På en gemensam pressträff idag meddelade Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson att de gärna vill regera tillsammans efter valet i höst. Beskedet kom inte som en överraskning. Frågan var inte om utan snarare när Ulf Kristersson skulle ge grönt ljus till sverigedemokratiska ministerposter.
På ett allmänt plan var beskedet bra för Tidöpartierna. De visar enighet i regeringsfrågan och kan fokusera på att lyfta fram sina politiska sakfrågor i valrörelsen. (Även om Kristdemokraterna ännu inte formellt sagt OK till sverigedemokrater i regeringen.)
Men det finns också risker. Sverigedemokraterna är ett parti som ständigt följs av skandaler och enskilda representanter som ställer till det - till exempel genom rasistiska eller Putinvänliga uttalanden i sociala medier. Dessa skandaler blir ett större problem för Ulf Kristersson när han nu släppt in Sverigedemokraterna i regeringsvärmen.
Men ett än större problem är att svenska mittenväljare tenderar att tycka sämre om Sverigedemokraterna än vad de tycker om Vänsterpartiet. För att vinna valet måste Tidöpartierna locka över ett par hundratusen väljare från oppositionen eller från soffan. Det är - för att uttrycka det milt - inte helt lätt att se var dessa väljare ska komma ifrån.
Men bara drygt fem månader kvar till valet börjar det dra ihop sig. Valet är inte längre något ogripbart längre fram - det är här och nu. Mycket talar för att Sverigedemokraterna kommer att bli större än Moderaterna och - om Tidöpartierna kan bilda regering - få ett tiotal ministerposter. Ulf Kristersson lovade i praktiken idag sorglöst bort uppdragen som migrationsminister och justitieminister till Sverigedemokraterna. Jag tror inte att denna hord av blivande SD-ministrar är något som attraherar de väljare Tidö-partierna behöver vinna över för att kunna bilda regering.
Sverigedemokraterna kommer av allt att döma att dominera regeringen, även om Ulf Kristersson blir statsminister. En röst på Ulf Kristersson blir i praktiken en röst på Jimmie Åkesson.
Det finns just nu väldigt få länder i Västeuropa där ett populistiskt högerradikalt parti sitter med i regeringen, och framför allt inte genom sin storlek dominerar regeringsarbetet och lagt beslag på posterna som migrationsminister och justitieminister. Och ännu mindre ett parti med sina rötter i nynazismen. Italien blir den närmaste jämförelsen.
Hur hamnade Sverige här? Och hur ska traditionella partier agera för att hålla de populistiska högerradikala partierna stången? Den saken diskuterar Heidi Avellan, Jonas Hinnfors och jag i vår gemensamma bok Tidöpakten. Så förändras Sverige som inom kort kommer ut på Atlas förlag. Boksläpp i Stockholm tisdag 5 maj! Mer information kommer.
Tillsammans med Jonas Hinnfors kommenterar jag också dagen pressträff med Moderaterna och Sverigedemokraterna för Dagens ETC.
3 kommentarer:
Inte alldeles enkelt att argumentera
"objektivt" i frågan, eftersom det är övertydligt
hur sidorna argumenterar, i samma fråga, på
samma vis om den andres börda. Att ha Sd
med i båten, eller kvar på land, är mer en grad-skillnad,
(om Sd agerar som redare). Medan V alltjämt lämnas
utanför, så länge Centern ångar på i den egna egna
fil de själva skapt genom trafiken till höger och vänster.
Blocken har var sitt problembarn,
som sidorna behandlar lite olika.
Högersidan har nu omfamnat sin rude boy helhjärtat.
Det startade i Västerås.
Vänstersidan låssas knappt om sin ytterkant, utom C
som valt att offentligt förskjuta en av det egna lagets medspelare.
Modigt av ETR och N.D att ställa upp vid samma bord och exponera sin uppfattning i regeringsfrågan. Men,
om dett var strategiskt smart av C återstår att se.
Förmodligen enbart taktiskt och grundat i röstmaximering, dvs försöka knycka röster högerut, eftersom det inte verkar vara lönt att nalla röster från Magda, om C vill vända på kuttingen.
Viss vindkantring:
1. Tidöpartierna har hållit sams under perioden.
2. Sd har alltså hållit sig i skinnet. (tyder på strategi)
3. JÅ behandlas som jämlike, start M-stämma i Västerås.
4. Fp har svängt om Sd i regeringen.
5. UK som kandidat, var ingen nyhet
6. Sd fullvärdiga borgerliga medlemmar i ny allians.
(pga lågintensiv blödning M -> Sd)
Detta kommer trots allt sätta fokus på vänstersidan:
Två scenarier, endera kvalar Fp, eller inte.
--------------2022 # -26 / -26*
S+V+Mp: 149 # 155 / 169 -> Stöd av C behövs
S+C+Mp: 149 # 150 / 162 -> Stöd av V behövs
SCMp+V: 173 # 174 / 190
* Om Fp inte kvalar är fattas 6 - 13 mandat
Om Fp kalar finns en chans/risk att borgerligheten
vinner valet med egen majoritet, dvs -26 utan *
I alla scenarier behövs både C och Vp för att tippa
av UK från den obligatoriska omröstningen. Sedan
behövs inte V (eller C) för att välja Magda, men sedan
behövs bägge för att få ihop en budget. Sedan bygger
prognoserna på hur landet ligger nu, ju närmare valdagen
desto mer kommer väljarna att tvingas bekänna färg,
och var spillet går mellan blocken är och förblir Big3.
S <-> Sd <-> M
(avseende mängd individer som påverkar)
Det liknar förra valet, röster på C och Fp som avgör på marginalen. S.W
Omvänt .... från moderaternas vy:
- en röst på Jimmy = en röst på UK (som statsminister)
- en röst på Ebba: = dito
- en röst på Simona = dito (om det inte är en röst i vasken)
Frågan som borgerlig väljare är inte avgörande, vilket
parti man röstar på, det blir ungefär samma utfall ändå, oavsett röst på M, Kd eller Sd (eller Fp). Det kvittar,
det enda som är viktigt är >175 mandat.
På andra sidan gäller nästan samma:
En röst på V = en röst på Magda som statsminister
En röst på Mp = dito,
En röst på C: = säger ETR är en röst endera på Ulf eller Magda. Men
innebär med 99% säkerhet Magda, eftersom
Ulf inte kan bli statsminister utan Sd. Samtidigt
kan både S+M och S+Sd blocka alla regeringar
de själva inte ingår i.
C hr den mest extrema politiken ekonomiskt och går inte alls ihop med V (eller Mp), så en röst på C är lite oklar.
Gillar man grönt och hög omfördelning, är Mp ett säkrare
kort. Eftersom V nu surrat sig vid masten i regeringsfrågan är det svårt begripa hus C ska få ihop
sin kalkyl. M+Kd+C räcker inte långt. 105 - 110 mandat,
försöker de knåpa in Mp blir det 125 - 130 knappar.
C kommer inte heller klara tricket att ställa sig utanför en regering med Magda, som stöds av V, som ska driva C-häger-politik med V med i regeringen. Bara att glömma.
Så man för försöka minnas turrerna 2018 och fundera
på hur de ska få ihop detta, dvs om C blir vågmästare.
S.W
Vad är då C:s plan? För någon plan har de (väl?).
Det blir långbänk. 2018 tog det 134 dagar att
bilda regering.
0. Först röstas U.K bort i obligatorisk omröstning.
1. Val av talman.
2026 blir det intressant, eftersom om C röstar nej till
Norlén, så vet alla från start att ETR har en räv bakom
örat.
2. Talmansrunda
Alla partiledare för separata samtal med talmannen, om hur de ser på saken, dvs vem som har stöd i kammaren
för att bilda regering. Talmannen bildar sig därefter
en uppfattning om vem som ska utses till det första sonderingsuppdraget.
2. Sondering.
Talmannen ger den trolige statsministerkandidaten ett uppdrag, att försöka bilda regering. Om te.x
oppositioen får majoritet och röstar ner U.K kommer
första sonderingen att gå till Magda.
3. Förhandsavisering
En nyordning talmannen Norlén, efter att sonderingsuppdragen blev ofruktsamma.
Först röstades U.K ner, sedan röstades Löfven ner,
(eftersom C inte fick igenom sin företagarpolitik)
En kandidat återkommer till talmannen efter en sonderingsrunda och säger; "jag vill inte gå till galgen i kammaren" Fru Lööf fick tex. sondera, men inte
gå till omröstning. Både M och S tackade bestämt nej.
Talmannen pekar då ut en kandidat och säger:
- nu struntar jag i att ni inte kommer överens, nu sätter jag ut ett datum för omröstning, vare sig du vill eller inte. Ett smart sätt att sätta press på de partier som inte vill komma överens genom att vägra.
4. Statsministeromröstning
Något som statsministerkandidaterna är rädda för. Både Kristersson och Löfven röstades ner var sin gång, utöver
förtroendeomröstningen. Man vill inte falla, om man vet
att man får en majoritet mot sig. För både Magda och
Ulf gäller att de är beroende av C. C tänker kräva bort
V för Magda och kräva bort Sd för Ulf. Frågan är hur
långt C kan driva kravet, givet vågmästare?
5. Regeringsbildning
Avgörande för en regerings tillkomst är helt enkelt riksdagens godkännande av statsminister. Men
partierna godkänner knappast en regeringschef
utan att först ha kommit överens, och då är man
tillbaka till förhandlingsbordet. (kohandel)
Statsministern, som blir vald anmäler övriga ministrar till riksdagen. "Regeringsskiftet" sker formellt vid en "konselj" hos kungen i närvaro av talmannen som utfärdar ett formellt förordnande för statsministern på riksdagens vägnar"
6. Extraval.
Efter fyra misslyckade försök av riksdagen att besluta om statsministerblir det extra val inom tre månader från den 4e misslyckade omröstningen.
Efter tre misslyckade voteringar är det väl inte omöjligt
att ETR försöker upprepa Fru Lööfs trick 2018 att själv få
sonderingsuppdraget och bilda en regering med
endera S eller M. S kommer rösta nej, det vet vi.
Så då återstår att fundera på om C kan dubba M att
stödja en regering med C som statsminister och M
som kamrat 19% och med passivt stöd av Sd som
dörrmatta. Troligen går inte den gubben heller.
Någon slags plan måste C ha för att slippa åka på
Svarte Petter-kortet - om det inte blir ngn regering efter 4 rundor.
Blir det då nyval i början på 2027 :-) ?
Jo, det är inget jobb att rösta, men sjukt jobbigt för partigängarna att kampanja, och därtill med barskrapade medel skrapa ihop en ny kampanjkassa (utom för C)
Man kan redan nu börja klura på argumenten, om det inte blir ngn statsminister vald på 4e försöket. Högergänget, med eller utan Fp (som ges en ny chans), kommer att skylla på C, som vågmästare.
(S) kommer att skylla på gökarna (V och/eller C)
som inte klarade av att komma överens. För kommer
de inte överens om Magda, så ska rimligen ngn annan
bli statsminister, och då är det Ulf, som ska släppas
fram av C, utan Sd. Det är som amen i kyrkan, det kommer
inte S + Sd att tolerera. Tillbaka till GÅ, extraval?
Frågan är nu hur pass väl väljarna kommer att överlista
regeringsbildaren, alltså den indirekta som är C, om
nu Folkisarna åker ut? S.W
Skicka en kommentar