Argumentets primat, hävdas det ibland. Med argumentets primat menas att det alltid bör vara det goda argumentet som räknas, oavsett vem som framför det. En debatt bör vinnas av den som har de bästa argumenten, inte av hens position.
I praktiken är det förstås inte alltid så. Människor bedömer ibland argument inte enbart utitfrån argumentets bärighet i sig, utan också utifrån vem som framför argumentet. Har man förtroende för budbäraren tenderar man att tillgodogöra sig argumenten på ett mer positivt sätt än om samma argument framförs av en person man inte har förtroende för. Om en läkare argumenterar för varför ett visst ämne är skadligt väger det i allmänhet tyngre än om en lekman framför exakt samma argument.
Jag kommer att tänka på argumentets primat när jag läser en artikel av Tobias Lagerfeldt på Aftonbladet Debatt där författaren argumenterar för att asylsökande och papperslösa i Sverige borde få rösträtt. Artikeln är välskriven och argumenten framförs på ett sakligt sätt. Författaren presenterar sig som juridikstuderande vid Stockholms universitet och volontär vid Refugees Welcome.
Det är bara ett fel. Det verkar inte finnas någon person som heter Tobias Lagerfeldt. Så snart detta avslöjas upphör allt intresse för argumenten i artikeln. Oavsett om debattartikeln var skriven under pseudonym eller om den var ett konstprojekt är det svårt att nu hitta någon som vill diskutera sakfrågan. Avsändaren har betydelse. Argumenten kan inte isoleras från den avsikt som avsändaren kan tänkas ha. Argumentets primat gäller inte. Eller?
Det hör till saken att ståndpunkten som framförs i artikeln - att asylsökande och papperslösa borde ha rösträtt - är mycket ovanlig. Nyhetsvärdet för artikeln låg i att det fanns en person som faktiskt stod för denna ståndpunkt och förmådde argumentera för den. När denne person nu inte finns så försvinner också nyhetsintresset.
6 kommentarer:
Man kan väl konstatera att om bara en artikel är tillräckligt PK så publicerar Aftonbladet vad som helst.
Lite svajar nog argumentationen, och visst handlar det om värderingar.
"Nyhetsvärdet för artikeln låg i att det fanns en person som faktiskt stod för denna ståndpunkt och förmådde argumentera för den. När denne person nu inte finns så försvinner också nyhetsintresset."
antag att en person argumenterar för att tillåta vuxna att idka sex med barn, tex från 12 års ålder, eller att gifta sig vid samma ålder /vilket handlar om sex eller att tillåta kvinnlig könsstympning. Om vi vill sänka åldern för rösträtt är det rimligt att sänka myndighetsåldern, och då får vi sas ta det onda med det goda (fast själv anser jag att myndighetsåldern ska höjas, eller i vart fall inte vara absolut, tex fungerera i intervallet 15, 18, 21 och 25 åt) Tex får man inte adoptera förrän vid 25 åt och det förefaller rimligt.
Så om nu tex en känd sosse eller akademiker, argumenterar för att tillåta sex med barn, så går det att anta att det har ett högt nyhetsvärde, och lika högt blir det om vederbörande propagerar för kvinlig könsstympning. En missriktad identtitetspolitik hand i hand med nyliberalism leder ju mot detta tillstånd, och det är väl inte för inte som det inom trad vänster heter hbtq-högern. hbtqia-extremisterna är omm möjligt ännu mer dråpliga, som inte riktigt ser speglingen mot facismen och de svarta.
Men hur är nyhetsvärdet av någon som är anonym som propagerar för sex med barn.... jo det tigs ihjäl, och vi förbannar att yttrandefriheten omfattar alla, inkl galningarna, möjligen undantaget nationalsocialisterna i fråga om hets.
Nyhetsvärdet ökar proportionellt med korrelation kändisskap och grad av avvikande åsikt. om tex Björn Borg uttalar att tennisbollar bör vara runda eller att bollkallar kan vara flickor är nyhetsvärdet kanske inte noll, men nära på, såvida det uttalandet inte, likt ovan, faller in under sådana självklarheten att det får antas att han blivit galen, och då ökar rimligen nyhetsvärdet.
Om Stenmark däremot uttalar "de bare åk hem" om supportrar från Arsenal är det ett mindre nyhetsvärde än om uttalandet gäller marockanska gatubarn. Dock är kontroversiella uttalanden, som tex att ge barn rösträtt ointressanta om de är anonyma, av samma anledning som att propagera för sex med barn. Vi ser ingen i Sverige propagera för kvinnlig omskärelse, ändå sker det, och det stora problemet är alla som inte propagerar mot. S.W
Rösträtt från 15 är enkelt från en intressentanalys, vi vet att unga människor är mer idealistiska och ofta är mer vänster, men det kan så klart skifta åt vilket håll som helst. Så ett parti som söker väljarstöd som ser potentialen hos unga kommer att propagera för detta, det är självklart. Unga bör ges rösträtt för att de är mer progressiva och oftast har mer att vinna än förlora på omfördelning, då de med rätta saknar egna inkomster (barn ska inte arbeta).
Slutsats, en anonym person som argumenterar för kvinnlig könsstympning faller inte riktigt i samma fålla som rösträttsåldern, men nära nog. Är argumentet välmotiverat ökar sannolikheten att det är en lobbyist med ett alias, och då är nyhetsvärdet nära nog noll. Argument utan avsändare är i princip värdelösa ur nyhetssynpunkt, om det däremot är en känd person som framför en kontroversiell ståndpunkt under alias och sedan blir avslöjad, ja då jävlar, då är nyhetsvärdet extatiskt. det är bara att finna sig, ju mer känd en person är, desto högre nyhetsvärde har nulliteten. Det är nog därför dagens politiker endast uttalar sig trivialt och undviker alla svåra frågor, så vi får leva med uttalanden av typen, vi har en plan för Sverige, eller det går inte att förbjuda plattityder. (det går inte att förbjuda fattigdom) Just det, dock förbjuder vi snatteri, så särskilt konsekventa är vi inte. Rösträtt för ickemedborgare än enkelt, det är moraliskt rätt att ge alla rätt, dock får det vissa praktiska konsekvenser om tex skatten skulle höjas eller egendom konfiskeras, det var väl det Trotskij försökte förklara för Stalin, de som har något att förlora försvinner eller slutar i vart fall att arbeta, såvida man inte har en (1) världsregering. S.W
Jag kan på ett sätt förstå att budbäraren har betydelse. Om t.ex. en läkare ger en diagnos så kanske det kan anses vara en mer välundebyggd ståndpunkt på det viset att läkaren kan argumentera runt ståndpunkten. Varför får du denna diagnos, vad ligger bakom, vad kan vi göra åt det, lämplig behandling mm. Självklart kan vilken lekman som helst säga " du har fått hjärnhinneinflammation eftersom du blivit biten av en fästing".
Här handlar det om kompetens.
Men inom samhällsliv, politik, näringsliv handlar det mer om tjänsteställning, vilket är alldeles bedrövligt. Om en hög chef säger något så har det oftast mer relevans än om en handläggare ( som förmodligen inte håller på med något annat än den aktuella sakfrågan ) säger något annat.
Kjell Eriksson
Jag håller med Ulf om att argumentets primat borde vara avgörande och inte avsändaren. Men jag tror att Aftonbladet utsatts för en ny innovation av practikal joke som syftar till att belysa det absurda i identitetsvänsterns (eller libertarianernas) ståndpunkter. Att Ulf tycker att författaren argumenterar väl för sin sak belyser också Ulfs ståndpunkter. Egenintresset ljuger aldrig.
KlasBengtsson
Själv skrev S.W
"om det däremot är en känd person som framför en kontroversiell ståndpunkt under alias och sedan blir avslöjad, ja då jävlar, då är nyhetsvärdet extatiskt."
fast Klas B var mer spot on.
begåvat. S.W
Skicka en kommentar