Egypten: Politisk islam kan inte önskas bort från den politiska processen

Över 500 människor dödades när den av militären tillsatta regeringen igår slog till mot två sit in-manifestationer i Kairo. Tillslaget väcker vrede och avsky. De farhågor jag uttryckte i tisdags besannades dessvärre.

Ansvaret för dödsfallen vilar tungt på den egyptiska militären och den av militären tillsatta regeringen. De manifestationer som nu slagits ned med brutalt våld syftade till att återinsätta den folkvalde president Muhammad Mursi som president och dessa manifestationer har i huvudsak varit fredliga. Men det egyptiska ledarskapet provade aldrig på allvar icke-våldsmetoder för att upplösa protesterna. I stället prioriterade man kulor framför vattenkanoner.

Vad händer nu? Avgörande blir huruvida den egyptiska militären genom sin våldsanvändning lyckas demobilisera Muslimska Brödraskapet. I parlamentsvalen 2012 - de första riktigt fria, demokratiska valen i Egyptens historia - fick Muslimska Brödraskapet drygt 36 procent av rösterna. De betydligt mer radikalt islamistiska Salafisterna fick drygt 24 procent. Det betyder att de islamistiska partierna tillsammans fick över 60 procent av rösterna i valet.

Det är klart att de rörelser som representerar politisk islam i Egypten, med ett sådant röststöd i ryggen, inte kan exkluderas om landet på allvar vill utvecklas till en politisk demokrati. Politisk islam i Egypten kan bara exkluderas genom repression. Det är möjligt att det egyptiska ledarskapet nu satsar på att provocera Muslimska Brödraskapet till våldshandlingar, för att på så sätt vinna legitimitet för att fängsla Brödraskapets ledarskap och i praktiken förbjuda partiets politiska verksamhet.

Ordningen skall återställas. Gatorna skall bli lika lugna som de var på Mubaraks tid. Ungefär så sa den egyptiske inrikesministern Muhammad Ibrahim igår.  Mubarak-tiden skall nu således framställas som det ideal som den av militären tillsatta egyptiska regeringen skall återskapa. Men klockan kan inte vridas tillbaka. Den arabiska våren och den egyptiska revolutionen har ritat om kartan på ett sätt som gör att det inte finns någon väg tillbaka. Det egyptiska folket kommer inte att acceptera den typen av auktoritärt styre som Mubarak representerade. Valet står snarare mellan öppen repression och en politisk process mot ett återupprättande av politisk demokrati i Egypten.

Låt oss hoppas på det senare alternativet. Händelserna efter morgondagens fredagsbön blir en första indikation på hur mycket ordning och kontroll militären kortsiktigt lyckats skapa genom sitt brutala övervåld från igår.

Lyssna gärna på Studio Etts inslag om händelseutvecklingen från i eftermiddags, och särskilt alltid lika kloka Cecilia Uddéns kommentater i slutet av inslaget.

Händelseutvecklingen i Egypten inger stark oro

Händelseutvecklingen i Egypten inger stark oro. Den dryga månad som gått sedan den egyptiska armén i början av juli avsatte den demokratiskt valde Muhammad Mursi har präglats av våld och ökad politisk spänning. I slutet av juli dödades upp till ett hundratal obeväpnade demonstranter genom vad som tycks vara beskjutning från egyptisk militär och kravallpolis. I Kairo pågår sedan en tid två större så kallade sit in-manifestationer, där 10 000-tals motståndare till militärens agerande och anhängare till den störtade president Mursi slagit läger. Militären har länge hotat att upplösa dessa manifestationer. Mycket tyder på att man nu är beredd att gå från ord till handling. Risken för ett blodbad är överhängande.

Ansvaret för att förhindra ett blodbad ligger främst hos den som har makten, i det här fallet ledningen för den egyptiska militären. Genom störtandet av president Mursi tog militären också på sig ansvaret för det fortsatta politiska processen i landet.

Omvärlden måste höja tröskeln till våldsanvändning genom att göra utomordentligt klart för Egyptens militäre ledare Abd al-Fattah al-Sisi att en upplösning av manifestationerna genom våld är absolut oacceptabelt. Den egyptiska liberala, sekulära oppositionen, inklusive den egyptiska socialdemokratin, har också ett stort ansvar att i denna situation stå upp för demokratins principer. I dessa principer ingår också ett värnande av Muslimska Brödraskapets politiska rättigheter och att motverka våldsanvändning.

Muslimska Brödraskapet vann de demokratiska valen och har fortfarande ett starkt folkligt stöd. Det är viktigt att den egyptiska militären pressas till att handla på ett sätt som innebär att revolutionen i Egypten leds in i en institutionaliserad form och att demokratiska fri- och rättigheter och rättsstaten respekteras.

Revolutionen är ingen tebjudning, sade ordförande Mao. Nej, sannerligen inte. Men det innebär inte att  övergrepp mot mänskliga fri- och rättigheter kan ursäktas i revolutionens namn. I så fall väntar barbariet runt knuten.