I Sverige talar man svenska. (Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i sitt jultal 15 december 2017.)
I Sverige så hälsar man på varann, man tar både kvinnor och män i handen. (Statsminister Stefan Löfven i riksdagen 21 april 2016.)
Ulf Kristerssons och Stefan Löfvens uttalanden om vilket språk vi talar i Sverige och hur vi hälsar på varandra har mött kritik och hån. På Twitter skriver advokaten Viktor Banke: "På advokatbyrån pratar vi även franska, somaliska, kurdiska, polska, serbokroatiska, engelska, ryska osv. Välkomna!" Jag har sett flera ironiska kommentarer om att någon borde upplysa moderatledaren om att vi har fem erkända minoritetsspråk i Sverige: finska, meänkieli (tidigare benämnt tornedalsfinska), samiska, romani och jiddisch. På min egen arbetsplats vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet är kommunikationen - genom det starka internationella inslaget bland studenter och medarbetare - lika mycket på engelska som på svenska. Så, javisst. Vi talar svenska i Sverige. Men vi talar en väldigt massa andra språk också. Och att få uttrycka sig på sitt modersmål är en väldigt viktig sak.
Även Stefan Löfven fick mycket kritik för sitt uttalande om svenska hälsningsritualer. "Vad är det mer som man gör i Sverige? Äter fläsk? Visar håret? Dricker sprit? Har sex före äktenskapet?", skrev Dagens Nyheter och tillade att hälsning är en privatsak som politiker inte ska lägga sig i. Själv mötte jag flera personer som raljerade över Stefan Löfvens påbud genom att improvisera fram Monty Python-inspirerade hälsningsceremonier. Och visst: Ska muslimska kvinnor som inte vill tvingas skaka hand med män? Och varför är inte en hand på hjärtat, ögonkontakt och en lätt bugning en lika värdig hälsning som en handskakning?
På ett sätt är Ulf Kristerssons och Stefan Löfvens uttalanden okontroversiella. De flesta som bor i Sverige talar svenska och den absolut vanligaste hälsningsformen är att man skakar hand. Men Kristerssons och Löfvens uttalanden är inte bara en empirisk beskrivning av verkligheten. Genom sin inramning fyller deras uttalanden två andra funktioner. Den ena funktionen är positiv: Det är viktigt att lära sig svenska för att bättre förstå och kunna etablera sig i det svenska samhället. Jämställdhet och jämlikhet är centrala värden i Sverige - då är det viktigt att kvinnor (eller män) inte negativt särbehandlas i det offentliga livet (och inte i privatlivet heller). En sådan tolkning ställer sig de allra flesta människor i Sverige bakom.
Men den andra funktionen är normativ, och ställer sig i vägen för den första tolkningen när den framförs i auktoritära och moraliserande ordalag. "Du ska lära dig svenska, du ska prata svenska". "Du ska hälsa med handslag, du ska skaka hand med andra människor." Du ska göra som vi gör, lille vän.
Så javisst - utveckla gärna incitament för att människor som bor eller är verksamma i Sverige också ska lära sig språket. Det är bra för dem själva och det är bra för gemenskapen. Motarbeta kraftfullt alla uttryck för ojämlikhet och ojämställdhet. Men undvik det högstämda tonläget - det kan lätt uppfattas som populistiskt och det bygger murar i stället för broar.
1 kommentar:
Nu är det snart jul, och vi ska vara snälla, annars kommer inte tomten.
Bara order Jul är fantastiskt, eftersom det annars heter Christmas som hör
hohoho St Nicolaus till. Vi har liksom lånat in Lucia som modern sidekick.
till jultomten. Jul antas komma från urgermanska jehwla, som kan ha betytt
högtid eller fest. Finländska som annars avviker i mycket har kvar betydelsen
innebörden av fest i juhla. Därtill har finländska kvar närliggande joulu,
som ligger nära då från fornsvenskans jul. Men även i England har de kvar
Yule, för de som håller på de gamla traditionerna. Jo, postmodernismen var
bisarr ett tag, allt går att demonstrera, Kultur, vad då, det finns ingen specifik
kultur, allt är kultur. Det fanns ingen svensk kultur heller. Skansen som exempel,
som blev något av en internationell förebild var nog inte heller kultur.
Nä, alla som varit ute och rest vet att det är olika i olika län, och de som kommer
hit lär sig snabbt att just vår kultur är särskilt obegriplig, eftersom vi svenskar
avviker ganska rejält från många andra kulturer, fattas bara det, i vår utkant av världen.
Varför det självfallet bli kulturkrockar, när det på förhållandevis kort tid kommer hit många
andra kulturer, som fascinerat från utsidan försöker förstå spektaklet, och hur inkonsekventa
vi svenskar är med kultur.
Sanna Rayman skrev om fenomenet för ett par dagar sedan, och
kanske ersatte vi detta med "svenska värderingar" med värdegrund, men ingen har ännu försökt
sig på att definiera den där värdegrunden, den bara finns som en "struktur" som demonstrerade
det gamla mer självklara. Barrling filosoferar i samma banor, kring värderingar i allmänhet,
och specifikt svenska värderingar, som ett inslag av "svensk kultur" ett hopkok som så mycket annat
av alla möjliga influenser. Ta bara detta med nubbevisor som icke sällan handlar om närheten till döden,
ett intressant kulturfenomen, tyckte i vart fall Seamus Heaney under en middag en gång, när vi drack
rätt stora mängder kryddat brännvin. Vi gjorde vårt bästa för att översätta.
Det hela är något slags tankefel i spåren av postmodernismen, där allt grundläggande självklart skulle demonstreras
till intighet eller allt och inget. Inte undra på att alla blir lite vilsna. När Löfven talade om att skaka hand,
talade han om något självklart, som då inte var självklart, just då, då det som i ett trollslag blev så uppenbart,
att om man tar män i hand, men inte kvinnor, så är det som att skaka hand med vita men inte svarta, eller
att inte bemöta alla lika, något av det mest svenska som finns. Att tilja Löfven som god och Kristersson som
ett diktat, är för enkelt. Man kan tolka det enkelt; I Sverige finns ett språk, som heter Svenska, vilket de flesta talar,
talar man inte det språket, så får man problem. Så är det, på samma vis som att om jag åker till Georgien, så
talar de inte engelska, utan Georgiska eller ryska, träffar man på äldre kan någon enstaka tyska. Det är sas inget som man anser är konstigt, att de varken talar svenska eller engelska. Det bara är så.
Det kommer att bli hopplöst, i Sverige, utan Svenska som förstaspråk, och engelska som andra språk, på samma sätt
som att i Sverige gäller SEK, och i Sverige har vi högertrafik. Det är helt enkelt en vindkantring det är fråga om, Löfen uttrycker si, och Kristersson så. Till och med tiggerskorna har lärt sig säga Tjena, och god Jul. God Jul. S.W
Skicka en kommentar