Logiken bakom FRA-lagen och den nya försvarspolitiken

Först av allt vill jag tacka Ulf Bjereld som gett mig förtroendet att blogga här under Almedalsveckan. Jag tänkte i mitt första inlägg knyta an till vårens mest omdiskuterade ämnen, FRA-lagen och omställningen av försvaret, och förhoppningsvis komma förbi det uppgivna varför? som alla intellektuella spekulationer hittills med all rätt strandat i.

Sist med att utbrista i detta varför var Jan Guillou som i sin kolumn i Aftonbladet (6/7) frågade om Sverige verkligen är hotat av terrorism och varför vi då lägger ner försvaret. För om man tror att FRA-lagen handlar om säkerhet så blir den logiska slutsatsen antingen en inkompetens- eller diktaturförklaring av regeringen och Försvarsdepartementets myndigheter. Men jag tror varken att människorna i dessa organisationer är dumma i huvudet eller att de eftersträvar ett 1984-samhälle. Jag tror inte att FRA:s satsningar primärt syftar till att öka någon säkerhet över huvud taget.

Maria-Pia Böethius är något på spåren i ETC (31/5) när hon undrar om tanken bakom att slakta försvaret och omstöpa det till legosoldatstyrkor för EU och USA. Men inte heller hon kan säga vad som är det logiska med att göra försvaret beroende av andra västmakter. Ur säkerhetssynpunkt är det ju i första anblicken just ologiskt.

Sverige är en förhållandevis stor exportör av försvarsmateriel och försvarsteknik. Och vapen- och spaningssystem är ingenting som man utvecklar i avskildhet och sedan säljer till länder vars stridsteknik man inte vet någonting om. Vapenindustrin håller på med högteknologiska systemlösningar och produkterna måste naturligtvis passa ihop med kundernas vapensystem. Så för svensk vapenindustri är internationellt krigssamarbete en möjlighet till att pröva sina uppfinningar, till teknikutveckling och kundkontakter. Och sett i det ljuset handlar FRA:s superdatorer och nyanställda ingenjörer, samövningarna med NATO och de internationella styrkorna inte om utgifter utan om investeringar.

Om investeringarna i FRA:s resurser ska fylla ett behov så är målet givetvis inte att övervaka en befolkning bestående av mindre än 10 miljoner människor i ett avlägset hörn av Europa. Målet är att pröva ut en informationsfiltreringsteknik som med tiden kan bli lönsam i en nojjig post-9/11-värld.

Så är jag inte så konspiratorisk att jag tror att alla som röstade ja till FRA-lagen, alla som kräver svenskt NATO-medlemsskap, alla som är rädda för terroristattacker eller jobbar med anknytning till försvaret har en krass ekonomisk agenda. Men jag tror att baktanken finns där.