Nej, det blev ingen het politisk höst i Sverige. Kampen mot corona-pandemin har trängt undan de flesta traditionella stridsfrågorna. Den regeringskris som många varnade för (baserad på Preem-frågan, migrationspolitiken och arbetsrätten) lyser med sin frånvaro. I stället har nyhetsbevakningen den senaste månaden haft ett oerhört starkt fokus på presidentvalet i USA.
Stiltjen i svensk politik avspeglar sig också i ett stabilt läge i väljaropinionen. Den senaste Sifo-undersökningen visar ingen signifikant förändring för något parti. Med tanke på att vi befinner oss drygt två år in i mandatperioden ligger det regeringsbärande socialdemokratiska partiet oväntat väl till. Om Sifo-undersökningen vore valresultat hade med mycket stor sannolikhet Stefan Löfven och Socialdemokraterna fått bilda regering igen. Det är möjligt att vi här ser en kvardröjande corona-effekt. Opinionsläget ger arbetsro åt regeringen
Vänsterpartiet har bytt parti partiledare. Nooshi Dadgostar har tagit över efter Jonas Sjöstedt, som vid sin avgång var den i väljaropinionen mest populäre och förtroendeingivande partiledaren. Nooshi Dadgostar är fortfarande okänd för de allra flesta väljare. Men Vänsterpartiet ligger ändå kvar på drygt tio procents stöd av väljarna. Det är en gammal sanning att svenska väljare i allmänhet röstar på parti och inte på person.
Miljöpartiet balanserar på för partiet rätt sida av fyraprocentsspärren. Partiet borde kunna prestera betydligt bättre, med tanke på klimatfrågans ständiga närvaro. Men det är också en gammal sanning att det kostar på att regera, i synnerhet för de partier som är småsyskon i en regeringskoalition. Nu ska partiet välja nytt språkrör efter avgående Isabella Lövin. Jag tror inte att det nya språkröret som person kommer att påverka opinionsstödet. Däremot kan valet av ett nytt språkrör ge en signal om partiets framtida rörelse i riktning mot aktivism eller pragmatism.
För Liberalerna är läget lika kritiskt som tidigare. Här syns inget ljus i tunneln. Analysen är enkel. Först ingår partiet ett samarbetsavtal med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet. Sedan väljer partiet en partiledare som inte gillar detta avtal, utan som hellre hade släppt fram en moderatledd regering som skulle ha blivit beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje viktig fråga. Om Liberalerna lämnar Januariavtalet visar man att partiet inte går att lita på (håller inte ingångna avtal), den del av partiet som stöder Januariavtalet skulle bli djupt upprörda och Moderaterna och Kristdemokraterna har redan tagit hand om de borgerliga väljare som ville se Ulf Kristersson som statsminister. Om partiet däremot håller fast vid Januariavtalet sluter man upp bakom ett samarbete som partiledaren och stora delar av partiet ogillar, och det är svårt att se hur den linjen skulle få några nya väljare att strömma till partiet.
Det är relativt lugnt i inrikespolitiken även i flera andra europeiska stater just nu. Vi kan förvänta oss att det är många politiska aktörer som ligger i startgroparna för att mobilisera så snart coronapandemin är över. Det kan bli en, låt oss säga, livlig och engagerad valrörelse 2022.
6 kommentarer:
Om det skulle bli ett valresultat enligt en sammanvägning av opinionsmätningarna kan det bli en S-ledd regering eller en M-ledd regering. Båda alternativen ligger inom den statistiska felmarginalen.
Socialdemokraterna har minskat signifikant sedan "coronatoppen" i våras och regeringens agerande sedan dess lär förhindra en ny "coronatopp" för S. Den andra våg som inte skulle komma kom.
Men 2022 har förhoppningsvis covid19 besegrats mha vaccinering. Efterdyningarna till pandemin kan säkert ha viss betydelse, men andra frågor kommer att betyda mer.
Nu har S regerat i drygt sex år. Anna Dahlberg, Expressen, skriver: "Under den tiden har Sverige upplevt en akut migrationskris, en alarmerande ökning av gängvåldet och en pandemi, som både under den första och den andra vågen drabbar Sverige långt hårdare än våra nordiska grannländer. Både när det gäller dödstal och antal smittade per capita skiljer Sverige ut sig kraftigt.
Ingen skulle väl få för sig att ensamt lasta den rödgröna regeringen för det utfallet. Men det fascinerande är att Socialdemokraterna envetet försöker etablera den motsatta verklighetsbilden, nämligen att allt som går fel är någon annans ansvar."
Det instämmer jag i. Och min slutsats är att om detta fortsätter fram till valet är det väl bäst att låta de som S anser ha ansvaret för alla problem också får ta det, dvs regera.
Jag håller med Ulf om att liberalerna sitter i en rävsax och oberoende på vägval riskerar att förlora ytterligare röster. Dock tror jag att ett fortsatt stöd till en S-ledd regering skulle ge ett (ännu) sämre utfall.
Den stora faran för S är att brott och migration åter står i centrum 2022. Att asylinvandringen minskat beror ju på pandemin, miljarderna till Erdogan och stärkt skydd av EUs yttre gräns. Dessutom har ju S lovar C att inte ändra den havererade arbetskraftsinvandringen. En i praktiken amnesti för ensamkommande skulle inte heller förbättra S opinionsläge.
Men som Ulf brukar skriva: osvuret är bäst. Kanske får vi en ny S-ledd regering som stöds av partier som är överens om vad de är emot men som är mycket mindre överens om vad de är för. Och då blir det ju inte mycket uträttat. Vilket iofs kan vara bättre än alternativet, men illa för Sverige.
Klas Bengtsson
Ett retrospektivt perspektiv när nu påsken 2021 är avklarad,
så var alltså bedömningen av inrikespolitiken den 15 nov,
(när det rådde ett lugn före "stormen" nåja, men lite stökigt blev det inför jul, jämte en smula yrvakenhet och villrådighet varstans, pga visst hattande inom FHM).
Det dröjde till den 20e Nov innan de första hårdare bandagen rullades ut från regeringen, vilket var i grevens tid. Huvudregeln hade tidigare varit 50 personer med undantag för 300 personer för kulturen, (konserter, festivaler och teatrar). Gränsen blev f.o.m 24 nov 8 personer, från och med 24 november.
Då låg då ännu en våt filt över inrikespolitiken,
eftersom det var fler än FoHM som var villrådiga. Hela inrikespolitiken var villrådig och låg i träda, vilket senare kom att blomma ut i det nya politiska landskapet, som egentligen inte var nytt, utan grundlades redan före valet 2018.
Ett är säkert, vi vet betydligt mer nu om viruset, än i november, och det ser ut som att det mesta kommer att landa väl. Kombinationen av:
- Rimliga restriktioner, (för handel och sammankomster)
- Förebyggande, (detta med både avstånd och munskydd)
- Vaccinering, (det tar naturligtvis viss tid att öka produktionskapaciteten)
- Ökad relativ luftfuktighet, dvs mindre grad av partikelsmittta)
- Ökade möjligheter att vistas utomhus, (påskens vägföreningsårsmöte hölls utomhus)
- Ökad naturlig immunitet, (dock ej flockimmunitet),
- Ökad kunskap, vana och anpassning av sjukvården
innebär, andra virusvarianter till trots,
att viruset inför hösten 2021, kommer att vara under relativ kontroll.
Vad som sedan sker inför och efter nästa nyår, står skrivet i stjärnorna, men det
finns trots allt utsikter till att fler frågor än virushantering, kommer att kunna prägla debatten. Viruset satte trots allt fingret på vissa andra samhällsfrågor, tex
beredskap och sårbarhet, hur bemanning och kompetens fungerar inom äldrevården. Ja, kanske t.o.m hela sjukvården. S.W
Några påminnelser, från bloggen, om upptakten i höstas, inför det som komma skulle.
Man få i efterhand förstå Folkisarna, att det inte varit enkelt för partiledaren,
att presentera trovärdig sakpolitik inför valet, eftersom det trots allt låg en våt filt
över partiet, pga den politiska överenskommelse som företrädaren Björklund ingick.
En blogg är förvisso ingen direkt pålitlig värdemätare, utan faktiskt minst lika
intressant att följa i efterhand, när man sitter lite på svaren, på vad det var
som ansågs vara väsentligt att kommunicera. I efterhand är det inte märkligt alls,
rent objektivt, att om S+Mp+C+Fp bildar en koalition som fyra år bygger ett regeringsinnehav, så blir det fyra partier över:
V + Sd som anses vara något katten släpat in.
(väljarna som röstar på V+Sd har rimliga och goda skäl att rösta på dessa.
M+Kd.
Studeras M+Kd:s gemensamma valresultat jämte Sd,
så inser man att de fick problem med väljarna:
------ M. + Kd + Sd = SUM
2006 - 97 + 24 + 0 = 121
2010 -107 + 19 + 20 = 146
2014 - 84 + 16 + 49 = 149
2018 - 70 + 22 + 62 = 154
Det har kostat lite att gå mot mitten för att få ihop ett regeringsunderlag,
där mittens fått vara med och bestämma rätt mycket, företrädesvis över
migraions- och integrationspolitik, som väl är ett (1) av 24 politikområden,
Samtidigt har högern tappat 33 mandat till Sd sedan 2006. Det är trots allt
väljarna som fattat det beslutet.
Mitten:
------ C. + Fp + Mp = SUM
2006 - 29 + 28 + 19 = 76
2010 - 23 + 24 + 25 = 72
2014 - 22 + 19 + 25 = 66
2018 - 31 + 20 + 16 = 67
Om M inte lyckades bilda regering 2014, eftersom rödgröna var större än Alliansen, så blev det inte bättre 2018. Då M tappade rejält, utan att C+Fp+Mp gick upp ett barr.
Väljarna har helt enkelt agerat i en annan riktning, vilket även syns på V, som ligger konstant över 10% även efter partiledarbyte. Så Det är inte svårt att se att detta behövde en lösning, so oder so. Återstår att som hastigast kommentera några höstreflektioner, där man får vara ärlig och säga att alla kan vara kloka i efterhand,
när man ser lite fler kort.
S.W
Bjereld skriver:
7 sept 2020 - Det är ganska exakt två år kvar till nästa val.
Det politiska situationen i Sverige är unik i Europa.
- I parlamentet finns en borgerlig högermajoritet
- (de fyra borgerliga partierna samt Sd) och
- denna borgerliga högermajoritet låter sedan 6 år en rödgrön minoritet regera.
SW :-) Jojomen, det är lite skruvat, men trots allt imponerande,
bakgrunden till den goda viljan är att hålla ihop alliansen,
jämte Fp, C och Mp:s styvnackade inställning till en liberal migrationspolitik.
Av olika skäl gick nu inte alliansen att hålla samman, en del sakpolitk, företrädesvis migration, en del maktpolitik, där man inte var enig om Mp:s roll efter valet 2014, eftersom alla trodde att Mp skulle bli vågmästare, men i stället var det Sd som blev tredje största parti med 49 mandat. Det var Moderaternas strategival, som slog fel,
men syfter var ädelt, att hålla ihop alliansen.
Det går att förstå Kristersson, som huvudopponent är det hans jobb / arbetsbeskrivning, att vinna nästa val, dvs bilda regering. Allt annat är grund för uppsägning.
Ska M kunna klara av att bilda regering, måste de få ihop en majoritet, helst 175, dvs samla bundsförvanter. Utan Sd är det omöjligt:
---- 06 - 10 - 14 - 18
M. - 97 -107 - 84 - 70
Kd - 24 - 19 - 16 - 22
C. - 29 - 23 - 22 - 32
Fp - 28 - 24 - 19 - 20
Sum:177 -173 -141 -143
Mp - 19 - 25 - 25 - 16
Sum:196 -198 -166 -159
Jo, det är väl inte så mycket att säga, det
finns inga andra kompisar att bilda regering med,
än S+Vp, alternativt Sd. Det är bara att slicka i
sig för M, de har faktiskt inget val, alternativet
är att kasta in handduken.
Utesluts S+Vp+Mp, vilket är ett axiom inför valet 2018, så återstår
tre alternativ:
- forna alliansen, se ovan
- forna alliansen + Mp, se ovan.
- forna alliansen + Sd, vilket uteslöt M+Fp i valet 2018
C + Fp röstade nej till Kristersson som statsminister,
och stödde en S+Mp-regering -> Fp fick problem med opinionen
och resten är historia. S.W
Bjereld skrev 7 sept 2020:
"Hösten lär bli besvärlig för regeringen Löfven.
Flera av de viktigaste sakfrågorna;
migrationspolitiken och arbetsrätten,
är sammankopplade med regeringsfrågan.
C är beroende av processer som partiet inte själva kan kontrollera.
SW Det är migrationspolitiken som verkar vara Mps viktigaste fråga,
som sätter käppar i hjulet. Man måste vara medveten om att partiets
lite dogmatiska hållning, innebär att man sätter andra partier schack matt,
i frågan, dvs om man vill regera med Mp, eftersom detta tenderar att gynna Sd.
UB: Kommer Mp att lämna regeringen
om S vill gå vidare med en mer restriktiv migrationspolitik?
sw Ja, men nu lyckades man tråckla sig vidare med olika kompromisser,
som duger åt Mp, men inte duger för att samla en långsiktig majoritet i
riksdagen, och detta är lite synd, eftersom det gynnar Sd. Det har i vart
fall fått följden att Sd är absolut vågmästare, och att Mp mist sin plats
i solens mitt. Nu är den platsen övertagen av C, men frågan är nu, eftersom
det tenderar att vara en (1) sakpolitisk fråga som avgör hela regeringsfrågan,
hur C ska hantera detta, eftersom väljarna kommer att genomskåda detta med
att C går till val på öppna kort. Det går ju under inga omständigheter att
bilda en m-regering utan Sd, och när Fp nu tvingats välja sida, för de hade nog gärna sluppit, så är det alltså svårare för fru Lööf att komma undan, dvs hon har att välja sida i både regeringsfrågan och migrationsfrågan.
UB: Kommer arbetsmarknadens parter
att tillsammans kunna förhandla fram en förändrad arbetsrätt?
sw Ja, det var en enklare fråga, de kunde de,
även om nu inte alla valde att följa med.
UB: Kommer Vänsterpartiet att väcka misstroendeförklaring om regeringen går vidare med att urholka LAS.
sw Nix, det är en del befogat ilskna morranden, men inte kommer de fälla regeringen,
det är helt enkelt ingen normalt funtad person som är sugen på att extraval.
UB och hur kommer i så fall Moderaterna och Kristdemokraterna att ställa sig?
sw Det är ingen prioriterad fråga, så den kan få bero. Det viktigaste, inom arbetsrätten, är att få bort arbetstagarens "veto" mot uppsägning, vilket innebär att endast avsked återstår för arbetsgivaren, dvs det finns inget annat än skarpa avslut, om arbetstagaren inte vill låta sig bli utköpt. Det är en annan slags grind, som är svårare för företrädesvis mindre företag. S.W
Bjereld skrev den 20 sept. 2020
"Borgfreden för Corona i huvudsak/åtminstone tillfälligt över.
Det blir en turbulent politisk höst, där frågorna om:
- migration,
- gängkriminalitet,
- arbetsrätt och kanske
- skatter får en framträdande plats i debatten.
sw Jepp, nog har det varit en viktig och befogad diskussion om Corrona,
som om inte annat visat på vikten av demokrati, dvs länder utan slagkraftig opposition har ju visat hur det fungerar, utan demokrati. Somligt fungerar, men oftast fungerar det inte alls.
Höjer man blicken, kan man säga att utan fri debatt och politisk opposition, så hade regeringen inte klarat detta bättre. Expertmyndigheter i sin ära, men att balansera allt, är en delikatess, som kanske trots allt landade hyfsat väl, till slut.
Däremot förs inte migrationsfrågorna med rena politiska argument, det är synd, eftersom både S+M + väljarna skulle vinna på att klarlägga bakomliggande motiv. Nu blir det nog inte så, men valet 2022 kommer i hög grad handla om:
- regeringsfrågan
- migrationspolitiken (hur man ska hantera alla som saknar formella skäl för asyl.
UB: Särskilt M och Sd kommer att göra allt för att frågorna om migration brott och straff ska finnas högt på agendan, och också gärna länka dessa frågor till varandra.
SW Nja, det är nog snarare brottslingarna som sätter agendan. Håller man dessa i schack, får inte väljarna problem med ordningsfrågor.
UB: S kommer å sin sida att vilja prata välfärdsfrågor, och hur vi bygger det starka samhället i coronakrisens spår.
sw Hm, "stark" är ett adjektiv, som böjs stark, starkare starkast. Man kan ju fundera lite på Willy Kyrklunds författarskap, i spåren efter 2a VK. Den som är "starkast" vinner, dvs om det är strid/kamp. Men nog är det funktionell medborgarna önskar sig.
Kinas stat är stark, och de verkar kunna hantera Corrona, men kanske inte alltid hantera
olika åsikter, om de skiljer sig från partiets. S.W
Skicka en kommentar