litet att det inte med säkerhet går att säga vilket av dessa båda partier som för tillfället har starkast stöd i opinionen.

Varför växer Sverigedemokraterna? Ja, det är inte precis första gången som den frågan ställs. I en artikel i Sydsvenskan ger Anders Hellström, docent i statsvetenskap och forskare vid det migrationspolitiska forskningscentret MIM vid Malmö universitet, sitt svar på frågan.

I en studie om polarisering och olika former av mobilisering i flera europeiska länder, The refugee reception crisis: Polarized opinions and mobilizations, visar Pieter Bevelander och Anders Hellström hur mottagningskrisen 2015 i Sverige innebar en katalysator; en mobiliseringsgrund för både anti- och pro-invandringsrörelser i samhället.

I artikeln i Sydsvenskan formulerar Anders Hellström tre slutsatser som varnar övriga partier för att köpa Sverigedemokraternas verklighetsbild och att försöka kopiera eller på olika sätt närma sig Sverigedemokraternas politik. Slutsatserna lyder:

1.) När traditionella partier rycks med i en oro över att tappa kontrollen och köper bilden av att landet har drabbats av en systemkollaps vädrar extrema aktörer morgonluft och får ökat självförtroende för sina aktioner.

2.)  Väljare röstar hellre på originalet än på kopian. Socialdemokrater som tror att vägen framåt är att föreslå nya skärpningar på det migrationspolitiska området är inte nödvändigtvis rätt ute.

3.) Om andra politiska partier fortsätter bedriva politik på Sverigedemokraternas planhalva leder det till minskat väljarstöd för det egna partiet.

Anders Hellström betonar att det vid sidan av den flyktingnegativa opinionen också finns ett engagemang och solidaritet för att hjälpa till och forma ett mer humant samhälle, gestaltat genom ett nätverk av rörelser som till exempel Refugees Welcome, Svenska kyrkan, Röda Korset eller i ett språkkafé. (För en bok om dessa rörelser och de individer som befolkar dem rekommenderar jag varmt Thord Erikssons bok "Dom som stod kvar", Natur & Kultur, 2019. Jag recenserade den nyligen i Opulens.

Jag bär gärna med mig Anders Hellströms avslutande uppmaning: Mitt budskap till företrädare för de traditionella partierna är: Det är fullt möjligt att formulera egna visioner. Haka inte upp er på vad Sverigedemokraterna skulle säga.

Om falska debattartiklar och argumentets primat

Argumentets primat, hävdas det ibland. Med argumentets primat menas att det alltid bör vara det goda argumentet som räknas, oavsett vem som framför det. En debatt bör vinnas av den som har de bästa argumenten, inte av hens position.

I praktiken är det förstås inte alltid så. Människor bedömer ibland argument inte enbart utitfrån argumentets bärighet i sig, utan också utifrån vem som framför argumentet. Har man förtroende för budbäraren tenderar man att tillgodogöra sig argumenten på ett mer positivt sätt än om samma argument framförs av en person man inte har förtroende för. Om en läkare argumenterar för varför ett visst ämne är skadligt väger det i allmänhet tyngre än om en lekman framför exakt samma argument.

Jag kommer att tänka på argumentets primat när jag läser en artikel av Tobias Lagerfeldt på Aftonbladet Debatt där författaren argumenterar för att asylsökande och papperslösa i Sverige borde få rösträtt. Artikeln är välskriven och argumenten framförs på ett sakligt sätt. Författaren presenterar sig som juridikstuderande vid Stockholms universitet och volontär vid Refugees Welcome.

Det är bara ett fel. Det verkar inte finnas någon person som heter Tobias Lagerfeldt. Så snart detta avslöjas upphör allt intresse för argumenten i artikeln. Oavsett om debattartikeln var skriven under pseudonym eller om den var ett konstprojekt är det svårt att nu hitta någon som vill diskutera sakfrågan. Avsändaren har betydelse. Argumenten kan inte isoleras från den avsikt som avsändaren kan tänkas ha. Argumentets primat gäller inte. Eller?

Det hör till saken att ståndpunkten som framförs i artikeln - att asylsökande och papperslösa borde ha rösträtt - är mycket ovanlig. Nyhetsvärdet för artikeln låg i att det fanns en person som faktiskt stod för denna ståndpunkt och förmådde argumentera för den. När denne person nu inte finns så försvinner också nyhetsintresset.