Tre konsekvenser av Jan Björklunds utspel om en blocköverskridande regering

Liberalernas partiledare Jan Björklund säger i dag till DN att om Alliansen förlorar valet 2018 vill han se en blocköverskridande regering med Socialdemokraterna. Jan Björklunds utspel får åtminstone tre konsekvenser.

1.) Utspelet synliggör sprickan i regeringsfrågan inom Alliansen. Nu riskerar Alliansen att framstå som ett regeringsalternativ utan gemensam syn på regeringsfrågan. Utspelet hotar samarbetet inom Alliansen, och både Anna Kinberg Batra och Ebba Busch Thor har redan kommenterat utspelet i negativa termer. Socialdemokraterna och Stefan Löfven kan, åtminstone för stunden, glädjas över den borgerliga splittringen. Dessutom är en blocköverskridande regering något som Stefan Löfven länge sakpolitiskt eftersträvat.

2.) Utspelet stänger dörren för vidare spekulationer om att Alliansen efter en valförlust skulle försöka ta över makten med SD-stöd. Både Jan Björklund och Annie Lööf har redan tidigare varit tydliga med att säga nej till en sådan lösning. De moderater och kristdemokrater som hoppats på att L och C skulle ändra sig får nog nu tänka om. Själv tycker jag att Björklunds och Lööfs tydliga besked om nej till SD är sakpolitiskt bra, eftersom det bidrar till att hålla kvar SD ute i den politiska kylan och minskar SD:s möjligheter till politiskt inflytande.

3.) Utspelet kastar till viss det över bollen till Stefan Löfven. Han kan nu förvänta sig frågor av följande slag: Hur ser Stefan Löfven på Jan Björklunds krav på att ha med sig hela Alliansen, - det vill säga även Moderaterna - i en blocköverskridande regering? Hur blir det med Miljöpartiets medverkan i en sådan regering? Vem ska inneha statsministerposten - representant för största block eller för största parti?

Vi får väl se. En stor koalitionsregering mellan Socialdemokraterna och de fyra allianspartierna förefaller i dag inte särskilt sannolik. Stefan Löfven har också redan hunnit ge besked om att han ser Miljöpartiets medverkan i en blocköverskridande regering som mer eller mindre självklar.

Gynnar då inte en blocköverskridande lösning SD, som kan framstå som det enda oppositionspartiet vid sidan av Vänsterpartiet? Jo, kanske det. Å andra sidan har de övriga partiernas strategier för att hindra SD:s tillväxt hittills ändå inta varit särskilt framgångsrika. Vänsterpartiet förlorar inflytande över budgetprocessen, men kan å andra sidan vinna väljarstöd som ett tydligt oppositionsparti.

Jan Björklunds linje gör Liberalerna till ett permanent regeringsparti. Om Alliansen vinner ett val ingår Liberalerna i en alliansregering. Om de rödgröna vinner ett val ingår Liberalerna i en blocköverskridande regering. Det är en framgångsrik strategi för ett parti som vill få inflytande över den förda politiken. Det är sannolikt inte en lika framgångsrik strategi för ett parti som eftersträvar ett kraftigt ökat väljarstöd.

På söndag genomförs höstens första partiledardebatt i SVT Agenda. Det blir en intressant tillställning, inte minst med avseende på stämningsläget i det vi åtminstone fortfarande kallar för Alliansen.

Uppdaterat fredag kl 19.40: Noterar för övrigt att Jan Björklund måste ha läst Karin Erikssons, Jonas Hinnfors och min bok "Förhandla eller DÖ. Decemberöverenskommelsen och svensk demokrati i förändring" (Atlas, 2016). :-) I den boken listar vi explicit de tre möjliga lösningar som finns på regeringsfrågan, givet det parlamentariska läget. 1.) Bryt isoleringen av Sverigedemokraterna, och räkna in det partiet i regeringsunderlaget. 2.) Efterlev Decemberöverenskommelsen, även om den formellt är uppsagd. 3.) Bilda en blocköverskridande regering. I dag anger Jan Björklund just dessa tre alternativ som de teoretiskt möjliga, och konstaterar för egen del att de två första är otänkbara.

Jag diskuterar Jan Björklunds utspel i Studio Ett i dag, med Andreas Johansson Heinö.