Vad betyder det nya extrempartiet Alternativ för Sverige för Sverigedemokraterna?

Nu utmanas Sverigedemokraterna av ett nytt parti långt ut på högerkanten: Alternativ för Sverige. Ledningen för det nya partiet kommer till stor del från Sverigedemokraternas tidigare ungdomsförbund SDU och har tidigare uteslutits från Sverigedemokraterna, t ex Gustav Kasselstrand (partiordförande), William Hahne (vice partiordförande) samt Jessica Ohlson (partisekreterare).

Samtalstonen mellan ledarskapet för Alternativ för Sverige och Sverigedemokraterna är något ansträngd. Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen Mattias Karlsson har tidigare benämnt kretsen kring Gustav Kasselstrand som en skock halvfascistoida, självrättfärdiga, unga, arga män (...) med Napoleonkomplex.

Och Gustav Kasselstrand beskrev i sitt lanseringstal för Alternativ för Sverige i går kväll Sverigedemokraterna enligt följande: Ett parti som på punkt efter punkt anpassar sig för att slutligen få sätta sig i knät på makten förändrar ingenting. (...) Luften har gått ur dem och den ser inte ut att komma tillbaka. Från att ha varit en frisk fläkt i svensk politik är de idag - med löner på 100 000-kronorsnivån - mätta, trötta och bekväma.

Kommer då Alternativ för Sverige att ha möjlighet att på allvar utmana Sverigedemokraterna. Nej, det tror jag egentligen inte. Det finns knappast utrymme för ytterligare ett parti till höger om höger i svensk politik. Däremot kan det nya partiet påverka Sverigedemokraternas ställning på åtminstone två olika sätt.

!.) Bidra till Sverigedemokraternas normalisering. Eftersom flera av Alternativ för Sveriges politiska förslag är en slags Sverigedemokraterna extra allt så kan Sverigedemokraterna säga: titta där, det är dom som är dom konstiga, det är vi som är normala.

2.) Demobilisera och destabilisera Sverigedemokraterna. Många röstar på Sverigedemokraterna som en slags protesthandling mot etablissemanget. Om Sverigedemokraterna inte längre uppfattas som det självklara anti-etablissemangspartiet kan glöden i partiet falna. Normaliseringen är kanske Sverigedemokraternas värsta fiende. En och annan Sverigedemokrat kommer säkert också att söka sig till det nya partiet, vilket i sin tur kan skapa instabilitet och oro i Sverigedemokraterna. 

Om man läser vad det är Alternativ för Sverige vill åstadkomma blir man inte imponerad. Deras texter bygger dels på bisarra, helt ogenomförbara förslag som till exempel att skapa "Återvandringsverk" som bland annat ska kasta ut människor som redan fått uppehållstillstånd i Sverige. Här finns detaljreglerade förslag som att katederundervisning ska utgöra pedagogisk norm i skolan. Lagen om hets mot folkgrupp ska avskaffas. Det ska införas en nationell strategi för återuppbyggnaden av klassisk arkitektur.

Och så naturligtvis - denna fantastiska svartmålning av Sverige - ett land på ruinens brant, som Gustav Kasselstrand uttryckte det i sitt lanseringsanförande. Sverige har i årtionden präglats av ett stigande vanvett, och migrationspolitiken kännetecknas av besinningslös politisk korrekthet. Sverige har drabbats av en välfärdskollaps och av urholkad mellanmänsklig tillit (i verkligheten har vi i princip den högsta mellanmänskliga tilliten i världen).

Visst har vi problem i Sverige, med till exempel sjukhusköer, bostadsbrist och gängkriminalitet. Men kan ingen berätta för alla dessa arga att Sverige ändå faktiskt är världens bästa land - på typ allt. Kanske kan de åtminstone sova något bättre på natten då.

Om Sverigedemokraternas splittring och en auktoritär partikultur

Igår lördag valde Sverigedemokraternas ungdomsförbund SDU (Sverigedemokratisk ungdom) Jessica Ohlson till ny ordförande, efter avgående Gustav Kasselstrand. Bara några timmar efter valet av Jessica Ohlson meddelade Sverigedemokraternas partistyrelse att man bryter banden med sitt ungdomsförbund SDU och i stället startat upp en ny ungdomsverksamhet med samma namn - Sverigedemokratisk Ungdom (SDU). Sverigedemokraterna släckte också omedelbart ner ungdomsförbundets hemsida, och ersatte den med ett meddelande om brytningen.

Motsättningarna mellan Sverigedemokraterna och dess ungdomsförbund SDU har pågått en längre tid, och brytningen kommer inte som en överraskning. SDU:s förre ordförande Gustav Kasselstrand är sedan tidigare utesluten ur partiet. Motsättningen mellan SD och SDU handlar inte i första hand om en personlig maktkamp. Motsättningarna vilar i stället på solid ideologisk grund, där ungdomsförbundet SDU representerar en mer högerorienterad, etnonationalistisk linje och som inte uppskattar den mer populistiska, muslimfixerade retorik som Sverigedemokraternas partiledning ledning ägnar sig åt.

Det är mycket vanligt att ungdomsförbunden är mer ideologiskt radikala och mindre pragmatiska än sina moderpartiet. Kristdemokraternas ungdomsförbund KDU har i olika sammanhang pekats ut som ligga så långt till höger att de riskerat att bli en belastning för sitt moderparti. Centerpartiets ungdomsförbund CUF beskrevs på 1970-talet ibland som "Åsa-Nisse-marxister". Folkpartiets ungdomsförbund LUF beslöt på sin kongress i augusti 2015 att av principiella skäl arbeta för att det skall bli lagligt att ha sex med djur, under förutsättning att djuret inte kommer till skada. Motsvarande exempel skulle kunna ges även för de övriga ungdomsförbunden. Men i modern tid har det aldrig hänt att ett moderparti valt att på det här sättet klippa banden med sitt eget ungdomsförbund - i det avseendet är händelsen unik.

Det är intressant att läsa hur Sverigedemokraterna själva formulerar vilken roll den nya "ungdomsverksamheten" skall ha i partiarbetet. Det nya SDU skall ha till syfte att "förbereda unga människor för att bli framtida sverigedemokratiska politiker, driva intern opinion i ungdomspolitiska frågor och att vända Sverigedemokraternas sjunkande väljarstöd i den yngsta väljargruppen". Den interna rollen begränsas således till "ungdomspolitiska frågor". Jag har svårt att se att t ex SSU eller LUF skulle låta sig nöjas med att få syssla med "ungdomspolitik". Formuleringen (liksom den omedelbara nedsläckningen av SDU:s hemsida) är ett uttryck för Sverigedemokraternas hierarkiska struktur och auktoritära partikultur.

Nu stundar sannolikt bittra rättsliga tvister om rätten till namnet "Sverigedemokratisk ungdom" och "SDU". Både Sverigedemokraterna och hittillsvarande SDU har i dagarna ansökt om att registrera "Sverigedemokratisk ungdom" som varumärke. (Tipztack till Nicklas Lagerlöf.)

En sådan namnstrid kommer att kosta politisk kraft och ständigt påminna om den splittring som funnits och finns i den sverigedemokratiska rörelsen. Däremot är det alldeles för tidigt för att uttala sig om hur brytningen kommer att påverka Sverigedemokraterna på sikt. Hittills har partiledningen varit skicklig i att avläsa de olika falangernas styrka och agera därefter. De uteslutna och de avknoppade har heller ingenstans att ta vägen. Såsom det politiska landskapet i Sverige ser ut i dag har de ingenting annat till höger om sig än den politiska öknen. Inget tyder i dag på att det skulle gå att få den att blomstra.

Sverigedemokraterna efter uteslutningarna av Kasselstrand och Hahne

I dag beslöt Sverigedemokraternas partistyrelse som väntat att utesluta ungdomsförbundet SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand och vice ordförande William Hahne ur partiet. De anses bland annat ha skadat partiets anseende och samarbetat med extrema krafter. Vid presskonferensen antydde partisekreterare Richard Jomshof också att Kasselstrand och Hahne haft samröre med antisemitiska krafter med kopplingar till Fria Tider. Sammantaget uteslöts sju personer i dag och ytterligare 6-7 personer har valt att självmant lämna partiet i samband med den pågående processen.

Nu får vi ett prov på hur starkt grepp Sverigedemokraternas partiledning har om partiet och hur stark den etnonationalistiska falang som Kasselstrand och Hahne tillhör är. Kasselstrand och Hahne kan visserligen överväga att försöka bilda ett nytt parti, men sannolikheten för att ett sådant parti skulle bli framgångsrikt är utomordentligt liten. I stället kommer den falang som Kasselstrand och Hahne leder att kämpa för att behålla kontrollen över SDU och även över partidistriktet i Stockholm där Hahne nyligen under tumultartade former valdes till ordförande. Hahne sitter i kommunfullmäktige i Stockholm och kan förstås sitta kvar på det mandatet som politisk vilde ända fram till 2018. SDU:s förbundssekreterare Jessica Ohlson, som anses stå Kasselstrand och Hahne nära, har redan meddelat att hon kandiderar som ny ordförande för SDU i höst.

Det finns en möjlighet att många Sverigedemokrater som hittills ställt upp bakom Kasselstrand och Hahne genom uteslutningarna får kalla fötter och av rädsla för att hamna i den politiska kylan nu i stället rätar in sig i ledet. Till höger om Sverigedemokraterna väntar bara en politisk öken.

Sverigedemokraternas ledning hoppas förstås på att uteslutningarna skall bidra till en slags "normalisering" av partier, där tröskeln sänks för andra partier att inleda ett samarbete. Dessa förhoppningar kommer sannolikt på skam. Sverigedemokraternas val i höstas att utlösa en regeringskris ledde fram till Decemberöverenskommelsen, vilken bidrar till att förstärka partiets parlamentariska marginalisering och isolering.