I DN/Ipsos oktobermätning gör Moderaterna med sin nyvalde partiledare Ulf Kristersson ett ryck och ökar från 16 till 22 procent. En mätning är ingen mätning brukar man säga (ja, jag vet att Yougov nyligen publicerat en mätning som går i samma riktning), och det gäller förstås även denna.
Men allt annat lika innebär Ipsos-mätningen en välbehövlig vitamininjektion för Alliansen. I mitt twitterflöde syntes tillsynes upprymda centerpartister, trots att det egna partiet backat med tre procentenheter. Äntligen kunde ett riktigt ledarskap för alliansprojektet skönjas vid horisonten.
Moderaternas framgång - om det nu är en rejäl sådan - handlar i grunden om att partiets marsch högerut nu på ett trovärdigt sätt synliggjorts inför väljarna. Förlorarna är Sverigedemokraterna, som i olika mätningar gör sina sämsta resultat på flera år. Vinnare är den svenska demokratin och den politiska debatten. Svensk politik behöver ett rejält högerparti i stället för ett rasism-impregnerat, populistiskt paria-parti som Sverigedemokraterna.
Vem vet. Kanske kan vi nu få en valrörelse som handlar om välfärden, resursfördelning och jämlikhetsfrågor i stället för en jakt mot botten där partierna försöker överträffa varandra med förslag om vem som vill ha strängast straff och stänga gränserna mest. Kanske är det att hoppas på för mycket.
3 kommentarer:
För den enskilde väljaren betyder det nog inget om det är M eller SD som driver en ansvarsfull invandringspolitik.
M har ju fördelen att slippa anklagas för nazism, fascism och rasism även om de driver SD:s politik.
Det blir därmed svårare för de som är för en generösare flyktingpolitik att överskugga sakpolitiken med snack om nazism och rasism, så snart invandringsfrågan kommer på tal.
Vad det betyder...? Jo, att svensk politik som bransch inkl. moderater inte haft tillräcklig förmåga att förstå svenskarnas oro och missnöje. Denna brist fångades snabbt upp av SD vilket väckte stor förvåning inom den etablerade politiken. Det politiska Sverige är inte det verkliga Sverige.
Du hoppas nog på för mycket, Ulf. Visst är det bra med ett rejält högerparti. Men i ekonomisk mening har vi ju redan C sedan länge. Ännu bättre vore om det kompletterades med ett rejält s-parti. Och mitt intryck är att vi är på väg till mer traditionella politiska ståndpunkter. Socialdemokraterna satsar på bidragstagare, moderaterna på de "friska och starka". Socialdemokraterna OCH moderaterna vidmakthåller en restriktiv asylpolitik visa av erfarenheten efter några år av undantag till skillnad från t ex C, Mp och V. Socialdemokraterna satsar på fördelningspolitik, moderaterna på resursskapande. Socialdemokraterna och moderaterna är båda bekymrade över de många utsatta och särskilt utsatta områdena. Men hårdare straff är ju främst symptombehandling. Båda är också bekymrade över den höga arbetslösheten bland utomeuropeiskt födda, något de inte har en lösning på (varken Löfven eller Ylva Johansson talar längre om kompetensregn). För Sveriges framtid hoppas jag också på att boken "Kunskapssynen och pedagogiken : varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas" författare: Inger Enkvist, Magnus Henrekson, Martin Ingvar och Ingrid Wållgren ; redaktör: Magnus Henrekson, får genomslag på bekostnad av den postmoderna pedagogiken. För det är ju som ordföranden i den svenska skolkommissionen sa: När Norge införde grupparbeten efter svensk förebild sjönk skolresultaten snabbt.
För övrigt undrar jag varför Ulf glömde "nazistiskt" i sin uppräkning av invektiv om SD.
Klas Bengtsson
Skicka en kommentar