Sverigedemokraterna - gatans parlament

I dag genomförde Sverigedemokraterna ännu en spektakulär presskonferens, där ett samlat medieuppbåd först tvingades genomlyssna en lång redogörelse för partiets världsbild innan den så kallade nyheten avslöjades. I sak var det mycket skrik för lite ull, endast redan kända partiståndpunkter redovisades. Det nya var att partiet nu mobiliserar för politiska insatser utanför parlamentet, dels genom en kampanj för folkomröstning om invandringspolitiken och dels genom att varna asylsökande för att komma till Sverige eftersom här är så kallt och de tvingas bo i tält.

Sverigedemokraterna svidar således, åtminstone tillfälligt, om från parlamentariskt parti till aktivistisk rörelse. Varför gör de så? Bakgrunden är partiets fundamentala misslyckande med att i riksdagen få något som helst genomslag för sin politik i den enda fråga som är viktig för dem, det vill säga invandringsfrågan. Trots att partiet fördubblat sin röstandel flera val i rad och fortsatt växa i opinionsmätningarna har partiet misslyckats med att få politiskt inflytande i riksdagen. Det är klart att detta misslyckande skapar en stark intern frustration och väcker aktivistiska stämningar.

I den debatt som följt på de kraftigt ökade flyktingströmmarna till Sverige har Sverigedemokraterna marginaliserats, eftersom partiet inte velat gå in i diskussionen om hur vi bäst bemöter de människor som redan är här. Partiet har medvetet valt bort integrationspolitiken och hamnar därför utanför diskussionen. Centerpartiets och Folkpartiets klara besked om att de rödgröna partierna kommer att få igenom sin budget har också minskat mediernas intresse för Sverigedemokraternas vågmästarposition.

Vi får väl se hur framgångsrik Sverigedemokraternas nya aktivistiska mobiliseringsstrategi blir. Det finns inga som helst förutsättningar för en folkomröstning om invandringspolitiken (hur skulle t ex frågan formuleras?) och kravet lär inte få något stöd utanför kretsen av närmast sörjande. Och har Sverigedemokraterna verkligen en kader som är villig att lämna det trygga, anonyma nätet för att i stället på gator och torg och vid gränsövergångar hota hjälpsökande människor med dåligt väder och tältläger?

Tonen under presskonferensen var populistisk och hätsk. Jag säger det igen - jag förstår inte hur människor som uppenbart tycker så illa om Sverige och det Sverige står för väljer att bo kvar och till och med beskriva sig som "Sverigevänner". Hyckleriet känner inga gränser.