2016-08-07

Har Leif Lewin rätt? Skulle Centerpartiet och Liberalerna kunna regera själva?

I dag argumenterar statsvetarprofessorn Leif Lewin i Svenska Dagbladet för att Liberalerna och Centerpartiet ensamma skulle kunna bilda en mittenregering efter valet 2018. Det underliggande grundantagandet är att Moderaternas högerglidning urholkar enigheten i Alliansen och gör det svårare för de små mittenpartierna att få gehör för sin politik. Annie Lööf och Jan Björklund skulle kunna regera med hjälp av hoppande majoriteter, menar Leif Lewin.

Moderaternas vandring mot mitten under Fredrik Reinfeldt var en nödvändig förutsättning för att skapa den starka enighet som blev ett av Alliansens segervapen. När Anna Kinberg Batra för Moderaterna tillbaka mot sin mer renodlade högerposition skapas ett nytt politiskt läge för de borgerliga partierna. Alliansen har en svår utmaning att ta sig an när det gäller att återskapa en trovärdig enighet inför valet 2018.

Inte mycket talar för att de rödgröna partierna eller allianspartierna i valet 2018 får egen majoritet. Hur skall Sverige då kunna regeras? Allianspartierna har ju rivit upp Decemberöverenskommelsen. Ett sätt är att Alliansen eller de rödgröna bryter isoleringen av Sverigedemokraterna. En blocköverskridande regering är också en möjlighet. Inget av dessa båda alternativ förefaller i nuläget särskilt sannolik. Partierna kan i stället fortsätta som om Decemberöverenskommelsen fortsatt gällde - som i budgetomröstningarna hösten 2015 och våren 2016. Men den strategin är osäker. Om Socialdemokraterna efter en eventuell valförlust hösten 2018 följer praxis och lägger fram en egen budget kan Sverigedemokraterna återigen få möjlighet att utlösa regeringskris.

Hur realistisk är då Leif Lewins idé att Centerpartiet och Liberalerna skulle kunna styra tillsammans? Nja. Mycket kan hända och det är två år kvar till valet. Och 1978-79 styrdes Sverige av en folkpartistisk minoritetsregering under ledning av Ola Ullsten. Men det är svårt att se att Socialdemokraterna och Moderaterna efter valet 2018 skulle acceptera en sådan lösning, annat än som ett kortsiktigt sätt att hantera en akut krissituation. Ullsten-regeringen var just en övergångslösning och inget annat. Socialdemokraterna skulle nu göra sitt yttersta för att få igång det blocköverskridande samarbete partiet så starkt eftersträvar. Moderaterna skulle genom sin storlek finna det orimligt att ställas utanför en borgerlig regering.

Det är värt att nämnas att svenska folket i dag är mer positivt inställt till blocköverskridande regeringar än tidigare. Dagens Nyheters alltid läsvärda ledarskribent Amanda Björkman lyfter i dag fram statsvetarprofessorerna Henrik Oscarssons och Sören Holmbergs nya bok "Svenska väljare". Där framgår att i senaste valet ville 26 procent av väljarna se en blocköverskridande regering, vilket var fler än de som ville ha en rödgrön (21) eller en borgerlig (15) regering. Henrik Oscarsson och Sören Holmberg konstaterar att opinionsstödet för en blocköverskridande regering aldrig varit så starkt sedan mätningarna påbörjades på 1960-talet.

Det hör också till saken att sittande regeringar förlorat stöd i 16 av de senaste 17 valen...

Läs mer om boken "Svenska väljare" här.

Och ni har förstås inte missat boken "Förhandla eller DÖ. Decemberöverenskommelsen och svensk demokrati i förändring" (Bjereld, Eriksson, Hinnfors. Bokförlaget Atlas 2016).

8 kommentarer:

Jan Holm sa...

Det låter sanslöst att två partier som uppnår lite mer än 10% av rösterna skulle få förtroendet att regera. Redan nu har ju ett extremt litet parti som MP haft alldeles för mycket att säga till om , även om de fått ge upp både sin miljöpolitik och invandringspolitik , för att åtnjuta makten.
Givetvis ska något av de största partierna också utgöra stommen i en regering , om nu ett demokratiskt val ska kännas meningsfullt.

Per A sa...

Tror färre än få klarar att skilja höger från vänster från mitten i dagspolitiken, med undantag för v. Fp regerade ensamma med Palmes tysta godkännande i brist på annat en period, intet av värde kom därur. Nog bättre med en tysk koalition m + s, fråga bara vem av partierna som riskerar sotdöden när väljarna uppfattar att val inte erbjuder alternativ?!

Anonym sa...

En c+l-regering kommer det naturligtvis inte att bli. Helt orealistiskt. En stor koalition s+m tycker jag är det bästa. Då får vi en riktig mittenpolitik eftersom ytterkanterna inom s och m får mindre inflytande. Tyvärr inte särskilt sannolikt, inte minst därför att s kommer att försvagas i nästa val. Talet om att m gått till höger har jag svårt att förstå. Visserligen har de slaktat Reinfeldts migrationspolitik, men det har ju s också. Och inte drev Reinfeldt en ekonomisk mittenpolitik. Han genomförde faktiskt de skattesänkningar (jobbskatteavdrag) som Bo Lundgren föll på. En stor omfördelning från de som har till de som inte har. Skattesänkningar som s motsatt sig men inte ändrar trots att det skulle finnas majoritet för det. Men retorik och praktik är som bekant inte samma sak i politiken. Och Reinfeldts nuvarande framträdande är ganska bisarra.
Grundproblemet som vi får leva med är att dagens partistruktur med 100 år på nacken inte speglar dagens samhälle.
Klas Bengtsson

Anonym sa...

Lewin har väl som alla andra statsvetare suttit och studerat spelplanen, och kommit fram till samma slutsats som alla andra, att det förefaller vara tre mellanstora hundar i kammaren varav två beter sig som stora hundar, och den tredje är en något ouppfostrad hund, som om man ska vara snäll är en smula valpig, och det är väl skräcken för dressyren som förskräcker.

Nåväl, Lewin menare säkert väl, men landar trots allt i lådan om magiskt tänkande.
Eftersom inte någon av de två mellanstora hundarna kommer att få ihop 175 riksdagsgubbar och definitivt inte den tredje, så har statsvetarna fått problem, eftersom den vetenskapen lider av sjukan att försöka titta in i framtiden :-)

Spekulara kan man göra, men när det blir på vetenskaplig grund, får det icke sällan rekylerande effekter. Det finns bara en väg, att driva politik och vinna väljarnas gunst, och inte försöka tänka ut så mycket, när det varit val, så har det varit val, demos har talat, den dagen den sorgen, och för denna situation har Riksdagen en talman. Det blir det stora frågan :-) Vem moderaterna kommer att nominera som talman och om de byter ut nuvarande, om s blir en något större mellanstor hund än m?

Nä, statsvetarna får inte ihop ekvationen, målkonflikten mellan att värna demokraitins grundprincip, folkstyre och majoritetsprincipen, och att vara kräsmagad elitist och det lilla problem som uppstår när folket röstar fel, så har det alltid varit, statskonst måste hålla sig med en högre ordning utan en massa hattande, och samtidigt inte förringa mandatet från demos i allt för hög grad. S.W


Anonym sa...

Grunden för hela gåtan handlar om maktdelningen, inte bara Locke anser att den lagstiftande församlingen är den högsta och ädlaste ordningen, inte som i fallet med Sveriges Riksdag, där våra folkvalda är knapptryckare som exekverar lag
från "regenten" det är detta som Lewin egentligen berör, hur lagstiftnings-maskineriet ska fungera, vem som regerar (personen) är ofta en rätt trivial fråga, såvitt det inte handlar om USA eller diktaturer.

Nä, det är självmord för l eller c att regera ihop, med s och m som knapptryckande lagstiftare, vilka baksätespassagerare, visst fungerar det,
men det kommer inte att bli så, så fungerar inte makt. Nä, sannolikheten angränsar till visshet att det i första hand blir en minoritetsregering med s eller m, och att det sedan handlar om hur stora SD blir, för om SD blir större än l+c+kd så är det ett fall, och om inte, ett annat, tex s + sd skulle kunna göra livet rätt surt för Anna, om de samlar fler knapptryckare än alliansen, med eller utan alla barnen i sandlådan.

Alltså, 2018 är det ingen sprtmössa i världen att SD bildar regering med någon, och är de strategiska, så önskar de inte detta, utan siktar på 2022, och att det bara finns två mellanstora hundar kvar, och då kan det bara bli en minoritetsregering 2018, för s fall med eller utan mp.... och för m med eller utan tre små hundar. Så blir det, det enda som gör bollen rund är praktiserande politik inför valet, och eftersom SDs enda fråga, numera är den enda frågan för alla andra, dvs påverkar alla andra 26 budgetområden, så är det inte sannolikt att sd minskar nämnvärt, Risken ligger snarare i att SDs enda fråga, kommer att påverka alla andra frågor, och de tär alltid en utmaning, ta bara detta med biståndet, ingen enkel match. S.W

Anonym sa...

Sammanfattning:
1. Decentralisera, mer makt åt kommunerna, människor kommer sedan att rösta med fötterna, och rikspolitiken kan kompensera genom riktade statsbidrag.

2. återinför lokal kommunal makt in i lagstiftningsmakten (två kammare)

3. återinför skilda valdagar (eller ställ frågan hur det kunde komma sig att s var ett framgångsrikt parti, (se valstatistik) medan man odlade sina lokala arbetarekommuner)

4. Transparens och längre sikt avs ekonomisk politik,
varför inte göra det tydligt med skatter och prioriteringar, dvs till vad går skatten, lokalt och centralt. I grund och botten röstar inte rationella väljare på en röd, grän, gul eller blå (eller babyblå) ideologi, tan på krassa prioriteringar av vad politiken ska lägga vantarna på, och hur vantarna sedan ska fördela skatteåterbäringen, dvs det är en resursfördelningsfråga, hur mycket politiekn kan nalla, vem som ska få nallarna, och hur mycket ordning och reda som finns kvar att lösa för egen räkning. I en fungerande kommun finns ett fungerande näringsliv och en fungerande arbetsmarknad och en fungerande bostadsmarknad, och sämst fungerar det med överstatlig intervention exekverad av lama ledare som inte förmår lösa brottslighet, vård, skola omsorg, dvs bristande skatteunderlag.

Statsbudgeten borde redovisas mer tydligt för hela mandatperioden, så att det går att följa utgiftsområdena och intäkterna (vilka är viktigare) över tid, som det är nu är detta en intern fråga på finansen och vid förhandkingar mellan partier, och redovisas inte för väljarna, vilket så klart innebär att politiken mörkar, eftersom de tror att detta är bra, och så... fungerarade inte det heller, och så får vi rekyl, och tappad sikt.

5. EU, hm, det måste bli sämre (krascha, innan det kan bli bättre. Om vi inte vill ge ge Bryssel direkt beskattningsrätt, vilket vi inte vill, så kan de glömma federationen, och utan federation behöver vi inget separat låtsasparlament, så valen till EU (vilka vi kan ha kvar, ska naturligtvis vara representativ demokrati. Tydliggör kommiussionen som en ren tjänstemannaorganisation. Resten av makten fördelas direkt från nationella parlament, så blir ansvaret för lagstiftningskedjan tydligt, för nu fuskar de kolossalt, med EU-lagar som kommer från oben. S.W

Anonym sa...

Varför envisas så många med att påstå att M "gått till höger"? Det enda som hänt är ju att man ändrat sin migrationspolitik i mer restriktiv riktning? I höger-vänsterdimensionen så kvarstår väl Ms politik mer eller mindre intakt? Det vore intressant att höra Ulfs syn på sin egen formulering? I vilka typiska höger-vänster-frågor har M flyttat åt höger?

Harald i Uppsala sa...

Liberalerna och Centern regera tillsammans och ensamma? Möjligt, men inte önskvärt. Förhandlingar skulle göra den regeringen inte tillräckligt handlingskraftig. Klokt vore om alla partier avstod inför kommande val från att ingå i någon allians. Möjligheten att bilda en koalition mellan Liberalerna och Socialdemokraterna, eventuellt med även Centern kunde öppna sig. En viktig förutsättning torde dock vara att den tydliga sosseaversionen inom Liberalernas ledning löses upp. Dock knappast möjligt med nuvarande personuppsättning
Ett socialliberalt och ett socialdemokratiskt parti skulle ha möjlighet att forma en radikal politik. Förutsätter då socialliberala politiker, som inte sitter fast i NATO-kramandet.