Polisen anmäler Peter Springare - bra om klarhet kan skapas

Polisledningen i region Bergslagen har polisanmält förundersökningsledaren Peter Springare, rapporterar TV4 Nyheterna. Skälet till anmälan är att Peter Springare vid en sluten sammankomst beskrivit gruppvåldtäkter som "ett nytt fenomen" i Sverige. Peter Springare påstår vidare att gruppvåldtäkterna är kopplat till de senaste 10-15 årens invandring och att gruppvåldtäkter är ett "kulturellt fenomen". TV4, som har tillgång till en bandad film av delar av framträdandet, ställer Peter Springares uttalanden mot en rapport från Brottsförebyggande rådet (BRÅ), vilken visar att antalet gruppvåldtäkter inte ökat under de senaste 20 åren.

Det är bra att polisledningen anmäler Peter Springare. Jag har naturligtvis ingen uppfattning om huruvida Springare gjort sig skyldig till brott eller inte. Men anmälan visar att polisledningen tar sin uppgift om att stävja misstänkt brottslighet i form av till exempel hets mot folkgrupp på allvar, även om misstankarna riktas mot personer anställda inom den egna myndigheten. Den inställningen är en bra grund för att stärka allmänhetens förtroende för polisen. 

Peter Springare har vid flera tillfällen råkat blåsväder genom sina uttalanden om invandring och brottslighet, uttalanden som av många uppfattas som ett underblåsande av fördomar och främlingsfientlighet. Springare har också formulerat sig om mediedebatten på ett sätt som väckt anstöt, då han på sin Facebooksida skrev att han ville "förinta alla de vänsterextrema journalister som förpestar debatten med sina abnorma agendor". 

Vi lever i en tid där gränslinjen mellan det offentliga och det privata genom den kommunikationsteknologiska utvecklingen ställs inför nya utmaningar. Peter Springare-affären inrymmer åtminstone tre delproblematiker.

För det första: Bröt Peter Springare mot lagen? Det är en sak för rättsväsendet att ta ställning till.

För det andra: Var det lämpligt av Peter Springare att uttala sig på det sätt som han gjorde? Polisen har en objektivitetsplikt som innebär, vad jag kan förstå, att personliga värderingar inte ska ligga till grund för myndighetsutövningen. Urholkar Peter Springares uttalanden trovärdigheten i hans förmåga att som polis efterleva objektivitetsprincipen i till exempel våldtäktsfall? Och hur påverkas förtroendet för polisen i allmänhet av Peter Springares uttalanden?

För det tredje: Framträdde Peter Springare som privatperson och inte som polis - och vad gör det i så fall för skillnad? Peter Springare anför själv att han uttalade sig utifrån "privata slutsatser" och därmed inte var bunden av polisens objektivitetsplikt. 

Det finns inga enkla svar på dessa frågor. Men förutsättningen för att vi ska få svar är att frågorna faktiskt ställs. Därför välkomnar jag polisledningens agerande.