Jan Björklunds burkautspel riskerar att gynna Sverigedemokraterna

Folkpartiledaren Jan Björklund vill ändra lagstiftningen så att rektorer får rätt att förbjuda elever och lärare att bära burka eller niqab.

Frågan om ansiktstäckande slöja är komplicerad. Bärande av burka eller niqab som symbol för eller uttryck för kvinnoförtryck måste vägas mot kvinnans frihet att klä sig på det sätt hon själv önskar. Och visst finns det situationer där en ansiktstäckande slöja innebär praktiska eller principiella problem.

Men bärandet av burka eller niqab är i dag ett väldigt litet problem i Sverige. Här finns självklart inga exakta uppgifter, men antalet kvinnor i Sverige som bär ansiktstäckande slöja uppgår knappast till mer än 100-200 stycken. (I Frankrike med sin större befolkning uppskattas antalet till 1 900.)

Dessutom pågår det redan en process för att bringa klarhet i om det skall vara tillåtet att bära ansiktstäckande slöja i svenska skolor eller ej. Enligt ett utlåtande från Skolverket 2003 har en rektor redan rätt att förbjuda bärande av ansiktstäckande slöja i skolan om bärandet påverkar undervisningen negativt. År 2009 anmälde en kvinna som i sin utbildning till barnskötare vägrats bära niqab sitt ärende till Diskriminieringsombudsmannen (DO). DO har ännu inte tagit ställning i ärendet.

Men även om bärande av burka eller niqab i svenska skolor i dag i princip är ett icke-problem så har frågan stort symbolvärde. Därför är det svårt att värja sig från tanken att det finns partipolitiska överväganden bakom Jan Björklunds utspel. I stället för att avvakta DO:s utslag så väljer Björklund - mindre än sju veckor före valet - att peka med hela handen och i ett utspel slå fast att en rektor skall kunna förbjuda bärande av burka eller niqab i skolan.

Kanske hoppas Jan Björklund att väljare som sneglar på Sverigedemokraterna nu skall söka sig till Folkpartiet i stället. I så fall biter han sig nog i tummen. Forskningen antyder snarare att om övriga partier tar över delar av ett högerpopulistiskt partis agenda så bidrar man i stället till att legitimera det högerpopulistiska partiet. Lätt tillspetsat: Ju mer Folkpartiet betonar vikten av att förbjuda burkan, desto mer stärks Sverigedemokraterna.

Jag önskar verkligen att de övriga partierna förmådde ha lite mer is i magen i integrationsfrågorna och i sitt sätt att förhålla sig till Sverigedemokraterna. Nu väljer flera partiföreträdare i stället att spela på medielogikens villkor, t ex genom att kasta sig ut i hypotetiska och detaljerade diskussioner om hur man kommer att agera om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och om Sverigedemokraterna där skulle få en vågmästarroll.

Fyra enkla regler för att motarbeta Sverigedemokraterna har jag tidigare publicerat här.

Jag kommenterar Björklunds burkautspel i Aftonbladet.

Läs också gärna Stardusts kloka kommentarer i ämnet.

Sahlin vs Reinfeldt i Studio Ett

Den s k superveckan fortsatte i dag med en ny partiledardebatt mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt, denna gång i Studio Ett i P 1. Det blev en mycket jämn debatt, som så ofta när dessa säkra, kunniga och skickliga politiker drabbar samman.

Mest uppseendeväckande var nog att Fredrik Reinfeldt vägrade ta avstånd från det aktuella franska förbudet för kvinnor att bära burka i tunnelbanan. Han ville heller inte ta ställning till ett eventuellt förbud för kvinnor i Sverige att bära burka på allmän plats. Här var det uppenbart att han inte tänkt igenom frågan och dess implikationer i förväg, och Mona Sahlin plockade enkla poäng genom att visa en mer avklarnad och principiell syn på problematiken.

Reinfeldts skicklighet kom till uttryck när han flera gånger lyckades få debatten att handla om konkret sakfrågepolitik i stället för ideologi. De rödgröna partierna har i detta skede av valrörelsen inget att vinna på att hänga ut sin konkreta politik för att banka och bultas på av alliansen och av media. Det är bättre för de rödgröna att prata principer och politikens riktning. Fredrik Reinfeldt känner naturligtvis väl till detta, och var inte oäven i sina försök att få sakfrågorna på bordet.

Debatterna kommer knappast att avgöra valet. Men debatterna spelar en viktig roll i konstruerandet av den politiska dagordningen, och något säger mig att den som lyckas sätta dagordningen bäst i valrörelsen denna gång har extra mycket plus att hämta.

I Expressen kommenterar jag kort det faktum att Fredrik Reinfeldt har ett stabilt övertag i opinionen när det gäller personlig trovärdighet, samtidigt som de rödgröna leder stort med avseende på partisympati.

Superveckan avslutas nu på söndag i SVT Agenda kl 20.00 med två timmars debatt med alla partiledarna. Häng med!

Dubbelbestraffning av burkabärare

Idag handlar mitt gästinlägg på Ulf Bjerelds blogg om hyckleriet i vår inställning till slöjor.

En kvinna från Marocko har förvägrats franskt medborgarskap eftersom hon bär burka, skriver Svenska Dagbladet idag. Motiveringen är att hennes radikala praktik av islam inte är förenlig med franska värderingar som jämlikhet mellan könen.

Men det finns inte en ensam anledning till varför en kvinna döljer sitt ansikte. Slöjan kan förstås vara ett uttryck för tvång eller patriarkal underkastelse, men hela skalan finns där. Den kan vara ett religiöst ställningstagande. Den kan stärka upplevelsen av frihet då den skyddar från oönskade blickar. I väst kan valet att bära slöja fungera identitetsskapande och manifesterande, minns till exempel hösten 2003 när två muslimska elever kom till Burgårdens gymnasium i Göteborg iklädda burka. I intervjuer i media framstod de sedan som sällsynt självständiga och medvetna. Slöjan kan till och med fungera som en feministisk provokation mot exploatering av kvinnokroppen.

Om det vore så enkelt som att alla kvinnor med slöja är förtryckta, vore det då inte dubbelbestraffning att neka den marockanska kvinnan medborgarskap? Och om hon inte vore förtryckt, faller då inte själva motiveringen?

Slöjor provocerar alltifrån liberalister till islamofober men frågan är om de västerländska klädnormerna är något att hylla. Vår identitetsskapande modekultur är strikt indelat i manligt och kvinnligt, och förra årets Bara Bröst-aktioner bekräftade att kvinnor i Sverige av "anständighet" måste skyla delar av kroppen som är kulturellt sexualiserade.

Ska det vara så svårt att bara respektera människor och låta dem ha på sig vad de vill? Och om nu någon är tvingad att ha på sig ett plagg för att han eller hon är förtryckt - varför inte rikta in sig på orsaken (tvånget) i stället för på symptomet (slöjan)?