Konklaven - om trosvisshetens svaghet och tvivlets makt

I kväll såg hustrun och jag hyllade Konklaven (Edward Berger) på Göta. Filmen levde upp till högt ställda förväntningar.

En djupt allvarlig film - jag tror inte vi skrattade en enda gång. Möjligen log vi lite för oss själva när vi såg strålande Isabella Rosselini och inte kunde låta bli att tänka på hur lik sin mamma Ingrid Bergman hon är.

 

Filmen handlar om ett påveval - en så kallad konklav - där ett hundratal kardinaler hålls inlåsta tills de lyckats rösta fram en ny påve. Som gjort för intriger, maktspel och en uppvisning av mänskliga styrkor och svagheter fram till det dramatiska - och överraskande - slutet. 

 

Ralf Fiennes glänser i rollen som kardinalkollegiets dekan, Thomas Lawrence, som motvilligt utför uppdraget att leda konklavens arbete. En efter en faller kandidaterna bort. Till sist är det bara han själv kvar. Eller?

 

Vem av kardinalerna är mest lämpad för uppdraget och för att hålla samman kyrkan - en övertygad, trosviss kandidat eller en osäker tvivlare? "Certainty is the great enemy of unity (… ) the deadly enemy of tolerance.”

 

Eller som Thomas Lawrence formulerar det till sina kollegor i konklaven: “Our faith is a living thing precisely because it walks hand in hand with doubt. If there was only certainty and no doubt, there would be no mystery and therefore no need for faith.”

 

På samma sätt som för Emilia Pérez (Jacques Audiard) som jag skrev om för ett par dagar sedan kommer Oscarsnomineringarna sannolikt att dugga tätt när de presenteras om en dryg vecka. Missa den inte!

 

 

 

 

I stället för bojkott - ersätta israeliska bosättarvaror med palestinska varor

I kväll deltog jag i ett samtal med Hitham Kayali från den palestinska myndighetens näringsministerium angående ett projekt som syftar till att ersätta israeliska bosättarvaror på Västbanken med palestinska varor. Tanken är god. Projektet - som har stöd i palestinsk lagstiftning -mobiliserar det palestinska folket för en gemensam sak. Samtidigt blir ersättandet en politisk protest mot ockupationsmakten och de olagliga bosättningarna.

Läsaren av denna blogg vet att jag inte är en anhängare av en bojkott mot Israel. En sådan bojkott skulle inte nå tillräcklig uppslutning för att bli verksam, och den skulle snarast stärka de fundamentalistiska krafterna till höger i den israeliska politiken. Men kampanjen för att ersätta bosättarvarorna med palestinska varor är en konstruktiv, smart sanktion. Jag har förståelse för att det kan vara svårt för svenska konsumenter att hålla sig orienterade om vilka israeliska varor som kommer från bosättningar och vilka som inte gör det. Men kampanjen utgör en inspirationskälla i en debatt som bör bli mer nyanserad än "för eller emot" en bojkott av Israel.

Mötet genomfördes på det mycket stiliga The American Colony Hotel i östra Jerusalem. Hotellet har en svenskprägel genom att det var i denna byggnad som de svenska Jerusalemfararna slog sig ner i slutet av 1800-talet. Tre svenska namn pryder också hotellets tavla med namnkunniga gäster: Selma Lagerlöf, Ingrid Bergman och Carl Bildt.