Men när Peter Pan kom fram till mammans sovrumsfönster så var fönstret stängt. Peter Pan knackade det hårdaste hans små fingrar kunde förmå på fönstret, men ingen kom och öppnade. Då kikade Peter Pan in genom fönstret, han såg sin mamma sova sött i sängen och hon hade en annan lite pojke på sin arm. Peter Pan fick aldrig, skriver J M Barrie, träffa sin mamma igen.
Det var Vänstra Stranden som osökt kom att tänka på denna sedelärande historia om vådan av att komma försent i sina liv när vi i Göran Hägglunds anda i eftermiddags satt vid köksbordet för att lösa världsproblemen - i det här fallet Kristdemokraternas framtid. Inför valet 2006 och efter de nya Moderaternas rusning mot mitten fanns det ett öppet fönster mot höger på det politiska fältet att flyga in genom. Kristdemokraterna hade möjlighet att flyga in och med en socialkonservativ ideologi ta det utrymmet i besittning. Men Kristdemokraterna tvekade, och varvade i stället en stundtals populistisk retorik (sänkta bensinskatter, verklighetens folk, politikens gränspolis) med att inta positioner snarast längst till vänster av allianspartierna på det så trånga mittfältet.
Nu är fönstret stängt och ett annat litet parti ligger och gosar längst ut till höger i Moder Sveas säng. Frågan är om fönstret går att öppna igen.
*
Läs gärna Vänstra Strandens text Hur skall det gå för Kristdemokraterna?
Vill också tipsa om att Unibet ger det intressanta oddset 10 ggr pengarna på att samtliga allianpartier när året är slut har kvinnliga partiledare. Något säger mig att det oddset kommer att sjunka inom kort.
1 kommentar:
Jag kommer ihåg debatten om "verklighetens folk", men måste erkänna att jag nog aldrig förstod den riktigt.... Dock tolkade jag debatten på ett visst sätt (kanske felaktigt?). Jag inbillar mig att syftet var att visa att det finns en kulturelit i samhället som gör anspråk på att ha monopol på vissa sanningar, och kanske en inbillad överlägsen insikt också..., till skillnad från "verklighetens folk", vilka då väl skulle vara vanliga "Svenssons"....
Vad Göran Hägglund kan tänkas ha velat uppnå med denna debatt är oklart för mig. För det första tror jag det kan vara sant att det finns en "inbillad" kulturelit i samhället. Men för det andra tror jag få bryr sig om vad de tycker. Sten Broman tyckte väl inte om dragspel. Av detta följer knappast att folk i allmänhet skulle låta sig påverkas av vad Broman eventuellt tyckte om dragspel (även om han givetvis var i sin fulla rätt att tycka precis vad han ville om dragspel). Det som jag aldrig lyckades utröna var varför sten Broman inte tyckte om dragspel...? Detta förtar på inget sätt min stora beundran för Sten Broman, som jag tyckte var både oerhört kunnig och färgstark. Men den kulturella debatten är helt enkelt alldeles för subjektiv för att man skall kunna ta den på riktigt allvar.
Kjell Eriksson
Skicka en kommentar