Nordiskt Forum - Socialdemokraterna och jämställdhetspolitiken

Man möter hos många kvinnor i dag någonting av en förtvivlan över trögheten i samhällsförändringen. Den är fullt förståelig. Så sa Olof Palme i sitt klassiskta tal om jämställdhetspolitiken, på Socialdemokraternas partikongress i Stockholm hösten 1972. I dag, snart 42 år senare, är det många som dessvärre känner igen sig.

Framgångarna för Feministiskt initiativ har i alla fall bidragit till att på nytt föra upp jämställdhetsfrågorna på den politiska dagordningen. I dag inleds också Nordiskt Forum - New Action on Women’s Rights i Malmö, där ett stort antal organisationer ur den nordiska kvinnorörelsen samlas för att "sätta agendan för framtidens jämställdhetspolitik". Upplägget påminner om ett tematiskt och mer aktivistiskt Almedalen, och jag önskar verkligen att jag hade varit där.

På Nordiskt Forum presenterade Stefan Löfven tidigare i dag Socialdemokraternas 15 punkter för jämställdhet. Bland punkterna återfanns bland annat löften om en årlig kartläggning av löneskillnader mellan män och kvinnor, avskaffande av vårdnadsbidraget, skarpa skrivningar om kvotering av kvinnor till börsbolagens styrelser om läget inte radikalt förbättrats inom ett år samt att ensamstående kvinnor skall ges tillgång till assisterad befruktning i Sverige. Punkterna är bra, men i flera fall mer av riktningsmarkörer för politiken än skarpa politiska förslag.

Feministiskt initiativs framgångar ställer de övriga partierna inför ett strategiskt dilemma. Om de väljer att ligga lågt i jämställdhetsfrågorna och i stället fokuserar på "jobb, skola och omsorg" stärks bilden av Feministiskt initiativ som det enda parti som tar jämställdhetsfrågorna på allvar. Om de i stället väljer att profilera sig i jämställdhetsfrågorna får Feministiskt initiativ upp sina frågor på den politiska dagordningen, vilket sannolikt gynnar partiet. I det här fallet tycker jag att Socialdemokraterna skall lägga sina taktiska och strategiska överväganden åt sidan och i stället fullt ut bejaka de feministiska vindar som nu blåser över landet. Socialdemokratin är en frihetsrörelse, socialdemokratin är en jämlikhetsrörelse. Partiet borde därför inte ha några som helst problem att på ett trovärdigt sätt bygga en feministiskt jämställdhetspolitik som kombinerar visionens långsiktighet och engagemang med dagspolitikens realism och aktualitet. Jag hoppas och tror att jämställdhetsfrågorna får en större plats i Socialdemokraternas valkampanj 2014 än vad de hade 2010.

Kommer då Feministiskt initiativ att klara fyraprocentsspärren och ta sig in i riksdagen? Det är förstås fortfarande lite för tidigt att säga. Mycket beror på hur de klarar den mediala granskning av partiets program och kandidater som snart på allvar rullar igång. Dessutom beror det på hur opinionsläget ser ut i helhet inför valet. Om det redan på förhand står klart att Alliansregeringen faller och Stefan Löfven kommer att få bilda regering ökar Feministiskt initiativs möjligheter. Om det däremot - vilket inte så mycket talar för i dag - blir en jämn valrörelse hamnar fokus på regeringsfrågan och då riskerar Feministiskt initiativ att hamna i skuggan och tappa väljare till främst de övriga rödgröna partierna. Ställd mot väggen i dag är emellertid min bedömning att Feministiskt initiativ klarar spärren och tar plats i riksdagen efter höstens val.

I väntan på Feministiskt initiativs intåg rekommenderar jag lyssning på ständigt aktuella Jösses flickor - befrielsen är nära!