Händelseutvecklingen i Egypten inger stark oro. Den dryga månad som gått sedan den egyptiska armén i början av juli avsatte den demokratiskt valde Muhammad Mursi har präglats av våld och ökad politisk spänning. I slutet av juli dödades upp till ett hundratal obeväpnade demonstranter genom vad som tycks vara beskjutning från egyptisk militär och kravallpolis. I Kairo pågår sedan en tid två större så kallade sit in-manifestationer, där 10 000-tals motståndare till militärens agerande och anhängare till den störtade president Mursi slagit läger. Militären har länge hotat att upplösa dessa manifestationer. Mycket tyder på att man nu är beredd att gå från ord till handling. Risken för ett blodbad är överhängande.
Ansvaret för att förhindra ett blodbad ligger främst hos den som har makten, i det här fallet ledningen för den egyptiska militären. Genom störtandet av president Mursi tog militären också på sig ansvaret för det fortsatta politiska processen i landet.
Omvärlden måste höja tröskeln till våldsanvändning genom att göra utomordentligt klart för Egyptens militäre ledare Abd al-Fattah al-Sisi att en upplösning av manifestationerna genom våld är absolut oacceptabelt. Den egyptiska liberala, sekulära oppositionen, inklusive den egyptiska socialdemokratin, har också ett stort ansvar att i denna situation stå upp för demokratins principer. I dessa principer ingår också ett värnande av Muslimska Brödraskapets politiska rättigheter och att motverka våldsanvändning.
Muslimska Brödraskapet vann de demokratiska valen och har fortfarande ett starkt folkligt stöd. Det är viktigt att den egyptiska militären pressas till att handla på ett
sätt som innebär att revolutionen i Egypten leds in i en institutionaliserad form
och att demokratiska fri- och rättigheter och rättsstaten respekteras.
Revolutionen är ingen tebjudning, sade ordförande Mao. Nej, sannerligen inte. Men det innebär inte att övergrepp mot mänskliga fri- och rättigheter kan ursäktas i revolutionens namn. I så fall väntar barbariet runt knuten.
3 kommentarer:
Bra Ulf!
"Revolutionen äter sina barn."
Det finns några exempel på militärdiktaturer som har kunnat avvecklas utan genomgripande revolution eller inbördeskrig -- Portugal, Spanien, Grekland är de länder jag närmast tänker på.
Egypten är förvisso ett betydligt svårare fall, dels pga landets geografiska läge i en region med stora problem, dels på den mycket långvariga militärdiktaturen under Nasser, Sadat och Mubarak, och som nu slåss för sin överlevnad med nya aktörer. Att med sådana förutsättningar introducera demokrati, är det överhuvud taget möjligt?
Muslimska Brödraskapet är ulv i fårakläder. Man använde den nya demokratin i Egypten för att ta makten ( valdeltagandet i det val som gjorde Morsi till president var enbart 33%).
Sedan visade Morsi sitt rätta sinnelag genom att vilja utöva makt genom dekret.
Ju förr som militären i Egypten gör av med islamofascisterna Muslimska Brödraskapet, ju bättre.
Skicka en kommentar