2015-05-27

Ohederlig journalistik på Svenska Dagbladets ledarsida

Statsvetares förekomst i media är ett ständigt återkommande ämne i debatten. En del menar att statsvetarna är för många, en del att fel statsvetare är med, en del att statsvetarna kommenterar fel saker och på fel sätt. Det är bra att ämnet diskuteras. Statsvetarnas starka ställning i det offentliga samtalet innebär en maktposition från vilken det inte är helt lätt att utkräva ansvar. Jag har själv deltagit i debatten, till exempel här.

Det senaste tillskottet i debatten kom i dag på Svenska Dagbladets ledarsida, där ledarskribenten Ivar Arpi menade att statsvetare gissade för mycket och att deras gissningar dessutom alltför ofta var fel. Ivar Arpi fick under dagen svar av statsvetaren Stefan Olsson, som hävdade att statsvetare inte alls försökte "spå framtiden" utan i stället givet sina fackkunskaper försöker ge en kvalificerad bild av den aktuella situationen.

Jag tycker att Stefan Olssons svar var bra. För min egen del försöker jag alltid besvara journalisternas frågor med utgångspunkt i vetenskap och beprövad erfarenhet, det vill säga att utöva min profession. Därmed hade saken kunnat vara avslutad för mitt vidkommande.

Men Ivar Arpi använder två uttalanden av mig som exempel. I ena fallet är hans exempel grovt vilseledande. I andra fallet är det en direkt lögn. Jag väljer därför att redovisa och kommentera dessa två exempel nedan.

1.) Ivar Arpi skriver att jag "inför valet" 2014 tippade att SD skulle få 7,3 procent, medan partiet ju i stället fick 12.9 procent av rösterna. Inför valet? Ivar Arpi låter bli att berätta att mitt tips avgavs ett år före valet, och att det var en del av ett lättsamt valtips arrangerat av hans egen tidning (!) Svenska Dagbladet. I en text den 15 september 2013 berättar jag om valtipset och betonar det självklara - att vi ett år före valet naturligtvis inte kan uttala oss med någon större säkerhet om enskilda partiers valresultat. Men genom att i sin text dölja att tipset gavs ett år före valet och omgavs med självklara reservationer vilseleder Arpi läsaren grovt och försöker vinna en poäng på att statsvetare inte kan förutspå framtiden.

2.) I en uppföljande text under dagen påstår Ivar Arpi att jag försökt förklara en nedgång för Socialdemokraterna med 0.4 procentenheter i en enskild opinionsundersökning med att "det är tungt att regera jämfört med att sitta i opposition". Arpis påstående är en ren lögn. Mitt uttalande är hämtat ur Aftonbladet 3/11 2014. Av artikeln framgår tydligt att jag inte kommenterar en nedgång på 0.4 procentenheter i en enskild mätning, utan opinionsläget som helhet sju veckor efter valet. Jag beskriver till och med opinionsläget som "iögonfallande stabilt" givet den politiska turbulens som varit. Arpi länkar till artikeln i Aftonbladet, men genom att felaktigt redovisa mitt uttalande ger han läsaren en osann bild av vad jag sa. (Även Jonas Hinnfors uttalar sig i artikeln om opinionsläget som helhet, men tillskrivs på samma felaktiga grund att ha uttalat sig om en nedgång på 0.4 enheter.)

Ivar Arpis texter i dag var hans första som ny ledarskribent i Svenska Dagbladet. Det vore trist om journalistisk ohederlighet blev ledarsidans signum framöver.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Arpi skriver att journalisten ska inte analysera utan neutralt förmedla. En förvånande snäv definition av en opinionsbildande journalist. Lite pinsamt blir det också när han som Ulf visar varken gör det ena eller det andra. Men som naturvetare tycker jag att det är skillnad på vetenskap och vetenskap. Mitt intryck är att statsvetare ofta är så fast i sin "privata" ideologi att deras neutralitet ofta kan ifrågasättas. Ulfs partipolitiska engagemang är ingen hemlighet och till fördel (för mig) när jag värderar hans utsagor. Nu hävdar säkert statsvetare att det finns en vetenskaplig statsvetenskap. Det gör det säkert plan, men ofta tycker jag att det är förtäckt ideologiproduktion. Två exempel. När Demker uttalar sig i DN (?) om SOM-institutets senaste enkäter om väljarnas inställning till invandring säger hon att främlingsfientligheten minskar (sant) men underlåter att redovisa att de flesta som tagit ställning vill minska invandringen. På liknande sätt agerar Oscarsson när en radioreporter till slut lyckas dra ur honom att en pluralitet tycker invandringen är för stor. Då är det inte vetenskaparen som svarar utan två privatpersoner som inte sympatiserar med enkätens resultat. Den statsvetare som jag personligen sätter högst är Bo Rothstein som dels vågar sticka ut hakan i kontroversiella frågor, dels genom sitt arbete på QOG-institutet som presenterat många intressanta undersökningar. Det senare leder han tillsammans med Sören Holmberg som the hard way fick lära sig att statsvetarprofessorer inte ska prognostisera valutgångar efter sitt uttalande att alliansen var rökt före deras segerval.
Klas Bengtsson

Karl Jonsson sa...

Jag tycker att det är väldigt konstigt och värt att ifrågasätta bara det att bygga en hel ledare på temat "Nu ska jag vara efterklok och skämma ut folk som gjort prognoser". Hade jag varit prenumerant hade jag krävt högre kvalitet.

Oerhört tunn ledare överlag, det mest substantiella är påhoppet på Karin Linderborg, skadeglädje ledarsidor emellan tycker jag är lite obekvämt men det är åtminstone äkta därför i någon mån "hederligt".

Jag trodde i min enfald att statevetare i media var till för att följa och kommentera skeenden (det är varför jag läser din blogg, Ulf), för att avgöra opinionsläge har vi ju tretton opinionsundersökningar på dussinet.

Prognoser kan alltid vara fel, men kanske just därför har vi statsvetare som kan göra djupare undersökningar och analyser, jag tänker exempelvis på Henrik Oscarsson som häromdagen bloggade om Mätningarnas Mätning. (jag läser visst flera statsvetarbloggar...)

Nä, den här ledaren var lika tröttsam som när vi skäller på fotbollsexperter i TV som inte lyckades förutse matchresultat. Skillnaden är att då brukar vi i bästa fall ha glimten i ögat, det Ivar Arpi gör är ju bara lågt.

Anonym sa...

Med bradelyeffekten påräknad är SD nu kanske större än S och Sveriges största parti. Det är hårfint. Söder och grabbarna la på effekten innan valet och sa att de skulle få runt 13% och hade till skillnad från media i övrigt klockrent rätt.

Wiki ”Bradley-effekten är ett fenomen som innebär att en opinionsundersökning överrapporterar politiskt korrekta svar”

Anonym sa...

Får nog instämma med första postaren att tillfrågade statsvetare allt som ofta är att betrakta som vilken ideologiproducerande ledarskribent som helst. Texterna härinne är ofta insatta och intressanta - men likförbaskat är det primärt instrument för att påverka utvecklingen efter eget tycke och smak snarare än att försöka beskriva verkligheten på mest vetenskapligt torra sätt.

Det kan ju vara okej - men sammanblandningen av den vetenskapliga statvetarrollen och rollen som opinionsbildare är ofta minst sagt tvivelaktig.

Statsvetarna använder ofta sin vetenskapliga grund för att (övervägande från vänster/socialliberalt perspektiv) lägga ett vetenskapligt skimmer över vad som i praktiken är rena åsikter - ungefär som många nationalekonomer gör från höger i ekonomiska frågor.

Anonym sa...

Som utbildad naturvetare "teknisk fysik" tycker jag mig kunna se skillnad mellan vad jag upplever som mer formellt legitima argument, och vad som är mera tyckande. Men det kanske bara är vad jag inbillar mig.... Men naturvetenskapen är ju fri från värderingar. Det går kanske inte att jämföra med statsvetenskap och nationalekonomi...? Ändå anser jag dessa ämnen vara oerhört viktiga. Men de bygger på vissa grundantaganden. Nationalekonomin på att människans behov är omättliga och att individer nyttomaximerar. Tänk om det inte är så...?

Det är nog mångfalden som är det viktiga, och Internet inkl sociala medier gör att vi idag har en större mångfald av åsikter än någonsin tidigare. Så alla som tidigare läst åsikter från enskilda nationalekonomer, statsvetare mm har nu större möjligheter att få andra infallsvinklar på detta. Bredden och mångfalden ökar, förmodligen till politikernas förtret. Men i grunden har nog aldrig demokratin varit så stark som idag. Ändå känns det politiska läget i Sverige väldigt spänt just nu, av många orsaker.
Kjell Eriksson