I dag skriver jag på Ajour angående Lisa Bjurwalds just utkomna bok Skrivbordskrigarna. Hur extrema krafter utnyttjar internet (Natur & Kultur, 2013). Ett utdrag ut texten kan läsas nedan. Hela texten kan läsas här.
En av de trådar som Bjurwald drar i handlar om huruvida de
främlingsfientliga åsiktsgrupperingarnas konspirationsteorier får fäste i
den allmänna debatten. Bjurwald menar att så är fallet, och ger några
konkreta exempel på hur svenska, välrenommerade journalister okritiskt
anammar extremhögerns verklighetsbild. Ett av de vanligaste påståendena
bland näthatarna är att svenska journalister och politiker ”mörkar
sanningen om islam och invandring”, och att media lägger ”locket på” i
frågor kring mångkultur, invandrares brottslighet och hedersvåld.
Bjurwald exemplifierar med uttalanden från journalisten Janne Josefsson: Det finns nu en paradoxal effekt av vansinnesdåden i Norge att man ska lägga band på debatten och inte prata om vissa saker, från förra programledaren för SVT Debatt Belinda Olsson: Kanske
ska man tolka tystnaden från feminister, politiker och debattörer efter
”Uppdrag gransknings” moskéjobb som tecken på samma beröringsskräck. (…) Det svenska samhället står tyst bredvid när kvinnor med erfarenhet av islam talar om ett strukturellt kvinnoförtryck. Eller Paulina Neuding och Johan Lundberg, chefredaktörer för Neo respektive Axess: Det
svenska flyktingmottagandet har alltsedan 1990-talet omgärdats av ett
antal tabun som saknar motsvarighet på andra politiska områden…
Det finns åtminstone tre möjliga bedömningar av Bjurwalds påstående.
1.) Hon kanske har rätt. Det kan vara så att de högerextrema
åsiktsgrupperingarnas överrepresentation på nätet bidrar till att
journalister och opinionsbildare får en felaktig bild av hur det
”verkligen förhåller sig” och vad folk ”egentligen” tycker. 2.) Hon
kanske har fel. De personer hon citerar kanske hade kommit fram till
sina ståndpunkter oavsett vilka konspirationsteorier som sprids om att
politiker och media ”lägger locket på”. 3.) Konspirationsteoretikerna
kanske har rätt. Det kanske finns fler tabun inom invandringspolitiken
än inom andra politikområden.
Min egen ståndpunkt är följande. Jag tror inte att Belinda Olssons,
Janne Josefssons, Paulina Neudings och Johan Lundbergs åsikter orsakats
av extremhögerns konspiratoriska argumentation på nätet. Däremot tror
jag att Olsson, Josefsson, Neuding och Lundberg har fel i sina
påståenden om att vi ”inte vågar tala om” de problem som finns inom
integrationspolitiken. Som jag skrivit i ett annat sammanhang är det väl just
bilden av problem och tillkortakommanden som präglar mediebevakningen
av invandrings- och integrationspolitiken? Det är ju knappast så att tv,
radio och tidningar späckas av inslag som på ett solskensaktigt sätt
beskriver läget inom dessa politikområden.
3 kommentarer:
"Ett av de vanligaste påståendena bland näthatarna är att svenska journalister och politiker ”mörkar sanningen om islam och invandring”, och att media lägger ”locket på” i frågor kring mångkultur, invandrares brottslighet och hedersvåld."
Intressant då att den senaste SOM-undersökningen tittade närmare på just den här uppfattningen genom påståendet "svenska medier berättar inte sanningen om samhällsproblem förknippade med invandring". Hela 64 % av svenska folket instämde då helt eller delvis. Det är ett verkligt underbetyg från folket för hur media hanterar frågan. Men det kanske är "extremhögerns verklighetsbild" som spökar där också enligt Lisa? I sådana fall verkar dess machtübernahme vara mycket nära förestående. Nej, vi får hoppas att media ignorerar sådana som Bjurwald och i stället ägnar sig åt lite konstruktiv självkritik för att återfå folks förtroende i en mycket viktig fråga.
Tillägg: Visst har du rätt i att de många problem som invandringspolitiken gett upphov till tas upp, men då nästan aldrig från utgångspunkten att det är invandringspolitiken som är problemet. Se bara vilket ramaskri det blev när Agenda ställde frågan om hur mycket invandring Sverige tål. Många inom etablissemanget har en dogmatisk och verklighetsfrånvänd syn som säger att invandring aldrig kan vara ett problem. Verkligheten är dock, som exemplet Sverige så tydligt visat, att invandring både kan vara en tillgång och ett stort problem. Invandringspolitiken och situationen i mottagarlandet avgör utfallet.
Schweiz har tex en mycket positiv invandring...
Hur svårt har det varit att integrera Ingvar Kamprad, delar av familjen Rausing och familjen Fredrik Lundberg som alla bor eller bott i Schweiz under många år...
Miljardärer, miljonärer och högutbildade får givetvis komma... Schweiz har mycket låg arbetslöshet till skillnad från resten av västvärlden... Norge är det andra undantaget...
Problem med invandringen får inte diskuteras i Sverige... Dessutom står journalister och politiker för ett stort hat idag:
Bilden på Åkesson som kackerlacka som ska utrotas är faktiskt värre än vad man kan hitta i völkischer beobachter från 20-talet... Det var nazisternas tidning... Expressen valdagen 2010 är en annan bild som kommer dömas hårt mycket hårt i framtiden...
Historiens dom blir hård och mediernas censur i dessa frågor är 100%... Detta inlägg tolereras inte på tex Svd.se som är den mest liberala minst censurerande...
Reinfeldts uttalande om att man får skylla sig själv om man blir utsatt för terror som Sd ledamot är förfärlig... Stödjer du dom uttalandena Ulf?
Skicka en kommentar