Nej, Sverige är inte på väg att lämna in en ansökan om Nato-medlemskap. Den saken står klar efter Magdalena Anderssons pressträff i dag.
Redan igår var finansminister Mikael Damberg tydlig med att den svenska säkerhetspolitiska linjen ligger fast och att Socialdemokraterna inte ändrat uppfattning. På pressträffen idag betonade Magdalena Andersson att den tidigare europeiska säkerhetsordningen, som en följd av Rysslands invasion av Ukraina, inte längre existerar. Konsekvenserna av denna förändring måste analyseras grundligt, först därefter kan man ta ställning till vilka säkerhetspolitiska medel som bäst värnar Sveriges säkerhet och oberoende. Ja, det är rätt ordning. Först analys, sedan förslag och beslut. Inte tvärtom.
En del hävdar att det redan finns en analys och att Sverige därför borde söka medlemskap i Nato nu. Det är ett märkligt påstående. Hela grunden till att vi nu diskuterar svensk säkerhetspolitik är ju att den gamla ordningen - som tidigare analyser bygger på - inte längre finns. Så de tidigare analyserna, oavsett om de utmynnade i stöd för Sveriges militära alliansfrihet eller i stöd för svenskt Nato-medlemskap - saknar giltighet idag.
Viktigast för regeringens ställningstagande är förstås de säkerhetspolitiska argumentet - både på kort och lång sikt. "En svensk Nato-ansökan nu skulle ytterligare destabilisera läget i Europa", sa Magdalena Andersson. Det är svårt att säga emot henne på denna punkt.
Det är tydligt att Magdalena Andersson i stället vill satsa på fördjupat europeiskt
säkerhetssamarbete (samt med USA) och vårda relationerna med Finland -
allt inom den bibehållna militära alliansfrihetens ramar.
Ett Nato-medlemskap ligger långt borta. Men det kan inte uteslutas på sikt. Om Finland skulle bestämma sig för att söka medlemskap i Nato förändras de strategiska och de säkerhetspolitiska förutsättningarna igen.
Även om de säkerhetspolitiska argumenten är avgörande finns det också partiinterna skäl för Magdalena Andersson att hålla igen i Nato-frågan. För många aktiva socialdemokrater förknippas den militära alliansfriheten med Sveriges mer än 200 år långa period av fred, med den aktiva utrikespolitiken och med Olof Palme samt med Sveriges historiskt sett höga profil i kampen mot kärnvapen. Den åsiktsinriktningen inom Socialdemokraterna skulle mobilisera med full kraft om partiledningen i detta skede bytte fot och började förorda ett svenskt Nato-medlemskap. Det skulle leda till partiinterna strider mitt i valrörelsen - och en partiledares viktigaste uppgift är att hålla samman sitt parti.
Så nej - en svensk medlemsansökan av Nato är inte att vänta inom överskådlig tid. Men på sikt är en sådan möjlig. Frågan kommer att diskuteras på ett seriöst när konturerna till den nya säkerhetsordningen i Europa klarnar.
3 kommentarer:
Så mycket ord innan det igentliga skälet så småningom redovisas,partiinterna prioriteringar före säkerhetspolitiska. När man inte tror socialdemokratisk retorik kan sjunka djupare så når ni ett nytt lågvattenmärke. Våra 200 år av fred består av att Sverige har gjort avsteg från neutralitet när det har passat våra syften,klivit på när det verkat vara det bästa alternativet. Möjligen kan det betecknas som realpolitik,möjligen som opportunt.Vi blir med rätta betraktade som ryggradslösa av omvärlden.
Finland söker medlemskap på egen hand, om de önskar, utan har att ta hänsyn
till Sverige. Däremot skulle en sådan resa se väldigt underlig ut, och se
ut som att Sverige sviker grannar i öster.
Sverige kan däremot inte gå med i Nato självständigt utan att
utsätta Finland för risk, vilket varit skälet till att all natodebatt tidigare varit lönlös, av hänsyn till våra grannar som hållit garden uppe även under "den eviga freden" 1991 - 2008. Finland banar väg och går sakta sakta, för att se hur Sverige följer John.
Valet i Sverige ställer naturligtvis till det. Finland har emellertid redan tagit befälet/kommandot, annars hade inte deras president besökt Washington. Det är alltså en rörelse igång, och Sverige kan egentligen bara bromsa den processen, men troligare är att det är två processer, en yttre, som är politik, och en inre, som är realpolitik, inte fanken kan de sitta och avslöja hur de egentligen tänker.
Detta med Nato är således ingen idé att ha någon bestämd uppfattning om just nu, precis vad som helst kan hända. Det är bara att falla in i:
Orsa kompani lovar ingenting bestämt.
Respektera att regeringen just nu håller lite låg profil. En rimlig tolkning är
att frågan om en ansökan inte är direkt högaktuell, så länge frågan inte har en tydligare stadga i Finland. Så klart påverkar opinionsläget, även om den fråga inte erkänns öppet. I morgon talar Niinistö i Finlands riksdag.
Sylvia Bjön i Hufvudstadsbladet (obunden liberal borgerlig) driver tesen att bristen på tydliga besked, dvs inget tydligt vare sig ja eller nej, är ett tecken på paradigmskifte inom Finsk säkerhetspolitik. Vad Magda nog egentligen menar just nu med sitt besked, att inte öppna för ett ja, kan tolkas som att hon inte vill utsätta Finland för risk, gott så.
Hypotetiskt:
Blir frågan sedermera aktuell - är det en process, där Sverige och Finland gör en gemensam värdering - hur vägen mot ett medlemskap ska ske praktiskt och politiskt är höljt i dunkel. Man kan inte ha en säker uppfattning på så kort tid. Beslut om riktning görs tillsammans och samtidigt. Sverige får finna sig i att Finland spelar första-fiol. Det har dessutom redan Magdalena avslöjat :-)
Det tar dessutom tid att bli överens, och att staka ut vägen som i sin tur avgörs av:
- Hur säkerhetsläget utvecklas i Öster
- av opinionen, hur den ser ut om några månader när det är ett nytt normalläge
- Om det finns några reala förvarsgarantier i EU...
- i slutna diskussioner mellan Finland och Sverige.
- så klart valet. partierna måste ges chans att hantera detta internt.
som vanligt, det man tycker sig förstå just nu, är gammalt som gatan om ett par månader, och då har man lite glömt sin gamla position, eftersom världen och den egna uppfattningen om denna, har ändrats, och så har man glömt bort vad man hade för tidigare uppfattning, eller i vart fall vad det var som grundade denna. Det är bara att vänja sig vid tanken. Det är ett nytt läge. EU och dess utveckling med samarbete och maktbalansering är det egentliga hotet mot Ryssland, särskilt om Ukraina, MOldavien och Georgien går med, samtidigt som det är Nato som är EU:s egentliga försvarsmakt.
Våra folkvalda och ledningarna i våra partier måste hinna tänka efter lite, och förklara. De är med rätta lite yrvakna, det får vi respektera. S.W
I natt, den 12 mars såg jag ett längre reportage på BBC från kriget i Ukraina. En kvinna i yngre medelåldern, på flykt från ryska bomber hade skrivit till sin syster i Moskva två dagar efter att ryssarna börjat bomba och frågade varför hon inte hört av sig om hur hon hade det. Svaret: det beror på att vi kommit för att befria er från nynazister och fascister så ni blir ju räddade. Hon svarade att det är ryska soldater som bombar oss och skjuter. Moskvasystern svarade att hon var så impregnerad av nazistisk och fascistisk propaganda så hon ville inte ha något att göra med henne i framtiden.
Inget nytt under solen. Så fungerar totalitära stater. Jag har läst många tusen sidor om Sovjetunionen och kommunismen, allt sedan statskuppen 2017. En sak är gemensam med undantag från några år på 90-talet: den massiva hjärntvätten. Och de spred sig som bekant också till Sverige där partier, t ex KFML(r), som i modern tid hyllade en av tidernas största terrorist och massmördare, Stalin. Jag minns ännu de debatter jag hade med dessa. Att KGB-utbildade Putin fullföljer traditionen borde inte förvåna.
Ulf skriver: "Så nej - en svensk medlemsansökan av Nato är inte att vänta inom överskådlig tid." Vi ska inte provocera Putin sa Magdalena Andersson ( i praktiken) till Finlands förargelse. Samtidigt sa hon att vi själva bestämmer över vår säkerhetspolitik.
Visserligen går det bra för socialdemokraterna i opinionen. Ett bra lag måste ha tur, heter det ju. Och det har ju S. Den svidande kritiken mot felgreppen i coronahanteringen försvinner i skuggan av Putin krig.
Jag tror att vänsterfalangen med namn som Ulf och Schori också kommer att förlora detta slag inom socialdemokraterna liksom de förlorade slaget om migrationspolitiken och brottsbekämpningen. (Morgan Johansson har ju fullt upp med att efter sju års handlingsförlamning genomföra så många straffskärpningar som möjligt, om inte annat för att locka tillbaka arbetare som gått över till SD.)
Slutligen. Jag tror (gissar att) Putin inte har för avsikt att ockupera hela Ukraina utan "nöjer" sig med att ta östra Ukraina. (Enligt militära experter lär han inte heller klara av en långvarig ockupation.) Nej, Putin överlåter nog åt västmakterna att finansiera den omfattande återuppbyggnad som behövs efter hans terrorbombningar. Och även om Putin skulle avsättas lär inte den ryska säkerhetstjänsten släppa sitt grepp om makten. Så Sverige kommer naturligtvis att gå med i NATO även formellt. Bortsett från den avgörande §5 är vi ju redan med.
Klas Bengtsson
Skicka en kommentar