Sansa er. De senaste dagarna har jag i sociala medier sett många i vanliga fall kloka och reflekterande socialdemokrater och vänsterpartister ta heder och ära av varandras partier. Inläggen är ofta grovt förenklade och har sin bas i en absolut vägran att försöka se saken ur den andres perspektiv. Jag förstår vreden och besvikelsen. Men ta det varligt med orden. Ord spelar roll och onda ord sitter gärna kvar. Möjligheten att föra en riktig vänsterpolitik i Sverige förutsätter någon form av samverkan mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Försvåra inte förutsättningarna för en samverkan genom att ge uttryck för er frustration i sociala medier. Så sansa er. Blicka framåt.
Låt falla vad icke kan stå. Det knakar i samhällets fogar och band, låt falla vad icke kan stå! Så skaldade den danske poeten och socialisten Ulrich Peter Overby i sången "Socialisternas marsch" (1871, svensk översättning Johan Lindström Saxon). Kanske är det nödvändigt att Januariavtalet faller samman för att något nytt ska växa fram. Så här långt visar händelseutvecklingen att en stabil socialdemokratiskt ledd regering kräver samarbete både mot mitten och vänster. Att på sikt isolera Vänsterpartiet fungerar inte. Kanske krävs de en regeringsombildning eller ett extra val för att bekräfta denna insikt.
Den stora koalitionen. Efter valet 2018 förespråkade Annie Lööf en stor koalition där både Socialdemokraterna och Moderaterna ingick. I dagsläget är en sådan koalition osannolik. Men på sikt kan Socialdemokraterna hamna i ett läge där man tvingas välja mellan partiets bästa (Socialdemokraterna tappar sannolikt väljare om man går i koalition med Moderaterna) och landets bästa (i en koalition förhindra genomförandet av en starkt högerorienterad politik). Jag vill definitivt inte se en koalition mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Men om den nuvarande regeringskrisen inte löser sig och ett extraval inte förändrar läget kommer frågan att komma upp på dagordningen.
3 kommentarer:
Den stora koalitionen?
Bjereld:
"Efter valet 2018 förespråkade Annie Lööf en stor koalition där både S och M ingick."
Framför allt spräckte fru Lööf alliansen före valet 2018, (flyktingpolitik).
Ulf Kristersson röstades ner som statsministerkandidat den 14 april samma år,
av C, L, S, Mp och V. När varken S eller M kunde bilda regering, pga C fick
talmannen ge fru Lööf sonderingsuppdraget - hon fick en vecka på sig att hitta förutsättningar för att bilda en regering som tolererades av riksdagen.
Uppdraget förutsatte inte att hon själv skulle utses som statsminister, utan mer
att hon skulle försöka hitta lösningar mellan S och M, som inkluderade C.
Fru Lööfs uppslag inkluderat Fp:s Björklunds var att bilda en Allians-koalition som inkluderade Mp, dvs samma taktik som var Reinfeldts 2014. Mp kunde dock inte tolerera en moderat statsminister, (och det önskade sig heller inte C och Fp, varför en alternativ regeringsbildare behövdes, som inte var moderat.
Förslaget vann inte gehör i den moderata partiledningen.
Att regera med stöd av Mp hade man redan gjort 2010 - 2014, och det slutade med valförlust. Turerna och snurret - med den redan före valet spruckna alliansen (de tog aldrig fram något gemensamt program) - minns man alltjämt hyfsat klart. S.W
"Sansa er...Möjligheten att föra en riktig vänsterpolitik i Sverige förutsätter någon form av samverkan mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna." Det är säkert ritigt, men det räcker inte långt. Det krävs också vad Brecht skrev (ungefär): Eftersom folket förverkat regeringens förtroende löser regeringen upp folket och väljer ett nytt. Att i en parlamentarisk demokrati bedriva en konsekvent vänsterpolitik med en tredjedel av väljarna bakom sig går inte ens i Annie Lööfs Sverige.
"Låt falla vad icke kan stå...Att på sikt isolera Vänsterpartiet fungerar inte." När drabbas Ulf av insikten att detsamma gäller i ännu högre grad SD?
"Den stora koalitionen." Jag har själv tidigare förespråkat denna lösning (inför valet 2018). Men nu tror jag att den är överspelad från moderaternas sida under överskådlig tid eftersom S gett MP avgörande inflytande i för M väsentliga frågor som brottsbekämpning och framför allt migration, det senare manifesterat i riksdagen så sent som igår.
Klas Bengtsson
Det börjar dra ihop sig.
Nästan banalt att kommentera:
Vad det nu än blir för slags avslut
Vilken soppa:
Januariavtalet föll på fri hyressättning som var en C-fråga.
C valde att inte dra tillbaka förslaget/kravet för misstroendeomröstningen, utan efter.
Så fort januarisamarbetet föll anslöt sig Sabuni och Fp till Kristerssons lag.
C ger därefter Fp ett erbjudande att hoppa på tåget igen, punkt 44:e borta mot att förhandla om ytterligare sänkt löneskatt och fondpensionsskatt. T.om Fru Lööf inser att Fp inte kan vela mer, de har bestämt sig för att förorda Kristersson som statsminister,
i god tid före valet och kan inte gärna backa upp den gamla linjen (utan att Stockholmsliberalerna avsätter Sabuni)
Frågan verkar nu handla om ansvar/skuld, vems fel det är/blir?
om det nu blir extra val.
- den frågan avgörs inte nu över midsommarhelgen,
utan under en hel extra-valsrörelse, (om det blir extraval),
så positionerandet inför midsommar handlar om en hypotetisk fråga:
- vems skuld det blir - om det blir ett extra val?
- den frågan aavgör väljarna, vems ansvar det blev,
eftersom det blir en del av valrörelsen - om det nu ens anses vara till ngns nackdel?
- dvs om spektaklet sjösätts på måndag, eftersom de inte kan enas. Suck.
- utan V samlar regeringen + C: 147 mandat
- utan V samlar regeringen+C+L: 167 mandat
- med Vp samlar regeringen + C: 175 mandat.
Ges "ytterkantspartiet" V inflytande,
strider detta mot C:s solskenspolitik i mitten, utan stöd av kanterna V eller Sd.
- > dvs omöjliggör för Fru Lööf att finna en outgrundlig väg vidare i mitten.
Stalltipset är ändå att C har ett val att göra, och att det valet innebär att välja bort kristersson som statsminister, eftersom det bygger på stöd av Sd, och samtidigt innebär att C får svälja en massa förtret, och spela i bästa fall tredjefiol i en borgerlig regering, med stöd av Sd. Så fru Lööfs chans är att skaka om spelplanen, och få bort risken att Fp kan avgöra utgången, och inte C.
”Centerpartiet har, givet Sabunis linje, att välja mellan:
- att stödja en Löfven-regering som inkluderar Mp+C och visst stöd av V eller
- att tolerera en Kristersson-regering. Dvs rösta gult.
- att gå upp i ringen själv med 31 mandat förslår inte riktigt.
I valet mellan två onda ting kommer Fru Lööf att prioritera:
1. Extra val, alternativt talmansrundor med;
2. Sig själv som statsminister
3. Löfvén som S.M. (efter minst tre talmansrundor)
4. Kristersson, i 4e rundan, om C får utse kanske utrikesminister?
Alternativ 2 - 4 förutsätter att Löfven inte utlyser extra val,
utan inleder arbete med ny regeringsbildning med favorit i repris - där talmannen förslår följande rundor:
1. Löfven - bom
2. Kristersson - bom
-. sondering med fru Lööf - bom
3. Löfven/Kristersson?
4. "
5. Extraval
S.W
Skicka en kommentar