2015-09-13

Om Sverigedemokraternas splittring och en auktoritär partikultur

Igår lördag valde Sverigedemokraternas ungdomsförbund SDU (Sverigedemokratisk ungdom) Jessica Ohlson till ny ordförande, efter avgående Gustav Kasselstrand. Bara några timmar efter valet av Jessica Ohlson meddelade Sverigedemokraternas partistyrelse att man bryter banden med sitt ungdomsförbund SDU och i stället startat upp en ny ungdomsverksamhet med samma namn - Sverigedemokratisk Ungdom (SDU). Sverigedemokraterna släckte också omedelbart ner ungdomsförbundets hemsida, och ersatte den med ett meddelande om brytningen.

Motsättningarna mellan Sverigedemokraterna och dess ungdomsförbund SDU har pågått en längre tid, och brytningen kommer inte som en överraskning. SDU:s förre ordförande Gustav Kasselstrand är sedan tidigare utesluten ur partiet. Motsättningen mellan SD och SDU handlar inte i första hand om en personlig maktkamp. Motsättningarna vilar i stället på solid ideologisk grund, där ungdomsförbundet SDU representerar en mer högerorienterad, etnonationalistisk linje och som inte uppskattar den mer populistiska, muslimfixerade retorik som Sverigedemokraternas partiledning ledning ägnar sig åt.

Det är mycket vanligt att ungdomsförbunden är mer ideologiskt radikala och mindre pragmatiska än sina moderpartiet. Kristdemokraternas ungdomsförbund KDU har i olika sammanhang pekats ut som ligga så långt till höger att de riskerat att bli en belastning för sitt moderparti. Centerpartiets ungdomsförbund CUF beskrevs på 1970-talet ibland som "Åsa-Nisse-marxister". Folkpartiets ungdomsförbund LUF beslöt på sin kongress i augusti 2015 att av principiella skäl arbeta för att det skall bli lagligt att ha sex med djur, under förutsättning att djuret inte kommer till skada. Motsvarande exempel skulle kunna ges även för de övriga ungdomsförbunden. Men i modern tid har det aldrig hänt att ett moderparti valt att på det här sättet klippa banden med sitt eget ungdomsförbund - i det avseendet är händelsen unik.

Det är intressant att läsa hur Sverigedemokraterna själva formulerar vilken roll den nya "ungdomsverksamheten" skall ha i partiarbetet. Det nya SDU skall ha till syfte att "förbereda unga människor för att bli framtida sverigedemokratiska politiker, driva intern opinion i ungdomspolitiska frågor och att vända Sverigedemokraternas sjunkande väljarstöd i den yngsta väljargruppen". Den interna rollen begränsas således till "ungdomspolitiska frågor". Jag har svårt att se att t ex SSU eller LUF skulle låta sig nöjas med att få syssla med "ungdomspolitik". Formuleringen (liksom den omedelbara nedsläckningen av SDU:s hemsida) är ett uttryck för Sverigedemokraternas hierarkiska struktur och auktoritära partikultur.

Nu stundar sannolikt bittra rättsliga tvister om rätten till namnet "Sverigedemokratisk ungdom" och "SDU". Både Sverigedemokraterna och hittillsvarande SDU har i dagarna ansökt om att registrera "Sverigedemokratisk ungdom" som varumärke. (Tipztack till Nicklas Lagerlöf.)

En sådan namnstrid kommer att kosta politisk kraft och ständigt påminna om den splittring som funnits och finns i den sverigedemokratiska rörelsen. Däremot är det alldeles för tidigt för att uttala sig om hur brytningen kommer att påverka Sverigedemokraterna på sikt. Hittills har partiledningen varit skicklig i att avläsa de olika falangernas styrka och agera därefter. De uteslutna och de avknoppade har heller ingenstans att ta vägen. Såsom det politiska landskapet i Sverige ser ut i dag har de ingenting annat till höger om sig än den politiska öknen. Inget tyder i dag på att det skulle gå att få den att blomstra.

9 kommentarer:

Jan Andersen sa...

Shit happens. Bara fråga Sveriges Kommunistiske Parti.

Anonym sa...

Jag tror att det är önsketänkande att SDs inre konvulsioner skulle få någon större inverkan på deras stöd. Helt avgörande är invandringspolitiken. Så länge detta enfrågeparti är det enda parti som är kritiska till nuvarande migrationspolitik kommer stödet att vara starkt. Samtidigt är SDs egentliga väljarbas förmodligen ganska liten, så en omorientering från något borgerligt parti skulle kunna förändra situationen. För jag tror till skillnad från många att den senaste tidens manifestationer tappar kraft när verkligheten gör sig påmind. Finansministern som hyllat "krona för krona-politiken" funderar på att låna pengar från ECB för att täcka de ökande migrations- och integrationskostnaderna. Migrationsverkets GD höjer prognosen med 16000 till 90000 och ansluter sig till högerns recept: sänkta löner är en förutsättning för att få in fler nyanlända på arbetsmarknaden. Och det kan ju faktiskt vara så illa att han har rätt. Så det saknas tyvärr inte bränsle för SD. Även om den senaste tidens manifestationer påverkat opinionen (dock visar inga opinionsmätningar att det finns en majoritet bland folket för nuvarande politik) påverkar de inte en verklighet med överansträngt mottagningssystem, en bostadsbrist som tar mycket lång tid att bygga bort liksom att utbilda de många lågutbildade nyanlända som inte får jobb på den svenska arbetsmarknaden med trendmässigt minskande "enkla" jobb. Men de goda tiderna för invandringens profitörer lär bestå länge än.
Klas Bengtsson

Roger Svensson sa...

Nu kan man ju diskutera vad som skall menas med "modern tid", men socialdemokraterna uteslöt ju, på i princip samma grunder, sitt ungdomsförbund 1917. Ungdomsförbundet ansågs ligga för långt till vänster och inte vara lojala mot moderpartiet.

Anonym sa...

På SDs hemsida meddelas att "Konflikten mellan Sverigedemokraterna och ledningen för Sverigedemokratisk Ungdom grundar sig i ideologiska skiljaktigheter. Sverigedemokraternas medlemmar har valt att enas kring begreppen öppen svenskhet, socialkonservatism och demokrati. Ungdomsförbundet har i det längsta undvikit att ställa sig bakom detta."

"Ideologiska skiljaktigheter". Men i vilken/vilka frågor? Därom nämner SD intet.

Den som såg SDs triumfatoriska valvaka för ett år sedan, och som har hört dåvarande SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand, förstår att det handlar om ett utrikespolitiskt ställningstagande. Men varför detta hemlighetsmakeri? Någon gång måste väl topparna i SD bekänna färg.

Anonym sa...

Önskar bara att sossarna nyktrar till så det går att rösta på dem igen. Tills detta sker finns bara SD, oavstt skandaler. Valet 2018 blir ett uppvaknande tror SD redan idag har över 30% när både yougov resp sentio ligger på 25,3-26,5%.

Sifo etc får helt fel siffror på SD när de ringer runt precis som vid förra valet då de bara i sista mätningen fångade in lite av strömningarna.

Anonym sa...

@Klas Bengtsson 4:29 em:
"högerns recept: sänkta löner är en förutsättning för att få in fler nyanlända på arbetsmarknaden."

Att hålla nere lönerna har alltid varit högerns recept (och nu även sossarnas verkar det som). Det fungerar uppenbarligen inte speciellt bra. Vi behöver inte fler subventionerade pigjobb och ett nytt klassamhälle där de fattiga tvingas städa i de rikas villor för en skitlön och utan några framtidsutsikter.

Vi behöver riktiga jobb som går att leva på. Folk behöver den kompetens som krävs för dessa så att svenska företag kan konkurrera internationellt. Men det kräver förstås att man har lite framförhållning och planerar långsiktigt, något som verkar vara omodernt idag.

Man har haft världens möjlighet att skapa förutsättningar för nya företag inom data och IT där Sverige låg bra till i kompetens och bredbandsutbyggnad, men bakåtsträvarna verkar ha vunnit även den kampen.

...
"en bostadsbrist som tar mycket lång tid att bygga bort"

Bostadsbrist har byggts bort snabbt förut, för och nackdelarna med miljonprogrammet är väl förstådda idag och ett nytt sådant projekt skulle kunna skapa både arbeten och bostäder utan att man behöver upprepa gamla misstag.

...
Frågan är väl varför samhällsdebatten ser ut som den gör idag. Samhällsdebatt förs numera på reklampelare i tunnelbanan, det är väl ett bottenrekord om något.

Anonym sa...

Vi kan säkert tro mycket, men det kommer säkert också någon opnionsmätning som snart ger oss svaret, dvs hur brytningen har påverkat SD opinionsmässigt. I det här landet måste vi lära oss att förhålla oss till saker som de är, inte hur vi önskar att det vore. Jag har tyvärr inget parti att rösta på snart; i senaste valet la jag min röst på moderaterna, men efter AKB tillträde som partiordförande är jag djupt ångerfull.
Kjell Eriksson

Jan Holm sa...

Den skadeglädje som media och sjuklövern känner för splittringen inom SD , lär inte vara längre än till nästa oppinionsmätning.
Sen är det märkligt , för var gång SD försöker markera mot ytterligheter i partiet , så tycks media rycka in på de uteslutnas sida. Allt som är emot SD verkar bra, även om de så skulle vara nazister.
Sedan är det ju trist att drivkraften bakom nuvarande flyktingpolitik mer verkar vara ett trotsbeteende mot SD , än sunda övervägda beslut.

Anonym sa...


Alla som läst A-M Pålssons vidräkning med den moderata partikulturen
i Knapptryckarkompaniet tar lätt på utfall mot SD:s interna maktstrider.
Vi i Sverige måste skapa mekanismer som gör att våra företrädare regerar
landet utifrån folkopinionen i olika frågor, och inte i strid med den.
Vi saknar det viktiga instrumentet medborgarinitiativ. Och vi behöver inte
349 riksdagsledamöter när deras kompetens inte tillvaratas utan ersätts med
utredningar som beställs av lobbyister och kommunikationsföretag.