Ska Sverige försöka stryka Donald Trump medhårs? Svaret är nej.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard slog i morse knut på sig själv när hon i P1 Morgon skulle låta bli att säga något negativt om Donald Trump. Hon betonade att USA - trots Trumps lögner om att president Zelenskyj är en diktator utan folkligt stöd och att det var Ukraina som anfallit Ryssland - är en "mycket trovärdig allierad" som ställer "berättigade krav" på Europa. 

Effekten blev komisk. En så defensiv, konstruerad retorik blir inte trovärdig och heller inte hållbar i längden.

Ska man stryka en despot som man är beroende av medhårs för att hålla hen på gott humör och hoppas på en förmånlig behandling? Eller ska man stå upp för sina principer och tala klarspråk mot makten - sedan må det bära eller brista? 

Diskussionen är inte ny. Jag tänker osökt på den svenska kritiken av USA under Vietnamkriget i början av 1970-talet. Då genomfördes en nationell namninsamling där samtliga partiledare - från VPK:s CH Hermansson till Moderata samlingspartiets Gösta Bohman - enades kring krav på att USA skulle sluta bomba Vietnam. 

Däremot rådde det oenighet om hur hårda formuleringar Sverige skulle använda i sin kritik av USA:s bombningar. Statsminister Olof Palme jämförde till exempel i sitt så kallade jultal 1972 USA:s bombningar av Hanoi med nazisternas illdåd i Treblinka, vilket ledde till en diplomatisk kris mellan USA och Sverige. Bidrog Olof Palmes hårda kritik av USA till att stärka den internationella opinionsbildningen mot USA:s krig i Vietnam? Eller gjorde sig Sverige ointressant i debatten genom att Palme använde ett så kraftfullt språk? Här finns förstås inga säkra svar.

För mig är frågan inte om Sverige ska kritisera Donald Trumps retorik och politik utan på vilket sätt Sverige ska göra det. Tystnad inför Trumps uttalanden innebär att man legitimerar och normaliserar lögnen som politiskt medel. Jag förstår att Maria Malmer Stenergard befann sig i en svår situation i P1 Morgon i morse. Men hon kunde varit tydligare med att markera Sveriges kritiska inställning till att USA och Donald Trump far med osanningar och håller på att kasta Ukraina och president Zelenskyj under bussen. Frimod och uppriktighet vinner i längden.

Frihet under ansvar - Sverige håller samman

Än så länge håller Sverige ihop. Än så länge håller Sverige samman. De allra flesta av oss gör vårt bästa för att på frivillighetens grund följa regelverk och Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Frihet under ansvar, för att citera en gammal högerparoll från Gösta Bohmans tid.

Visst finns det undantag. Fattigdom och trångboddhet gör det svårare för några att följa riktlinjerna. En del krogar och butiker fylls med folk på ett sätt som inte lever upp till regelverkens anda. Men det handlar trots allt om undantag. De offentliga miljöer jag försiktigt rör mig i kännetecknas av mellanmänsklig omsorg och en vilja att göra rätt - både för sitt eget och för det gemensammas bästa.

Andra länder har valt andra vägar, med stängda skolor, butiker och restauranger samt olika former av utegångsförbud. I efterhand får vi utvärdera vilka strategier som varit mest effektiva för att rädda så många människoliv som möjligt. Själv har jag hela tiden varit tveksam till genomförbarheten i att under långa tidsperioder stänga in människor i sina hem. De senaste dagarna syns indikationer på att de strikta regelsystemen i andra länder i Europa håller på att luckras upp. En bild publicerad i norska Dagbladet i dag har fått stor uppmärksamhet - människor i Oslo strömmar i vårsolen ut på gatorna och de strikta reglerna efterlevs inte.

Från Italien rapporterar journalisten och författaren Jennifer Wegerup (@JenniferWegerup) på Twitter: Fler bryter mot karantänerna. I snart fyra veckor har italienarna suttit instängda i sina hem. Trots bötesrisk på 35.000:-, ökar nu de som går ut ändå. Enligt inrikesministeriet gjordes i förrgår 246.829 kontroller. Polis bötfällde 7659 personer. Utöver det polisanmäldes 85 personer för att ha uppgett falskeligen varför de var ute. Sedan den 11 mars har drygt 173.000 brutit mot reglerna och gått ut utan giltiga skäl. (...) Myndigheterna upprepar gång på gång att folk sta stanna inne men kämpar mot växande frustration. Under påskhelgen väntas ännu fler bryta mot karantänerna. Detta skapar också spänningar gentemot alla de miljoner som sköter sig och står ut inomhus dag efter dag.

Danmark - vars "kurva" påminner en del om Sveriges - har sedan tre veckor tillbaka varit stängt med hårda restriktioner. Nu påstås det att statsminister Mette Frederiksen i morgon måndag kommer att genomföra åtgärder som gradvis öppnar upp Danmark igen.

Vi har kanske fortfarande det värsta framför oss. Kanske kommer Sverige i närtid att införa skarpare restriktioner än de som gäller i dag. Vi vet inte. Regeringens omdiskuterade lagförslag om att stärka regeringens möjligheter att fatta beslut utan att gå genom riksdagen visar på en vilja att stärka sin handlingsfrihet att kunna agera snabbt. (Jag tycker det är bra att oppositionen såg till att förslaget innebar att regeringen åtminstone i efterhand måste få riksdagens godkännande för de beslutade åtgärderna.)

Sammantaget går jag in i Påskveckan med ett litet försiktigt hopp i bröstet. Vi ska fortsätta att hålla ihop, fortsätta att värna varandra och fortsätta att följa riktlinjerna. Tillsammans tar vi oss igenom det här.