Med individualiseringen riktas också ett starkt fokus på individens rättigheter. Jag tror det är i det ljuset vi ska tolka rörelsen #metoo. Kvinnans rätt till sin egen kropp, där mängder av enskilda kvinnor synliggör och protesterar mot övergrepp. Men även en annan diskussion, kring enskilda mäns rätt att dömas av en domstol och inte av en offentlighet.
Jag kom att tänka på individualiseringens problematiker när jag igår på ett seminarium diskuterade vägar till fred, med estradören Olof Buchard (84 år och sannerligen still going strong). Bryt egots makt, förkunnade han, och deklamerade ur Erik Lindegrens diktsamling mannen utan väg från 1942. Jag är svag för Lindegren och fastnade för svitens inledningsdikt (och nej, jag förstår heller inte alla passager - men det gör läsningen mer spännande).
I
(i speglarnas sal där ej endast Narkissos
tronar på sin förtvivlans pelare utan svindel
diade evigheten med en grimas
de obegränsade möjligheternas land
i speglarnas sal där en enda besmittad snyftning
undkom likgiltighetens korsade värjor
och förvandlade luften till löfte och mull
som rann utefter stadens alla fönster
i speglarnas sal där fulländningen stansas i plåt
och bärs som en fånge i standardbröstet
där ordet begår harakiri i krevadernas sken
och trumpeten smakar krossat porslin och döende blod
i speglarnas sal där en blir de mycket för många
och dock ville falla som dagg i tidens grav)
2 kommentarer:
Dags att byta parti, Ulf. Om du ser indivudualismen som något positivt är det svårt att förstå hur du är kvar i ett socialistiskt parti som förordar kollektivismen.
Buckard...
Skicka en kommentar