Tidskriften Charlie Hedbo har ingen motsvarighet i Sverige. Den närmaste jag kommer att tänka på är den avsomnade Puss, där bland andra Lars Hillersberg och Carl-Johan de Geer under åren 1968-1974 utifrån en slags vänsteranarkistisk, rabulistisk position svingade vilt mot alla auktoriteter.
Mitt i all sorg och vrede är jag orolig för två saker. Jag är orolig för att attacken skall inspirera andra grupperingar till ytterligare aktioner som syftar till att skrämma människor och som slår mot yttrande- och tryckfriheten. Jag är också orolig för att attacken skall främja en mobilisering av högerextrema och främlingsfientliga grupper, en mobilisering som hotar tolerans och mångfald inte bara i Frankrike utan i hela Europa. Därför är det viktigt att de åtgärder som vidtas förmår kombinera en kraftfull insats mot terrorismen och dess orsaker med en obetvingad vilja att värna tolerans, mångfald och det öppna samhället.
Vi vet ännu inte vilka krafter som ligger bakom det ohyggliga dådet mot Charlie Hebdo. Men vi vet att det är fundamentalism och fanatism som är fienden, oavsett om fundamentalismen och fanatismen kommer klädda i religiös eller i politisk dräkt.
4 kommentarer:
Det bör också framhållas att högerextremism göder islamism och vice versa. De gynnar varandra, ungefär som kommunismen och nazismen gjorde på trettiotalet när de kämpade mot varandra. Om man vill sekularisera och liberalisera islam är islamofobi det värsta sättet. Det är bara att hälla bensin på elden.
Sekularisera islam??
Islamismen har inget som helst behov av högerextremism. Den "göder" sig självt.
Satir måste kunna föras fram mot alla religiösa och politiska grupperingar. Utan att journalister/satiriker/konstnärer blir mördade, hotade eller satta i fängelse.
Tyvärr har vi alla låtit det gå så här långt, vi har varit tysta. Vi borde satt ner foten för länge sedan konsekvent varje dag. Ska inte vara så att en religion ska vara undantaget i det samhälle som tagit tusen år att bygga upp och reformera från gamla seder.
# Anonym 9:28 fm.
Där slog du verkligen huvudet på spiken. Låt oss bara ena oss om vad som är religion och politik å ena sidan och vem som är journalist, satiriker eller konstnär å den andra sidan och låt oss sedan publicera resultatet av våra intellektuella ansträngningar som ett tillägg till FN:s stadgar. Det kommer att bli jättebra! Då kan vi äntligen i fulla drag utan rädsla för repressalier njuta av satir och ironi.
Skicka en kommentar