Ni säger att ni vill tala om volymer? Nåväl, låt oss tala om volymer.
Det var en gång en liten by där det bodde ungefär 500 personer. Det var inte vilken liten by som helst, utan en av världens allra rikaste och välmående byar. Byborna tillhörde de friskaste, lyckligaste och mest välutbildade människorna i hela världen.
En dag kom det nio flyktingar till den lilla byn, och frågade om de kunde få skydd. De hade förföljts i sina egna byar, några av dem hade flytt från krig. Två av dem var ensamma barn som flytt utan föräldrar.
De nio flyktingarnas förfrågan skapade stor oro. De allra flesta av byns 500 invånare ville hjälpa dem och gjorde vad de kunde för att ge dem skydd. Andra bymedlemmar rasade. De nio flyktingarnas ankomst beskrevs som den värsta flyktingkrisen någonsin, och att det var "omöjligt att ordna sängplatser" för dem. En del bymedlemmar brände ner hus som det var tänkt att de nio flyktingarna skulle bo i. En ledarskribent på byns borgerliga tidning
krävde att kommunstyrelsen skulle ombildas, att ledande kommunala tjänstemän skulle avskedas och att byns läkare skulle röntga handlederna och tänderna på de två barnen för att undersöka om de verkligen var barn. En annan borgerlig ledarskribent ville hantera flyktingfrågan genom att
sätta in militär för att kontrollera byns gränser.
*
Min avsikt är inte att raljera. Jag har den djupaste respekt för de utmaningar som flyktingströmmarna i Europa innebär och för det fantastiska arbete som så många människor lägger ned på att ge flyktingarna ett hyggligt välkomnande. Sveriges flyktingmottagning i dag motsvaras proportionellt just av nio flyktingar till en by på 500 personer. I Europa som helhet är "volymerna" proportionellt ännu lägre. Den repressiva volymfixerade retorik som nu tenderar att få fäste i den flyktingpolitiska debatten tenderar att dölja de viktiga frågorna - hur vi bäst ger de ankommande flyktingarna en rättssäker behandling, hur vi löser deras behov av boende och hyggliga livsvillkor under den första tiden här, hur deras närvaro kan bidra till att skapa fler jobb, samt förbättra integrationen.
I morgon måndag 9 november uppmärksammas minnet av Kristallnatten, t ex i Göteborg enligt nedan. Jag uppmanar bloggens alla läsare att efter förmåga delta i manifestationerna. Och ta gärna med er några ord av
Stig Dagerman på vägen:
Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.
Flykten valde oss. Därför är vi här.
Ni som ej blev valda - men ändå frihet äger,
hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!
