2014-12-27

Decemberöverenskommelsen och dess politiska konsekvenser

Många har anledning att känna lättnad över det inställda extravalet. Redan i söndags - innan informationen om de pågående samtalen mellan regeringen och allianspartierna läckte ut - förordade jag att det planerade extravalet borde ställas in då ett extraval knappast skulle bidra till att lösa upp den parlamentariska knut som förlamade den svenska politiken. Dessutom fanns det både realpolitiska möjligheter och starka intressen över blockgränserna att undvika ett extraval.

Nu slipper Stefan Löfven sätta den nyss vunna regeringsmakten på spel i ett extraval med högst osäker utgång. Den rödgröna regeringen får arbetsro eftersom allianspartierna accepterat att avstå i alla budgetomröstningar under mandatperioden, ifall regeringens budgetförslag annars skulle riskera att falla. Stefan Löfven får också möjlighet att genomföra sin så hett eftertraktade samverkan över blockgränserna i åtminstone tre sakpolitiska frågeområden: försvaret, pensionerna och energin. Det pris han får betala består i att han i huvudsak tvingas regera sitt första år med allianspartiernas budget. Dessutom tvingas han acceptera allianspartiernas förslag om åtgärder som underlättar för en minoritetsregering att regera (enligt maximen största blocket får bilda regering och få igenom sin budget), vilket åtminstone på kort sikt kan förstärka eller åtminstone bibehålla den blockpolitik Löfven velat komma bort ifrån.

Moderaterna slipper ett extraval med en partiledare som ännu inte hunnit bli varm i kläderna och som är oprövad inför väljarkåren. Kristdemokraterna slipper ännu en halsbrytande lindans kring fyraprocentspärren. Folkpartiet slipper möta väljarna igen bara några månader efter att partiet gjort sitt näst sämsta val någonsin. Endast Centerpartiet hade av allianspartierna kunnat se ett nyval an med åtminstone någorlunda tillförsikt. Nu tvingas Socialdemokraterna och Miljöpartiet i stället i princip regera med Alliansens budget under hela sitt första år.

Vänsterpartiet riskerar att marginaliseras politiskt. Partiet får nu utöva den svåra konsten att å ena sidan bedriva en kraftfull oppositionspolitik från vänster och å andra sidan få inflytande över regeringspolitiken genom att vara konstruktivt delaktigt i budgetarbetet.

Sverigedemokraterna måste känna en stark frustration. Partiet har trots sina valframgångar misslyckats med att få politiskt inflytande i sin enda riktigt viktiga fråga, det vill säga invandrings- och flyktingpolitiken. Nu öppnar Decemberuppgörelsen för samverkan mellan de övriga partierna och Sverigedemokraternas möjligheter att fälla kommande regeringars budgetförslag omintetgörs fram till åtminstone 2022. Partiets fyrverkeripjäser har tagit slut, och det är svårt att se vilka politiska vägar framåt som nu skulle öppna för inflytande i migrationspolitiken.

Jag är glad att Decemberuppgörelsen vilar på en frivillig uppgörelse, och inte på ett mixtrande med Riksdagsordningen. Det är sällan eller aldrig en bra idé att ändra centrala lagtexter för att lösa ett akut uppkommet problem. Visserligen tillsätts det kanske nu en utredning med uppgift att se över Riksdagsordningen. Men en sådan utredning arbetar i så fall utan tidspress och inramas av en uppgörelse som gäller åtminstone fram till 2022.

Nu kanske vi äntligen kan få en politisk debatt som mer handlar om politiska sakfrågor och mindre om politik som spel och om partiernas strategiska överväganden. Det är viktigt att partierna förmår utnyttja detta tillfälle till att verkligen utveckla distinkta ideologiska och sakpolitiska skiljelinjer, så att väljarna verkligen uppfattar att de har olika politiska alternativ att välja mellan. Annars finns risken att det blir för trångt i mitten, och att en konsensuskultur lägger sig som en förlamande blöt filt över den offentliga debatten.

10 kommentarer:

Anonym sa...

https://www.facebook.com/moderaterna/posts/10152605309466156

Hejdå KD! Hejdå FP! Hejdå M och Hejdå Alliansen!

Inte så ofta man får se självmord med egna ögon.

Orion77 sa...

Hittills tillgängliga kommentarer från medias politiska experter antyder att "decemberöverenskommelsen" tillkom främst p g a skräcken för konsekvenserna av ett nyval -- inom alla sex fördragsslutande partier. Ett nyval som hade kunnat rensa bordet.

Tror någon att överenskommelsen ska hålla ända till 2022?! I åtta år, dvs två mandatperioder!

Anonym sa...

"Decemberrevolutionen"

V är väl den stora vinnaren. Själv moderat sedan 80 talet men nu blir det soffan.

Anonym sa...

Det är möjligt att SDs företrädare är frustrerade men på ett vidare plan så är Alliansen nu inmålad i ett hörn där deras enda chans på regeringsmakten 2018 är att stoppa och sedan vända på flödet av väljare till SD.

För vänstersidan är nu så liten att det inte finns särskilt många blockbytare att hämta därifrån - v, mp och fi är ju närmast kommunicerande kärl med 16% av väljarna som är helt oåtkomliga för Alliansen. De kvarvarande s-väljarna är med tanke på att man gör sitt näst sämsta val någonsin väljare som endast slutar rösta på s när de trillar av pinn.

Enkel matematik gör således gällande att Alliansens enda röstpool att ta sikte på är sd:s.

Så om alliansen har tänkt sig ens ha en chans på makten 2018 så ser jag ingen annan möjlighet än en charmoffensiv mot de alliansväljare som gick till sd i år - och då handlar det ju om en enda fråga.

Alternativt så har man gett bort regeringsmakten i åtta år.

Anonym sa...

Decemberöverenskommelsen påminner om när NSDAP och tyska Folkpartiet i början på 30-talet gick samman för att stänga ute vänstern i Tyskland.

Finns det fler exempel i Västeuropa?

Anonym sa...

Jag tror inte detta var rätt strategi. Hade man velat ta chansen att minska SDs inflytande skulle man ha tagit den nu, och gjort deras frågor till valfrågor. Ett extra val var inte önskvärt, men just den här strategin är sannolikt kontraproduktiv. Den fungerar kortsiktigt men inte långsiktigt.

Nu upplevs det nog bara som att alliansen inte skall tro på sina egna förslag, och väljarna kan ha anledning att känna sig lurade. Och syftet verkar dessutom enbart vara att isolera SD. Scenariot att allianspartierna minskar- och SD växer i opinion är inte en helt osannolik utgång. Tyvärr fanns det bättre lösningar. SD är nog inte ledsna, tvärtom väldigt glada. Och före 2022 är det ett väl val 2018. Risken finns också att låga opinionssiffror tvingar alliansen att tänka om.
Kjell Eriksson

Lars sa...

"Partiets fyrverkeripjäser har tagit slut, och det är svårt att se vilka politiska vägar framåt som nu skulle öppna för inflytande i migrationspolitiken."

Det är och förblir ju att alliansen går under (genom att något/några småpartier faller ut ur riksdagen) så att Moderaterna blir helt beroende av SD:s stöd. Bara då kan en "dansk" eller "norsk" situation uppstå i Sverige. Genom den här uppgörelsen tydliggörs det verkligen för väljarna. Det här är ju Reinfeldts självdestruktiva anti-SD-linje som nu blir verklighet. En linje som resulterade i ett stort tapp för Moderaterna och att den samlade borgerligheten gjorde sitt sämsta val någonsin. Nu kan SD på allvar ta upp kampen med Moderaterna om andraplatsen i svensk politik.

Anonym sa...

En statsvetare som tycker att demokratur är bra?
Att 6 partier överenskommit att ta makten och fördela den inom gruppen är skandal. En författningsdomstol är vad Sverige behöver.

Anonym sa...

Så här tycker en socialdemokrat som lutar åt mitten. Jag tror att Löfven har vunnit en pyrrusseger. Han har misslyckats med sitt strategiska mål, att spräcka alliansen. Blockpolitiken cementeras. Ulf skriver att vänsterpartiet marginaliseras. Jag tycker tvärtom. Genom uppgörelsen får v ett avgörande inflytande på budgeten. Om inte v ställer upp vinner alliansens
budget oavsett hur SD röstar. Mer v-politik - inte bra för s. Alliansen undviker ett nyval de absolut inte ville ha och kan konsolideras till 2018 (senast). S kan inte frigöra sig från mp, som är ett rött skynke för många arbetarväljare. SD isoleras ytterligare formellt men kommer att fälla regeringen i flera "ickebudgetfrågor", t ex skolan. Ullenhag, fp, säger i DN: Jag tror att SD blir piggare på att fälla regeringen...Vi kommer aldrig att förhandla med SD, men vi kommer naturligtvis att formulera våra förslag så att vi kan få majoritet för dem (med stöd av SD).Hycklare? Realpolitiker? Alliansen ville inte ha arbetsgrupper om skolan - se ovan - och heller inte om integration. Ett tydligt tecken på att migrations- och integrationspolitiken kommer att förändras på ett sätt som inte gillas av mp-regeringen men av många väljare, främst inom m och s (se t ex Gilljam&Karlsson, GU). Och hur en "energikommission" med mp och fp ska ens förstår inte jag, inte heller en försvarsberedning med mp. Av bl a dessa skäl är mina slutsatser andra än Ulfs, som jag tycker lutar åt önsketänkande. Jag tror också att SDs inledande frustration går över när de får ökat väljarstöd och ser allliansens modifieringar av MI-politiken, även om dessa är långt från SDs extrema ståndpunkter. Jag tycker inte heller att SDs fyrverkeripjäser har tagit slut. Integrationspolitiken har misslyckats. Besök Biskopsgården, Bergsjön, Gårdsten eller för den delen Örgryte eller Hovås eller läs SCBs statistik över utlandsföddas sysselsättningsgrad, arbetslöshet, medianinkomster, beroende av försörjningsstöd etc. Tyvärr är SD ett symptom på problemet och inte problemet. Att SDs inte politik inte löser problemet är en annan femma. Och jag ser inte fram mot allianssegern 2018.

Anonym sa...

Att inte kunna diskutera invandringsnivåer är numer viktigare än demokrati.