Över 500 människor dödades när den av militären tillsatta regeringen igår slog till mot två sit in-manifestationer i Kairo. Tillslaget väcker vrede och avsky. De farhågor jag uttryckte i tisdags besannades dessvärre.
Ansvaret för dödsfallen vilar tungt på den egyptiska militären och den av militären tillsatta regeringen. De manifestationer som nu slagits ned med brutalt våld syftade till att återinsätta den folkvalde president Muhammad Mursi som president och dessa manifestationer har i huvudsak varit fredliga. Men det egyptiska ledarskapet provade aldrig på allvar icke-våldsmetoder för att upplösa protesterna. I stället prioriterade man kulor framför vattenkanoner.
Vad händer nu? Avgörande blir huruvida den egyptiska militären genom sin våldsanvändning lyckas demobilisera Muslimska Brödraskapet. I parlamentsvalen 2012 - de första riktigt fria, demokratiska valen i Egyptens historia - fick Muslimska Brödraskapet drygt 36 procent av rösterna. De betydligt mer radikalt islamistiska Salafisterna fick drygt 24 procent. Det betyder att de islamistiska partierna tillsammans fick över 60 procent av rösterna i valet.
Det är klart att de rörelser som representerar politisk islam i Egypten, med ett sådant röststöd i ryggen, inte kan exkluderas om landet på allvar vill utvecklas till en politisk demokrati. Politisk islam i Egypten kan bara exkluderas genom repression. Det är möjligt att det egyptiska ledarskapet nu satsar på att provocera Muslimska Brödraskapet till våldshandlingar, för att på så sätt vinna legitimitet för att fängsla Brödraskapets ledarskap och i praktiken förbjuda partiets politiska verksamhet.
Ordningen skall återställas. Gatorna skall bli lika lugna som de var på Mubaraks tid. Ungefär så sa den egyptiske inrikesministern Muhammad Ibrahim igår. Mubarak-tiden skall nu således framställas som det ideal som den av militären tillsatta egyptiska regeringen skall återskapa. Men klockan kan inte vridas tillbaka. Den arabiska våren och den egyptiska revolutionen har ritat om kartan på ett sätt som gör att det inte finns någon väg tillbaka. Det egyptiska folket kommer inte att acceptera den typen av auktoritärt styre som Mubarak representerade. Valet står snarare mellan öppen repression och en politisk process mot ett återupprättande av politisk demokrati i Egypten.
Låt oss hoppas på det senare alternativet. Händelserna efter morgondagens fredagsbön blir en första indikation på hur mycket ordning och kontroll militären kortsiktigt lyckats skapa genom sitt brutala övervåld från igår.
Lyssna gärna på Studio Etts inslag om händelseutvecklingen från i eftermiddags, och särskilt alltid lika kloka Cecilia Uddéns kommentater i slutet av inslaget.
13 kommentarer:
Islamistisk dominans av Egypten skulle innebära en vår för såväl terroristerna i Gaza som jihadisterna i Sinai samt ifrågasättande och kanske helt annullering av fredsavtalet mellan Israel och Egypten.
Följden skulle bli en gigantisk destabilisering av Mellanöstern.
Politisk Islam måste helt enkelt neutraliseras i Egypten med de medel som islamisterna själva sätter villkoren för.
Problemet är till en del USA som söndrar och härskar i Egypten - som i andra länder. USA, Sveriges nära allierade vilket också Socialdemokraterna stödjer, vill ha tillbaka situationen som den var innan Mubaraks fall. Egyptens militär har alltid haft stort ekonomiskt stöd från USA för att kunna behålla makten och inte släppa fram politisk islamism. USA vill inte riskera att landet börjar stödja t.ex. palestinierna eller samarbeta med Iran. Troligen hjälpte amerikansk infiltration till att hetsa upp läget när protesterna mot Mursi kom. För att militären skulle få anledning att utföra sin kupp. Det är så USA brukar agera.
Om nu Mursi hade skött sitt ämbete hade detta tragiska aldrig inträffat. Men han valde att gå den stränga Salafistfalangen till mötes istället för den demokrati- och frihetstörstande andra delen av befolkningen. Det höll helt enkelt inte, detta är en förlängning av den arabiska våren, folket har gjort uppror ytterligare en gång för att få sin frihet. Snart kanske de får det.
De kristnas situation är farlig i Egypten. Islamister tar ut sin vrede mot denna grupp, bränner kyrkor och beter sig. Se Merzek Botros i varldenidag.se
Alldeles för lätt att bara klandra USA för islamisters agerande.
Nu gråter Göteborgs kulturrelativistiska elit krokodiltårar. Mursi var ju deras man! En hyvens karl! Hade inte Mustafa Omar och Mattias Gardell sagt så!? Muslimska Brödraskapet är ju bara som Kristdemokraterna försökte professorn förklara. "Som Göran Hägglund!" fyllde Proletärens chefredaktör ivrigt i. Kulturrelativisterna kliar sig i skägget igen. Klurar och funderar, stirrer upp mot himlen. Vems skägg är det egentligen? Karl Marx´ eller Mursis? `Allt är relativt´ tjoar en kamrat inom kultureliten. Klänningen såg verkligen bra ut. Den var lång och mörkblå och matchade den yviga skepparkransen och den rosa kepsen.
Som jag tidigare noterat är Egyptens generaler nu fast beslutna att "återställa den ordning" som rådde under Nasser, Sadat och Mubarak.
Om USA:s roll i sammanhanget citerar jag från Stephen M. Walt's blog: "Lastly, it is hard to avoid the conclusion that the U.S. government is basically out of its depth here and has been for some time. Bill Clinton's administration helped put the United States in al Qaeda's cross-hairs through its policy of "dual containment" and its bungling of the Oslo peace process. George W. Bush's administration made things worse by invading Iraq and promoting a policy of "regional transformation." And Barack Obama seemed to think that all he needed to do in the Middle East was give a few speeches and rely on the same discredited diplomats who were responsible for most of the previous failures. It is Obama's misfortune to be president when these long-simmering problems finally came back to haunt us, but the writing has been on the wall for a long, long time."
http://walt.foreignpolicy.com/
Du skriver att Muslimska Brödraskapet och Salafisterna fick 60% av rösterna i valet i Egypten och därmed kan inte politisk islam önskas bort.
Nu deltog endast ca. 1/3 av egyptierna i valet så den korrekta siffran för islamisternas stöd är snarare 1/3 x 60%, d.v.s. 20%.
Till detta skall läggas att Brödraskapet och Salafisterna är extremt bra på att mobilisera sympatisörer och väljare till skillnad från det splittrade motståndarlägret.
Väldigt mycket vapen hos demonstranterna för att räknas som en icke-våldsdemonstration måste jag säga.
Obegripligt att vänsterorienterade svenska debattörer så lättvindigt tar Mursi och islamisterna till sitt hjärta.
Känns mest som ett intellektuellt haveri...
Politisk Islam hör Medeltiden till. Politisk Islam saknar förmågan att utveckla ett högteknologiskt samhälle genom dom begränsniningar på fritt och kritiskt tänkande som Koranen och dess bokstavliga uttolkare lägger på individer och institutioner.
Se bara på på Nobelprishistorien, så få muslimer som erhållit priset trots många muslimsma forskare bosatta och verkande i USA och övriga Västvärlden.
Nej, Islam måste reformeras och politisk Islam måste elimineras om länder som Egypten skall kunna utvecklas teknologiskt och demokratiskt.
Glöm inte att nuvarande militära härskare i Egypten åtnjuter ett stort stöd från liberala och sekulära egyptier.
Bara att komma ihåg de miljonhövdade demonstrationer som föregick avpolleteringen av Morsi.
Ulf. Du hävdar att demonstrationerna är fredliga. Men konsekvenserna för andra sociala grupper har varit mycket allvarliga. Flera koptiska kyrkor har vandaliserats och förstörts. Det är inte militären som gör detta utan grupper som indirekt eller direkt är knutna till muslimska brödraskapet och utnyttjar tillfället att ge sig på "tredje part". Vad anser du om detta? Lars , frilansjournalist
Nej, politisk Islam kan inte önskas bort. Denna tankeförkvävande ideologi måste bort genom utbildning och information till de breda massorna och i den mån som islamisterna sätter sig till väpnat motvärn, genom statligt våldsmonopol.
Det bästa av allt med Egypten är att islamisterna i Ankara nu har fått skrämsehicka efter sommarens demonstrationer i Turkiet och händelserna i Egypten. Erdogans planer på en sunniislamsk axel mellan Turkiet och Egypten är nu helt döda och Erdogan kan få stora problem med den, visserligen oorganiserade, sekulära oppositionen mot hans islamistiska nyottomanism.
Skicka en kommentar