Sverigedemokraternas osmakliga kampanj i tunnelbanan

Sverigedemokraternas annonsering i tunnelbanan i Stockholm har mött stark kritik. Det förstår jag verkligen. Kampanjen ber utländska besökare om ursäkt för att människor tigger på gatorna i Sverige och påstår - utan något som helst sakligt stöd - att tiggeriet är påtvingat ("forced") och organiseras av internationella gäng. Tonen är stigmatiserande och riktat mot en utsatt grupp.

Kampanjen är osmaklig och förödmjukande inte bara för den utpekade gruppen utan också för alla de människor som dagligen tvingas möta den när de använder tunnelbanan. Ett 60-tal personer har anmält Sverigedemokraternas kampanj till Justitiekanslern (JK). Jag tycker det är bra att ärendet får en saklig prövning.

Affischerna revs under tumultartade former ner under gårdagen. Här måste lagen ha sin gång, på samma sätt som när det gäller andra former av civil olydnad.

Sverigedemokraterna är ett lagligt parti och har därför samma rättigheter och skyldigheter som andra partier. Bland rättigheterna ingår att ansöka om reklamplats i Stockholms Lokaltrafik (SL). I SL:s egna riktlinjer står det att "Reklam som kan uppfattas som stötande eller sedlighetssårande eller sårande mot folkgrupp" inte får förekomma. Det är därför obegripligt att ansvariga personer vid SL accepterat denna kampanj. Godtycket tycks regera: förra året övervägde SL att ingripa mot en annonskampanj som innehöll ett 2000 år gammalt konstverk som bl a visade nakna kvinnobröst.

Om någon tycker att gränsdragningar alltid blir godtyckliga ansluter jag mig gärna till Vänstra Strandens förslag om att göra kollektivtrafiken reklamfri: Enkelt uttryckt, tillåt samhällsinformation från arbetsförmedling eller försäkringskassa i kollektiva transportmedel men inte reklam för konsumtion eller politiska åsikter. För den som t ex behöver resa fram och tillbaka till jobbet, förskolan eller gamla föräldrar är kollektivtrafiken en gemensam nyttighet som borde befrias från en konsumtionsmoral som impregnerar det offentliga rummet i övrigt.