Bekämpa trångsyntheten i svensk samhällsdebatt - med Mary Poppins!

Till min glädje ser jag att Mary Poppins är på väg tillbaka. Hon har varit borta alldeles för länge! Men till jul är hon här igen, i filmen "Mary Poppins Returns" med Emily Blunt och Lin-Manuel Miranda i de bärande rollerna. Dessutom medverkar stjärnor som Meryl Streep, Colin Firth och Angela Lansbury (som Ballongdamen, förstås!). Och ja - Dick van Dyke från originalfilmen från 1964 är också med.

Varför är jag så förtjust i Mary Poppins? På många sätt är hon ju förskräcklig - auktoritär, lynnig och självgod ("Praktiskt taget felfri", som hon själv uttrycker det). En blandning av det sämsta hos Karlsson på taket och Pippi Långstrump. Jo, jag fick en insikt när jag för ett antal år sedan läste Giorgia Grill i programbladet till Göteborgs-Operans storslagna uppsättning av Mary Poppins 2008.

Grill betonar Mary Poppins enträgna kamp mot trångsynthet och inskränkthet: Bara genom att behålla ett öppet sinne, förmågan att bli överraskad, beredskapen att tro på mer än vad samhället tillåter, viljan att acceptera allt (inte bara någonting) som möjligt, och att gladeligen släppa det givna och låta sig förbryllas, kan människan förbli barndomens premisser trogen. Med en sådan attityd blir livet lovande och värt att leva.

Svensk politik behöver en Mary Poppins som bekämpar trångsynthet och fördomsfullhet och som lyfter fram det visionära, det kreativa, det tillåtande. Jag hoppas hon stannar hos oss med sitt paraply, ända tills vinden vänder.

Och här kan ni se en trailer till filmen.