2014-02-25

Varför vill Moderaterna ha en debatturné med Vänsterpartiet om skolpolitiken?

I dag meddelade Moderaterna överraskande att Socialdemokraterna inte längre är partiets huvudmotståndare i skolpolitiken. Moderaterna menar att skillnaderna mellan deras och Socialdemokraternas skolpolitik är så små att det är rimligt att i stället betrakta Vänsterpartiet som huvudmotståndare. Därför utmanar Moderaternas utbildningspolitiske talesperson Tomas Tobé nu Vänsterpartiet på skolpolitisk debatturné runtom i landet.

För Vänsterpartiet måste beskedet ha tagits emot som en försenad och oväntad julklapp. Lika snopet måste beskedet ha varit för utbildningsminister Jan Björklund. En debatturné mellan Moderaterna och Vänsterpartiet försvårar ytterligare möjligheterna för Folkpartiet att återta skolpolitiken som en profilfråga.

Moderaternas utspel får tre konsekvenser: 1.) Utnämningen till huvudmotståndare och en eventuell debatturné höjer Vänsterpartiets status och synlighet i de skolpolitiska frågorna. Det är bra för Vänsterpartiet. 2.) Socialdemokraterna sidsteppas på ett förödmjukande sätt och försvårar ytterligare för medborgarna att identifiera skarpa skiljelinjer mellan Moderaterna och Socialdemokraterna i skolpolitiken. 3.) Moderaterna vinner i sig knappast några röster på initiativet. Om vi spekulerar i väljarströmmar kommer sådana i så fall snarast att gå från Socialdemokraterna till Vänsterpartiet.

Utspelet är ett led i Moderaternas övergripande strategiska tänkande för att få valrörelsen dit man vill. Moderaterna strävar efter att lägga sig så nära Socialdemokraterna som möjligt i flera av för väljarna viktiga sakfrågor. Om väljarna får svårt att se skillnad på Moderaterna och Socialdemokraterna i dessa frågor ökar möjligheterna för Moderaterna att få valkampanjen att handla om de frågor där partiet står starkt, främst då den ekonomiska politiken. Små skillnader i sakfrågorna kan göra valet till ett förtroendeval, och där har Moderaterna starka kort i Fredrik Reinfeldt och inte minst Anders Borg. Moderaternas omsvängning i skattepolitiken och beslutet att tillsätta en bostadspolitisk utredning är andra exempel på en strävan att få valdebatten i en sådan riktning.

Genom att påstå att det är små skillnader i skolpolitiken mellan Moderaterna och Socialdemokraterna men stora  skillnader mellan Moderaterna och Vänsterpartiet säger Moderaterna också indirekt att det föreligger stora politiska skillnader mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i skolpolitiken. Därmed har man också sagt att det råder splittring inom den rödgröna oppositionen i en av de frågor som väljarna själva anger som viktigast. Hur skall Stefan Löfven kunna regera med stöd av Jonas Sjöstedt, när de tycker så olika i skolpolitiken, blir budskapet.

Socialdemokraternas utmaning består i att formulera förslag som distinkt skiljer sig från Moderaterna och som är så ideologiskt laddade att Moderaterna inte kan ta över dem. På så sätt skulle man mer tydligt kunna visa den politiska skillnaden mellan Alliansen och den rödgröna oppositionen.  Men inom Socialdemokraterna finns en ängslan att göra misstag som skulle bjuda in Alliansen i matchen om regeringsmakten igen. Så länge opinionsavståndet mellan de rödgröna och Alliansen består kommer Socialdemokraterna knappast att pröva lyckan med några dramatiska förslag. I stället sitter man stilla i båten och ser hur valdagen och en förmodad valseger kommer närmare och närmare.

Alliansen sov bort senhösten och vintern. Fredrik Reinfeldt hävdade att opinionsläget sannolikt skulle utjämna sig själv när vi gick från mellanvalsperiod till valår. Det var en grov felbedömning. I stället rasslade opinionsavståndet under vintern iväg till ungefär 16 procentenheter.

Sent skall syndaren vakna, sägs det. Frågan är om Alliansen denna gång har vaknat för sent. De närmaste veckornas opinionsmätningar lär ge en tydlig indikation om huruvida så är fallet.

4 kommentarer:

Anonym sa...

I skolfrågan är det knappast moderaterna som lagt sig nära socialdemokraterna. Utan det är socialdemokraterna som tagit efter Björklunds skola, trots att man först varit emot.
Vänstern är förmodligen en tacksam motståndare då det blir lätt att få dem att framstå som flummiga och kravlösa, med förslag om slopade betyg och otydlig kunskapsuppföljning. Något som är lite av kärnan i Björklunds skola. Som också S motvilligt ställt sig bakom. Och det blir lätt att framställa de rödgröna som splittrade, precis som du skriver.
Sedan ska du nog avvakta med att ropa hej. Den riktiga valkampanjsperioden börjar först i vår, maj cirka. Dessförinnan så är det mest politiskt intresserade som du och jag som verkligen satt sig in i alternativen. Än så länge spelar mest S och de övriga rödgröna partierna på förväntningar och svartmålning av regeringens politik. Väljarna tror jag inte överlag kommer granska vare sig kritiken eller deras egna förslag på allvar förrns först om någon månad. Det är då matchen verkligen börjar.

Jan Lahti sa...

Samma visa om likheterna mellan Moderaterna och Socialdemokraterna rapades upp även i förra valrörelsen. Att göra det även nu är förmodligen ett desperat försök att greppa sista halmstrået. Frågan är om inte väljarna genomskådar detta denna gång. Vore intressant att se om det får några effekter i väljaropinionen. Ser med tillförsikt fram emot nästa opinionsundersökning.

Unknown sa...

Regeringen placerar sig så att socialdemokraternas slag mot moderaterna samtidigt träffar socialdemokraterna själva. Man "slår vapnet ur hand" samtidigt som utspelen mot V som en del av oppositionen framhäver skillnader - inte minst inom oppositionen.

Med utgången av interndebatten hos S om vinsten i skolan, blir Jonas Sjöstedts front mot Tomas Tobé samtidigt en kil mellan Sjöstedt och Löfven.

Det som saknas är märkligt nog en definition av begreppet vinst. Är man inte inom Alliansen vaken över styrkan i den negativa laddning som vänstern lyckats baka in i "vinst" under årens gång?

Urbaann sa...

Till Anonym 7:39
Det där med att det är tacksamt för Moderaterna att framställa Vänsterpartiet som flummiga och kravlösa är väl lite "flummigt" i sig.
Dels har Vänsterpartiet tydligt deklarerat att de har lagt om kursen i betygsfrågan.
Dels är det knappast flummigt, snarare motsvarar det en modern kunskapssyn, när Vänsterpartiet motsätter sig mer av standardiserade prov. Kunskapsuppföljning kan ske på många olika sätt och en lärare bör med fördel använda sig av en mångfald av förhållningssätt. Det viktiga borde vara den autentiska dialogen och kreativa mötet mellan eleven och läraren. Det är få lärare som inte känner till elevens kunskapsnivå i dagens skola. Vad lärare kan bli bättre på är att ge bättre feedback. Det är dock något annat än ännu fler standardiserade prov i skolan.